IB-forskningen
Skriftlig fråga 1998/99:78 av Lager, Per (mp)
Frågan är besvarad
- Avslut
- Skriftlig fråga är färdigbehandlat
- Inlämnad:
- 1998-11-18
- Anmäld:
- 1998-11-23
- Besvarad:
- 1998-12-02
Sverige behöver investera i kunskap. Den stora expansionen av antalet utbildningsplatser har inneburit ett kvantitativt språng på väg mot kunskapssamhället.
Kvaliteten kan dock riskeras om inte flera insatser görs. Som en del i den högre utbildningens kvalitetshöjning ser jag utformningen av ett nytt studiemedelssystem.
För att ge fler möjlighet till högre utbildning måste studiemedelssystemet reformeras. Precis som Centerpartiet motionerat vill vi att ett nytt studiemedelssystem skall vara hållbart och förutsägbart samt minska den sociala snedrekryteringen. Centerpartiet föreslår ett nytt studiemedelssystem som bygger på principen hälften bidrag, hälften lån. Fullt genomfört beräknar vi att ett nytt system kostar 2 miljarder kronor mer än dagens system.
Förre utbildningsministern Carl Tham har tidigare gett besked om att ett nytt studiemedelssystem skall träda i kraft år 2000. Utifrån detta är det förvånande att nya ministern Östros uttalar sig om att sjösättandet av ett nytt system kommer att ta mycket lång tid, och endast förhoppningsvis kan genomföras under mandatperioden.
Hur kommer utbildningsministern verka för att tidigare löfte om ett nytt studiemedelssystem år 2000 uppfylls?
den 18 november
den 18 november
Regeringen beslutade i november förra året tillsamman med bl.a. Moderaterna att den militära säkerhets- och underrättelsetjänsten, inklusive IB, skall granskas av ett antal forskare. Härigenom undveks kravet på tillsättandet av en sanningskommission.
Tyvärr kan vi nu konstatera att denna s.k. forskning går trögt, eller inte alls. Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) har slagit larm om en rad problem som förekommer i forskarnas verksamhet. Det handlar om långa väntetider för att få handlingar, problem med att få reda på vilket arkivmaterial som finns samt möjligheterna att intervjua personer med kunskap om underrättelse- och säkerhetstjänsten.
Kravet på en oberoende kommission som skall granska den åsiktsregistrering som förekommit i Sverige står nu starkare än tidigare. Regeringen har gång på gång tagit initiativ till att få fram sanningen, men något helhetsperspektiv har inte redovisats. Arbetsmetoderna har inte lyckats skapa förtroende bland allmänhet och forskare.
Med hänvisning till det ovan anförda vill jag framföra följande fråga till justitieministern:
Avser ministern verka för att forskarnas förutsättningar att granska den militära säkerhets- och underrättelsetjänsten förbättras så att de kan få tillgång till relevanta handlingar och intervjua lämpliga personer?

