Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

implementering av artikel 12 i barnkonventionen

Skriftlig fråga 1999/2000:361 av Hammarström, Matz (mp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1999-12-10
Anmäld
1999-12-14
Besvarad
1999-12-21

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 9 december

Fråga 1999/2000:361

 av Matz Hammarström (mp) till socialminister Lars Engqvist om implementering av artikel 12 i barnkonventionen

Enligt artikel 12 i FN:s barnkonvention ska "det barn som är i stånd att bilda egna åsikter /tillförsäkras/ rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet". Det anges också att dessa åsikter "skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad". Artikeln sätter ingen nedre åldersgräns för denna rättighet. FN har betonat att också små barn har åsikter, och ansvaret läggs på myndigheterna att utveckla metoder för att dessa kommer till uttryck och beaktas. I kontakten med socialtjänsten, skolan, barnomsorgen, rättsväsendet etc. har barn ofta svårt att komma till tals. De vuxna ha nästan alltid tolkningsföreträde när det gäller barnets situation; det är inte ovanligt att de talar med varandra över huvudet på barnet. Om barnet i en utsatt situation ska kunna få hjälp att lösa sina problem, måste det få en chans att delta i samtalet och få sina åsikter tagna på allvar. Det är viktigt att barnet får en chans att formulera sin syn på problematiken innan vuxenvärlden gör det. Många gånger vet inte ens barnet varför hon eller han befinner sig på socialtjänsten eller på en barnpsykiatrisk mottagning.

Frågan är hur artikel 12 ska kunna implementeras i olika samhällsverksamheter som berör barn och där barnen borde få göra sin stämma hörd? Miljöpartiet anser att det är mycket angeläget att barns möjligheter att komma till tals och bli hörda snarast förbättras inom socialtjänsten, skolan, barnomsorgen och rättsväsendet.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga:

Hur avser socialministern att agera för att implementera artikel 12 i barnkonventionen i de ovan beskrivna verksamheterna?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:361 besvarad av statsrådet Ingela Thalén

den 21 december

Svar på fråga 1999/2000:361 om implementering av artikel 12 i barnkonventionen

Statsrådet Ingela Thalén

Matz Hammarström har frågat socialministern hur socialministern avser att agera för att implementera artikel 12 i barnkonventionen inom socialtjänsten, skolan, barnomsorgen och rättsväsendet. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska besvara frågan.

Matz Hammarström pekar på en viktig fråga som till stor del kräver attitydförändringar hos vuxenvärlden. Jag håller med om att det är angeläget att möjligheterna för barn att få komma till tals i olika samhällsverksamheter som berör dem förbättras. Artikel 12 förpliktigar. Sedan Sveriges ratifikation av barnkonventionen har flera åtgärder vidtagits dels för att sprida och öka kunskapen om konventionen, dels för att fortlöpande anpassa lagstiftningen. Lagstiftningsåtgärder är emellertid inte tillräckliga. Det handlar också till stor del om att genomföra barnkonventionen i praktiken. En stor del av de verksamheter som berör barn ansvarar kommun och landsting för. Barnombudsmannen har regeringens uppdrag att dels genomföra grundläggande utbildnings- och fortbildningsinsatser om barnkonventionen för politiker, beslutsfattare samt anställd personal på såväl statlig som kommunal nivå, dels utveckla verktyg och metoder för barnkonventionens genomförande i samhället.

Att utveckla metoder för personal som möter barn i olika verksamheter är betydelsefullt för att förbättra bemötandet av barn. Ett exempel på detta är Socialstyrelsens s.k. Dartingtonprojekt, som syftar till att på ett bättre sätt planera och utvärdera familjehemsvården tillsammans med barnet och dess nätverk.

Sedan den 1 januari 1998 finns en bestämmelse i socialtjänstlagen som innebär att när en åtgärd rör ett barn ska barnet komma till tals. Socialstyrelsen och länsstyrelserna har regeringens uppdrag att följa vilket genomslag bestämmelsen får i praktiken. De rapporter som hittills inkommit visar att det i de flesta kommuner finns rutiner för hur barn ska komma till tals i barnavårdsutredningar. Det finns dock fortfarande behov av metodutveckling och kunskaper. Uppdraget ska redovisas vid årsskiftet 2000/2001.

Den pågående LVU-utredningen har i uppgift att stärka barnperspektivet i lagen samt att bl.a. analysera hur föräldrabalkens bestämmelser om vårdnadshavarens rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnet förhåller sig till bestämmelserna om barns rätt att komma till tals.

Läroplanerna för förskolan, det obligatoriska skolväsendet och de frivilliga skolformerna genomsyras samtliga av synsättet att alla ska ha rätt att framföra sina åsikter. Även i skollagen och därtill hörande förordningar finns stadgat att eleverna ska ges tillfälle att säga sin mening. I undersökningar från bl.a. Skolverket kan man dock utläsa att elevernas känsla av delaktighet och inflytande avtar med stigande ålder. De flesta kommuner har därför infört mål om ökat elevinflytande i sin kommunala skolplan. Elevinflytande och demokrati i skolan ingår också som viktiga beståndsdelar i det pågående Värdegrundsprojektet inom Utbildningsdepartementet.

Inom rättsväsendet har flera åtgärder vidtagits när det gäller barnets rätt att komma till tals. Uttryckliga bestämmelser om barns rätt att komma till tals i mål och ärenden om vårdnad, umgänge, beredande av vård enligt LVU, i adoptions- och i namnärenden infördes den 1 januari 1996.

Inom Europarådet har utarbetats en konvention rörande barns rättigheter som syftar till att förbättra barnets ställning i familjerättsprocesser. Barns rätt att i mål som berör dem få all relevant information och bli informerade om möjliga konsekvenser av egna beslut och önskemål har en framträdande plats i konventionen. Inom Justitiedepartementet övervägs för närvarande vad som bör göras för att Sverige ska kunna ratificera konventionen.

Den 1 januari 2000 träder en ny lag om särskild företrädare för barn i kraft. Syftet med lagen är att stärka möjligheterna att ta till vara barnets rätt när en vårdnadshavare eller någon som vårdnadshavaren står i ett nära förhållande till misstänks för brott mot barnet. Lagen innebär att en särskild företrädare under vissa förutsättningar ska förordnas för barnet i dessa fall. Den särskilda företrädaren ska, utifrån vad som är bäst för barnet, ta till vara barnets rätt under förundersökningen och i rättegång.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.