illegala vapen
Skriftlig fråga 2001/02:853 av Fridén, Lennart (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2002-03-08
- Anmäld
- 2002-03-12
- Besvarad
- 2002-03-19
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2001/02:853
av Lennart Fridén (m) till justitieminister Thomas Bodström om illegala vapenTrots en rigorös kontroll för att få licens på skjutvapen och trots den sedan ett antal år gällande lagen om förbud att bära med sig andra typer av vapen @ "knivlagen" @ begås ett allt större antal brott med hjälp av vapen av olika slag.
Många, i synnerhet unga, bär permanent med sig vapen i strid mot gällande lagar. "Skottlossning" är ett ord som förekommer allt oftare i medierapporteringen. Dödliga stickvapen används av unga rånare.
Personer med ursprung i andra kulturområden anser sig "ha rätt" att inneha vapen även om deras primära avsikter inte är att begå brott av det slag som nämnts ovan.
Vi håller i Sverige på att få ett ökande antal personer med psykiska problem orsakade av att de utsatts för direkt dödshot. Den som ställs inför ett vapen kan som regel inte heller avgöra om det är en attrapp eller ett riktigt vapen. Effekten blir densamma för brottsoffret, men domstolar synes döma utifrån vapnets karaktär, inte från upplevelsen hos den hotade. Detta är inte acceptabelt!
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att minska vapenförekomsten inte minst bland de unga?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:853 besvarad av justitieminister Thomas Bodström
den 18 mars
Svar på fråga 2001/02:853 om illegala vapen
Justitieminister Thomas Bodström
Lennart Fridén har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska förekomsten av vapen inte minst bland de unga.
Att ungdomar beväpnar sig är naturligtvis oacceptabelt. Det är svårt att göra en säker bedömning av omfattningen av problemet, men det tycks stå klart att förekomsten av vapen bland unga har ökat under senare år både vad gäller knivar och skjutvapen.
Även om det händer att vapen som innehas legalt används i brottsliga sammanhang, torde det främst vara de illegala vapnen som utgör en särskild fara för vårt samhälle. En stor del av de skjutvapen som illegalt cirkulerar i Sverige är vapen för vilka tillstånd finns men som stulits från dess rättmätiga innehavare. Antalet anträffade och beslagtagna skjutvapen som inte går att spåra till någon svensk vapeninnehavare har emellertid ökat kraftigt under senare år, vilket starkt talar för att alltfler skjutvapen smugglas in i landet. Kampen mot de illegala vapnen måste därför bedrivas såväl på det nationella som på det internationella planet.
Vad gäller det nationella planet genomfördes år 2000 vissa skärpningar av vapenlagstiftningen. Ändringarna syftade till att ytterligare motverka att vapen kommer till användning vid våldsbrott eller missbrukas på annat sätt. Bl.a. skärptes kraven på förvaring av skjutvapen. I dag är det således obligatoriskt att förvara skjutvapen i säkerhetsskåp. Fr.o.m. den 1 juli i år kommer vidare polisen att kunna kontrollera att förvaringsbestämmelserna följs hos alla som har tillstånd att inneha skjutvapen. Det infördes också ett förbud mot innehav av skjutvapen på allmän plats. Även den s.k. knivförbudslagen skärptes på så sätt att en särskild skala för grovt brott infördes.
Olovlig införsel av vapen är ett allvarligt problem och åtgärder för att bekämpa sådan verksamhet utgör en viktig del i arbetet med att förhindra att skjutvapen kommer till brottslig användning. Smuggling av skjutvapen är ett problem som sträcker sig över nationsgränserna och kan inte förhindras endast genom ändringar i den nationella lagstiftningen. Det omfattande internationella arbete som sker på området är därför av avgörande betydelse. Som ett exempel kan nämnas det nyligen antagna FN-protokollet mot illegal tillverkning av och handel med skjutvapen som Sverige skrev under i november förra året. En mycket viktig del i protokollet är kravet på märkning av skjutvapen som syftar till att underlätta att vapen kan spåras.
När det särskilt gäller barn och ungdomar tror jag att det handlar mycket om att arbeta med de ungas attityder när det gäller vapen. För att undvika att barn och ungdomar börjar att begå brott måste de redan i tidig ålder få klara signaler om vad som är rätt och fel. Barn tillbringar en stor del av sin tid i skolan och det är därför viktigt att man här ställer höga krav på normgivningen.
I sin fråga nämner Lennart Fridén också problemet med vapenattrapper och menar att det inte är acceptabelt att domstolar synes döma utifrån vapnets karaktär och inte utifrån upplevelsen hos den hotade. Att bli hotad med ett vapen, vare sig det är ett riktigt eldvapen eller en attrapp, är naturligtvis en mycket skrämmande och djupt traumatisk upplevelse. Som jag uttalade i ett frågesvar i slutet av förra året tycker jag emellertid att det är rimligt att det normalt bedöms som mer allvarligt att hota någon med ett livsfarligt skjutvapen än med en vapenattrapp som inte kan förorsaka någon större fysisk skada. En omständighet som jag då framhöll var att det normalt torde vara lättare att bearbeta och lämna en händelse där man blivit utsatt för hot bakom sig om man vet att hotet inte inneburit någon allvarligare fara.
Jag följer naturligtvis utvecklingen på vapenområdet mycket noga. Detta sker bl.a. genom den rapporteringsskyldighet som Rikspolisstyrelsen sedan år 2001 har till regeringen på området för civila skjutvapen. Jag avvaktar nu rapporten avseende föregående år som Rikspolisstyrelsen ska presentera för regeringen senast den sista april.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.