Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

ICA och konkurrensen

Skriftlig fråga 2000/01:608 av Andersson, Marianne (c)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-01-31
Anmäld
2001-02-06
Besvarad
2001-02-07

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 31 januari

Fråga 2000/01:608

 av Marianne Andersson (c) till näringsminister Björn Rosengren om ICA och konkurrensen

ICA centralt planerar att genomföra ett nytt inköpssystem till butikerna i avsikt att minska på antalet mellanhänder och därmed hålla priserna nere. Ett lovvärt syfte men vid närmare granskning inser man att effekten kommer att bli att smågrossister och småproducenter slås ut. Närproducerad frukt, grönsaker, mejeriprodukter eller kött kommer inte att få någon plats hos den lokale ICA-handlaren. I dessa dagar när diskussionen om matkvalitet, livsmedelssäkerhet och vådan av stordrift har fått ny näring bl.a. genom debatten om BSE känns en sådan utveckling helt felaktig. Det handlar om att ett framförhandlat sortiment från leverantörer med rikstäckande kapacitet ska finnas i varje ICA-butik. För t.ex. ost gäller det ca 40@50 produkter beroende på butikens storlek. Detta måste butiken innehålla vilket troligen leder till att det inte finns plats också för lokala produkter. Dessutom ska butiken betala in en viss procentandel (4@5 %) av den totala inköpssumman till den centrala grossistorganisationen. Alltså även på den summa som omfattar inköp från en lokal distributör vilket i praktiken kommer att innebära en ytterligare prispress på denne. Konsekvensen kommer att bli att de lokala producenterna riskerar att slås ut med minskad konkurrens som följd vilket inte gynnar konsumenterna på längre sikt. Det kan ifrågasättas om ett sådant system är förenligt med gällande konkurrenslagstiftning.

På vilket sätt avser regeringen att tillse att små livsmedelsproducenter inte missgynnas när det gäller de stora kedjornas inköpspolicy?

Svar på skriftlig fråga 2000/01:608 besvarad av statsrådet Ulrica Messing

den 7 februari

Svar på fråga 2000/01:608 om ICA och konkurrensen

Statsrådet Ulrica Messing

Marianne Andersson har frågat näringsministern på vilket sätt regeringen avser att se till så att små livsmedelsproducenter inte missgynnas när det gäller de stora inköpskedjornas inköpspolicy.

Marianne Anderssons fråga berör konkurrenspolitiken. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det därmed är jag som ska besvara frågan.

Det är viktigt för en långsiktig tillväxt och god sysselsättning i landet att en mångfald av företag kan agera på marknaden. En balans mellan små och stora företag och mellan företag som verkar i olika distributionsled är därför viktig att eftersträva och upprätthålla. Att det råder en sådan god balans är av stor vikt på det område som Marianne Andersson tar upp i sin fråga, dvs. dagligvarumarknaden, eftersom kostnaderna för dagligvaruinköp utgör en relativt stor del av hushållens totala kostnader. Jag tycker mot denna bakgrund att den utveckling på dagligvarumarknaden som Marianne Andersson beskriver är oroväckande.

Jag menar dock att vi i dag har svenska konkurrensregler som skapar förutsättningar att även fortsättningsvis upprätthålla balansen mellan aktörerna på marknaden. Enligt konkurrenslagen är det förbjudet för sådana företag, ett eller flera, som har en dominerande ställning på marknaden att missbruka denna starka ställning. Därtill innehåller konkurrenslagen även förbud mot märkbart konkurrensbegränsande samarbete mellan företag. Beteenden som medför begränsningar av produktion och marknader till nackdel för konsumenterna kan angripas i båda dessa fall. För avtal mellan aktörer i olika led i distributionskedjan, s.k. vertikala avtal, finns det sedan årsskiftet ett särskilt gruppundantag. Gruppundantaget medger att avtal om t.ex. inköp görs mellan leverantör och återförsäljare. Gruppundantaget gäller emellertid endast under förutsättning att leverantören inte har en marknadsandel som överstiger 35 %, vilket borgar för att konkurrensen på marknaden kan bevaras.

Att utreda om det föreligger märkbara konkurrensbegränsningar i enskilda fall är en fråga för Konkurrensverket. Vid misstankar om skadliga konkurrensbegränsningar behöver Konkurrensverket ofta få del av konkreta erfarenheter från enskilda företag. Företag med sådana erfarenheter spelar därför en viktig roll för att verket ska kunna driva frågorna framåt. Jag tycker därför det är angeläget att företag själva uppmärksammar Konkurrensverket på misstankar om snedvriden konkurrens.

Det är angeläget för regeringen att dagligvarumarknaden fungerar väl och Konkurrensverket fick förra året i uppdrag av regeringen att klarlägga konkurrensförhållandena och genomföra konkurrensanalyser på bl.a. lokal nivå, inom detta område. Jag följer utvecklingen inom dagligvarumarknaden med stort intresse. Resultatet av Konkurrensverkets studier av konkurrensförhållandena på marknaden kommer att utgöra ett värdefullt underlag för mig. Min ambition är givetvis att god balans mellan aktörerna och goda konkurrensförhållanden på dagligvarumarknaden ska upprätthållas.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.