Indonesien
Skriftlig fråga 1996/97:594 av Eva Goes (mp)
Klar
- Inlämnad:
- 1997-06-04
- Besvarad:
- 1997-06-11
den 4 juni
Fråga 1996/97:594 av Eva Goes (mp) till utrikesministern om Indonesi-
en
Det är med fasa världen dagligen åser hur människor i Indonesien slås
ned brutalt och hur yttrandefriheten definitivt kvävs. Senast i raden är det
brutala våld som använts i samband med valet. Jag återkommer till minis-
tern om den arresterade oberoende facklige ledaren Muchtar Pakpahan.
Han blev gripen i sitt hem i juli efter oroligheter i Jakarta inför valet. Han
sitter nu inspärrad för brott mot lagen om omstörtande verksamhet.
Maximistraffet för omstörtande verksamhet är döden. Enligt militären har
ytterligare över 230 personer gripits i samband med dessa händelser och
många saknas fortfarande.
Åklagaren kan hålla honom kvar i uppemot ett år utan rättegång.
Muchtar Pakpahan sitter nu i husarrest på ett sjukhus efter att man upp-
täckt en tumör i lungan. Pakpahans enda ”brott” är att han försvarar de
fattiga genom att bygga upp en oberoende fackföreningsrörelse och att
han varit närvarande vid händelsen förra året. Som systemet är i Indone-
sien, tillåts ingen demokrati, nya partier eller dessas ledare tystas. Männi-
skor exploateras vilket också arbetslagen bidrar till. Den ökar avskedan-
den och orättvisor. Det talas officiellt om moral men de styrande handlar
omoraliskt. Muchtar Pakpahan ber om internationell hjälp. Det handlar
om mänskliga rättigheter. Han kräver frihet för fackföreningar. Kanske är
det hans sista budskap till väst!
Min fråga till utrikesministern är:
Hur avser ministern agera internationellt för att få Muchtar Pakpahan
frigiven?
Svar på skriftlig fråga 1996/97:594 besvarad av Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén
den 11 juni
Svar på fråga 1996/97:594
Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén
Eva Goes har frågat mig hur jag avser att agera internationellt för att
få Muchtar Pakpahan frigiven.
Pakpahan är ordförande i den indonesiska fristående, icke-erkända
fackföreningen SBSI. Han sitter fängslad sedan början av augusti förra
året, anklagad för omstörtande verksamhet. Rättegången mot honom
inleddes för ett halvår sedan, men den har avbrutits på grund av hans
sjukdom.
Det finns flera punkter i fallet Pakpahan som ger anledning till allvar-
lig oro.
Enligt trovärdiga källor är Pakpahans sjukdomstillstånd visserligen
inte livshotande, men självfallet bör han tillförsäkras adekvat medicinsk
behandling. I detta sammanhang har frågan väckts om det är nödvändigt
att Pakpahan tillåts söka läkarvård utomlands. De indonesiska myndighe-
terna tycks inte själva ha tagit slutlig ställning till detta, men har indikerat
att en avgörande faktor bör vara huruvida rätt behandling går att få i
Indonesien eller inte.
Nästa orosmoment är naturligtvis det faktum att Pakpahan står ankla-
gad för omstörtande verksamhet. Lagen om omstörtande verksamhet i
Indonesien är ifrågasatt, även av många inom landet, eftersom den är vagt
formulerad och ger vittgående befogenheter till riksåklagarämbetet. Den
statliga kommissionen för mänskliga rättigheter i Indonesien har före-
slagit att denna lag skall avskaffas.
Det är korrekt som Eva Goes framhåller att dödsstraff ingår i straff-
skalan för omstörtande verksamhet, men den allmänna bedömningen är
att ett sådant straff vore ytterst osannolikt i fallet Pakpahan.
Ett tredje bekymmer är att Pakpahan redan tidigare är dömd av Indo-
nesiens högsta domstol till fyra års fängelse. Den domen har blivit kraf-
tigt ifrågasatt på formella grunder, eftersom samma domstol, med andra
domare, tidigare hade avkunnat en friande dom.
Den indonesiska regeringens och domstolsväsendets behandling av
Pakpahan ger således anledning till kritik. På den punkten delar jag helt
Eva Goes uppfattning. Jag vill därför här kort redogöra för vad Sverige
redan gjort genom gemensamma EU-åtgärder.
Vid inte mindre än fem olika tillfällen sedan Pakpahan fängslades i
augusti 1996 har EU-länderna på hög nivå till den indonesiska regeringen
fört fram hur angelägna vi är om en korrekt behandling av Pakpahan.
Detta har skett i form av såväl informella som formella framställningar
via EU:s trojka eller ordförandeland. De senaste framställningarna har
direkt inriktats på hur man kan säkerställa att Pakpahan får bästa möjliga
läkarvård. Tidigare framställningar har uttryckt EU:s oro över att han
fängslats, och över det sätt på vilket Indonesiens högsta domstol i den
tidigare rättegången ändrade sin egen friande dom.
Det är nu särskilt angeläget att från svensk sida tillsammans med öv-
riga EU-länder noga följa Pakpahans fall och fortsatt uppmärksamma de
indonesiska myndigheterna om vår inställning.
Ett annat forum där frågan inom kort kan komma att aktualiseras är
vid den kommande ILO-kongressen. Sverige har tidigare i ILO-
sammanhang varit med om att kritisera Indonesien för hur man behandlat
fackföreningen SBSI och dess ledare Muchtar Pakpahan.