House of Sweden i Taipei

Skriftlig fråga 2025/26:672 av Markus Wiechel (SD)

till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)

För snart fyra år sedan, den 28 april 2022, fattade riksdagen ett tydligt tillkännagivande med bred majoritet om att förstärka Sveriges närvaro i Taipei genom att inrätta ett House of Sweden. Beslutet grundades bland annat på en motion från undertecknad som syftade till att utveckla det befintliga representationskontoret för handel och investeringar till en mer heltäckande plattform, liknande den svenska verksamhet som redan etablerats i Washington. Trots detta har våren 2026 passerat utan att förslaget har förverkligats. Frågan tycks fortfarande beredas inom Regeringskansliet, och inga konkreta åtgärder för namnbyte, expansion eller uppgradering av den svenska närvaron har kunnat skönjas.

Det är förståeligt att ett sådant initiativ kräver noggrann beredning. Att inrätta ett House of Sweden i Taipei skulle dock tydligt främja handel, innovation, kultur och samhällskontakt. När nästan fyra år har förflutit utan synliga framsteg riskerar det att försvaga förtroendet för den parlamentariska styrningen av utrikespolitiken och att signalera att strategiska beslut kan förhalas utan tydliga konsekvenser.

Frågan är dock mer angelägen än någonsin. Taiwan utgör en central nod i den globala teknologiska och ekonomiska infrastrukturen som världens ledande producent av halvledare och en nyckelaktör inom högteknologi. Svenska företag, inte minst Ericsson, har redan långvariga och djupgående samarbeten på ön. Ett House of Sweden skulle kunna fungera som en samlad hubb för affärsutveckling, innovationssamarbete, forskning och investeringsfrämjande – en plattform som ger svenska intressen en starkare och synligare position än vad det nuvarande handelskontoret kan erbjuda på egen hand. I en tid då globala leverantörskedjor behöver diversifieras och där ensidigt beroende av enskilda geopolitiska aktörer utgör en påtaglig säkerhetsrisk handlar detta inte enbart om handel utan om strategisk resiliens och svensk konkurrenskraft.

Utöver de ekonomiska aspekterna rör det sig om värderingar och långsiktig säkerhet. Taiwan är en fungerande demokrati med starka institutioner, ett aktivt civilsamhälle och ett tydligt engagemang för mänskliga rättigheter. Genom att förstärka närvaron demonstrerar Sverige att vi står upp för en regelbaserad internationell ordning även i regionen Indiska oceanen/Stilla havet. Ett sådant steg bidrar till stabilitet i en region där spänningarna över Taiwansundet utgör en av de allvarligaste riskerna för global fred och säkerhet. Ett House of Sweden skulle dessutom skapa utrymme för bredare samarbete inom kultur, utbildning, demokratiutveckling och forskning – områden som redan i dag berikar båda parter men som har potential att växa väsentligt med en mer ambitiös struktur.

Slutligen handlar det om trovärdighet. När riksdagen med stor majoritet ställer sig bakom ett initiativ förväntar sig både svenska medborgare och internationella partner att regeringen följer upp beslutet. Att låta frågan vila i en långvarig beredningsprocess riskerar att sända signaler om passivitet just när Sverige aktivt arbetar fram en strategi för regionen Indiska oceanen/Stilla havet och stärker banden till likasinnade demokratier. Ett House of Sweden i Taipei skulle vara en kostnadseffektiv, symboliskt betydelsefull och konkret åtgärd som samtidigt respekterar den formella utrikespolitiska ramen.

Mot bakgrund av detta önskar jag att utrikesminister Maria Malmer Stenergard svarar på följande fråga:

När kan vi förvänta oss att det finns ett House of Sweden i Taipei?