import av avfall för förbränning
Skriftlig fråga 2000/01:315 av Lindvall, Gudrun (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-11-28
- Anmäld
- 2000-12-05
- Besvarad
- 2000-12-06
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:315
av Gudrun Lindvall (mp) till miljöminister Kjell Larsson om import av avfall för förbränningJust nu hänger Greenpeace-aktivister under en bro i Södertälje kanal för att förhindra att en båt levererar avfall från Holland för förbränning till Igelsta värmeverk. Om det är avfall från den s.k. gröna eller gula listan tycks vara oklart, men något tillstånd finns enligt uppgift inte.
Det här är inte den första soptransporten till Sverige för förbränning från andra länder. Umeå har byggt en stor sopförbränningsanläggning för sopförbränning och tar sopor från Norge. Från EU kommer flera hundra tusen ton varje år. Det är olika plaster, men även kreosotimpregnerade slipers, tjäroljor m.m. Sverige håller på att bli en sopförbränningsstation för sådant som andra länder inte kan bränna hemma på grund av miljöopinionen. Sverige har inte någon bättre reningsteknik än andra länder.
I skrivelsen 1998/99:63 En nationell strategi för avfallshantering, en samarbetsproposition mellan (s), (v) och (mp), står dels att läsa att enligt närhets- och självförsörjningsprincipen kan en medlemsstat motsätta sig import av avfall. Det står också att den svenska policyn ska vara att avfall från gula och röda listan inte ska importeras för omhändertagande. Ett sätt att komma till rätta med problemet kan vara att införa skatt för förbränning av avfall, ett förslag (mp) lagt fram flera gånger. Nu slår förorenade sopor ut rena biobränslen.
Jag vill fråga ministern:
Vilka åtgärder avser ministern vidta för att förhindra import av avfall för förbränning i Sverige?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:315 besvarad av miljöminister Kjell Larsson
Svar på fråga 2000/01:315 om import av avfall för förbränning
Miljöminister Kjell Larsson
Gudrun Lindvall har frågat om vilka åtgärder jag avser att vidta för att förhindra import av avfall för förbränning.
Gränsöverskridande transporter av avfall inom EU regleras i en EG-förordning som är direkt gällande i Sverige. Förordningen har till syfte att tillgodose behovet av en hög miljöskyddsnivå men också att tillförsäkra den inre marknadens funktion. Enligt förordningen och utslag av EG-domstolen gäller principerna om självförsörjning och närhet endast för avfall som transporteras för bortskaffande, t.ex. deponering. För att skapa marknadsmässiga förutsättningar för återvinning av avfall har medlemsländerna givits begränsade möjligheter att motsätta sig transporter av avfall för återvinning. Förbränning med energiutvinning är att betrakta som återvinning. Sverige kan därför inte på egen hand stoppa den typ av avfallstransporter det är fråga om här.
Jag anser att förbränning av avfall med energiutnyttjande, tillsammans med andra omhändertaganden högre upp i avfallshierarkin, är en del av ett modernt och kretsloppsanpassat samhälle. Ett flertal åtgärder har vidtagits för att styra avfallsflödena till bättre omhändertaganden, bl.a. den nyligen införda skatten på avfall, förbudet mot att deponera brännbart avfall som träder i kraft 2002 samt de inom EU beslutade direktiven om deponering och avfallsförbränning. Åtgärderna bör bl.a. ha den effekten att svenskt avfall blir ekonomiskt intressant i förhållande till utländskt avfall för de anläggningar som förbränner avfall med energiutnyttjande.
På senare tid har tecken funnits på att målen med vidtagna åtgärder inte kommer att uppfyllas. Jag planerar därför att ge Naturvårdsverket i uppdrag att se över vilka effekter åtgärderna haft på avfallsaktörernas agerande, bl.a. avseende importen av avfall, samt att föreslå nya åtgärder om det är nödvändigt. I uppdraget ligger även att se över frågan om nya ekonomiska styrmedel på avfallsområdet.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

