Humanitärt bistånd via ideella organisationer

Skriftlig fråga 2017/18:1103 av Robert Halef (KD)

till Statsrådet Isabella Lövin (MP)

År 2003, före USA:s invasion av Irak, fanns ca 1,4 miljoner kristna invånare i landet: syrianer, kaldéer, assyrier, armenier och mandéer. Efter diktatorn Saddam Husseins fall hamnade landet i ett politiskt kaos där ett flertal väpnade grupperingar dödade över 10 000 irakier, bland annat genom självmordsbomber.

Irak har varit ett samhälle i förfall utan säkerhet och trygghet, och detta vakuum har drabbat de etnoreligiösa minoriteterna hårt. Sunni, shia och kurder gjorde maktanspråk och en sekteristisk maktdelning: Presidenten ska vara kurd, premiärministern ska vara shia och talmannen ska var sunni.

Den efterföljande väpnade konflikten mellan shia- och sunniirakier har sedan 2003 förorsakat massflykt av kristna invånare, och mitt i denna inbördes maktkonflikt har en del islamistiska grupper med våld fördrivit kristna invånare från sina områden.

År 2014 ockuperade terrorgruppen Islamiska Staten (IS) stora delar av Irak och de kristna områdena Niniveprovinsen, Mosul, liksom jezidiernas område Sinjar, blev hårt drabbade av islamistisk terror. Med våld fördrevs över 200 000 kristna invånare från staden Mosul och Nineveprovinsen på bara några dagar.

Detta folkmord är ett konstaterat faktum som EU-parlamentet och många nationella parlament erkänt. I dag finns knappt 400 000 kristna invånare i Irak, och de flesta är flyktingar i den kurdiska regionen och vill återvända till sina områden. Även de flera hundra tusen kristna irakiska flyktingar som finns i Turkiet, Libanon och Jordanien vill återvända.

Inbördeskriget i Syrien har pågått sedan 2011. Hundratusentals människor har blivit dödade, och miljontals människor är nu på flykt både i Syrien och i angränsande länder. En del av dessa människor har lyckats fly till Europa och Sverige, men de allra flesta är kvar i den krigsdrabbade regionen.

De internationella biståndsorganisationerna har svårt att hjälpa de behövande i Syrien på grund av det svåra säkerhetsläge som råder i landet. Bristen på humanitär hjälp är stor och behoven omfattande i både Syrien och Irak.

Det internationella humanitära stöd som skickas via Bagdadregeringen och andra organ i Irak kommer inte de kristna folkgrupperna till del. Motsvarande situation gäller i Syrien.

Sverige tar ett betydelsefullt ansvar genom vårt generösa och solidariska flyktingmottagande och är en stor biståndsgivare via FN, EU och bilateralt. Likväl ser vi att medlen inte räcker till och inte alltid fungerar effektivt. Det är därför viktigt att se över nya vägar, så att det humanitära biståndet når fram och kan komma fler till del.

Ett exempel är via de etablerade kyrkor och lokala organisationer som finns på plats i regionen och som har fungerande hjälpinsatser. De känner till situationen väl och vet var behoven är som allra störst. Tyskland ger till exempel humanitärt bistånd till behövande via den syrisk-ortodoxa kyrkan i Syrien och Irak.

USA:s biståndsmyndighet (USAID) och FN:s utvecklingsprogram (UNDP) har enats om att öka biståndet till religiösa och etniska minoriteter i Irak för att hjälpa dem att återvända till sina hem som de tvingats fly ifrån. Av USA:s bidrag på 640 miljoner kronor, som är avsatt till UNDP:s stabiliseringsfond i Irak, kommer en stor del att öronmärkas till trosbaserade och andra hjälporganisationer för att möta behoven hos utsatta etnoreligiösa minoriteter i Nineveprovinsen.

Vicepresidenten Mike Pence sade att USA inte längre kommer att förlita sig på FN när det handlar om att hjälpa förföljda kristna och andra minoriteter i spåren av folkmord och terroristgruppers illdåd. För att säkerställa USA:s bidrag kommer man i stället ge direkt hjälp till befolkningen i Nineveprovinsen. Detta innebär att UNDP kommer att få i uppdrag att se till att de nämnda folkgrupperna får direkt stöd, och UNDP kommer att behöva bygga en organisation och struktur för att möjliggöra det.

Min fråga till statsrådet Isabella Lövin är:

Kommer regeringen att avsätta direkt svenskt humanitärt bistånd till behövande kristna och andra flyktingar via kyrkor och andra lokala ideella organisationer i Mosul, Nineveprovinsen och Syrien för att möjliggöra att fler människor får den hjälp de behöver?