Idrottens självständighet

Skriftlig fråga 2007/08:476 av Wegendal, Lars (s)

den 13 december

Fråga

2007/08:476 Idrottens självständighet

av Lars Wegendal (s)

till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)

Under senare dagar har frågan om tidig specialisering och elitsatsning bland nioåringar diskuterats i medierna. Diskussionen har denna gång sitt ursprung i en fotbollsförening som gör en talangsatsning och dessutom kräver en årlig ersättning på 9 000 kronor för att barnen ska få vara med. Många föräldrar, inom och utanför föreningen, är djupt kritiska liksom riksidrotten som menar att denna utgallring motverkar idrottens grundidé.

Idrottsministern har i olika sammanhang, under det senaste året, varit tydlig med vikten av idrottens självständighet och att så få pekpinnar som möjligt ska finnas kopplade till de statliga medel som idrotten årligen erhåller. Det är en god grundinställning som jag tror alla delar.

I ett tidningsutlåtande säger nu idrottsministern att en tidig specialisering strider mot Idrottslyftets syfte samt att det finns rapporter som visar att tidig specialisering kan vara skadlig. Idrottsministern säger vidare att en av de viktigaste poängerna med Idrottslyftet är att idrotten ska öppnas för fler och att fler ska idrotta längre upp i åldrarna. Hon säger också att hon inte är säker på att de 500 miljoner kronor som idrotten årligen får i anslag från regeringen – Idrottslyftet – används på det sätt det är tänkt. Detta är naturligtvis djupt allvarligt.

Med anledning av detta är min fråga till ministern:

Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att säkerställa idrottens självständighet samtidigt som idrottens anslag används på det sätt som det är tänkt?