idrottsämnet i skolan
Skriftlig fråga 1999/2000:325 av Ångström, Yvonne (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-12-02
- Anmäld
- 1999-12-07
- Besvarad
- 1999-12-14
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:325
av Yvonne Ångström (fp) till statsrådet Ingegerd Wärnersson om idrottsämnet i skolanEnligt uppgifter i medier sker en oroväckande ökning av fetma bland ungdomar, vilket i förlängningen medför stora risker för ökning av sjukdomar, exempelvis diabetes. Samtidigt sker en reduktion av den schemalagda obligatoriska tiden för idrott och hälsa i gymnasieskolan. Detta torde med säkerhet innebära ännu större ökning av fetma med därtill hörande sjukdomar.
Vad avser skolministern göra för att öka den fysiska aktiviteten bland barn och ungdomar?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:325 besvarad av statsrådet Ingegerd Wärnersson
Svar på fråga 1999/2000:325 om idrottsämnet i skolan
Statsrådet Ingegerd Wärnersson
Yvonne Ångström har frågat mig vad jag avser göra för att öka den fysiska aktiviteten bland barn och ungdomar. Lennart Kollmats har ställt en liknande fråga. Mitt svar blir därför likalydande.
Skolan är en arena där alla barn och ungdomar kommer i kontakt med motion och idrott. Undervisningen i idrott och hälsa är därför av central betydelse för att skapa ett livslångt intresse hos unga människor för idrott, motion och naturupplevelse. I grundskolans kursplan för ämnet idrott och hälsa framhålls att vår kropp är byggd för rörelse och aktivitet. För det växande barnet är det därför viktigt att dess hem-, skol- och fritidsmiljö ger möjlighet till motion och fysisk aktivitet och träning. Det är således en uppgift för skolorna att utforma undervisningen på ett sådant sätt att lusten att röra sig och viljan att motionera även på fritiden bejakas. En av ämnets viktigaste uppgifter är att stimulera till att fortsätta med egna motions-, rörelse- och idrottsaktiviteter även efter det att ungdomarna lämnat skolsystemet och gått vidare i livet.
Grundskolan fick en ny timplan i samband med införandet av den nya läroplanen 1994 där antalet timmar för idrott och hälsa reducerades jämfört med tidigare. Regeringen föreslog dock 1997 en förändring i timplanen för grundskolan som innebar en utökning av timantalet för ämnet. Anledningen var bl.a. flera riksdagsmotioner i frågan, där oro för folkhälsan var en viktigt aspekt. Utökningen bestod av 40 timmar, från 460 till 500 för hela grundskoletiden.
Regleringen av antalet friluftsdagar togs bort i och med den nya läroplanen. I en mål- och resultatstyrd skola är organisatoriska åtgärder av detta slag en fråga för den enskilda skolan. Friluftsverksamhet liksom prao betraktas snarare som ett medel att nå målen än ett mål i sig. Fortfarande finns dock en reglering av friluftsverksamheten i grundskoleförordningen (1994:1194) där det i 2 kap 5 § sägs: I grundskolan skall i den omfattning som rektorn bestämmer anordnas friluftsverksamhet som bedrivs under en lärares ledning.
Som framgår av propositionen, 1998/99:107 En idrottspolitik för 2000-talet @ Folkhälsa, folkrörelse och underhållning, överväger regeringen att ge Statens skolverk i uppdrag att göra en undersökning av hur organisationen av friluftsverksamheten har förändrats i samband med införandet av den nya läroplanen.
I gymnasieskolan varierar i dag omfattningen av idrott och hälsa på de nationella programmen. Utöver kärnämneskursen idrott och hälsa A på 80 gymnasiepoäng har naturvetenskapsprogrammets naturvetenskapliga gren och samhällsvetenskapsprogrammets samtliga grenar ytterligare en kurs i ämnet @ idrott och hälsa B @ om 50 gymnasiepoäng. I proposition 1997/98:169 Gymnasieskola i utveckling @ kvalitet och likvärdighet ansåg regeringen att det inte är rimligt att elever beroende av program, som ett obligatoriskt inslag, ska ha olika omfattning av detta ämne. Utbildningsutskottet (1998/99:UbU03) instämde i regeringens bedömning.
Omfattningen av det obligatoriska kärnämnet idrott och hälsa blir 100 gymnasiepoäng på samtliga nationella program fr.o.m den 1 juli 2000. Den kurs, idrott och hälsa B, som i dag ingår som karaktärsämneskurs på vissa studieinriktningar, ska erbjudas alla elever som ett individuellt val.
Riksdagens beslut med anledning av propositionen innebär bl.a. ett reviderat poängsystem för gymnasieskolan. Antalet gymnasiepoäng är nu ett mått på studieomfattningen av en kurs; en fullständig gymnasieutbildning på ett nationellt eller specialutformat program består av 2 500 gymnasiepoäng. Det är möjligt att disponera tidsresursen på olika sätt i kommunerna. Hur många undervisningstimmar som bör läggas på en specifik kurs för att en viss grupp elever ska kunna uppnå kunskapsmålen måste bedömas utifrån lokala förhållanden och förutsättningar.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.