högskolan och kvinnofrid

Skriftlig fråga 1997/98:597 av Edgren, Margitta (fp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1998-03-20
Anmäld
1998-03-23
Besvarad
1998-04-01

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Fråga 1997/98:597 av Margitta Edgren (fp) till utbildningsministern om högskolan och kvinnofrid

Kvinnofrid kan underlättas på många olika sätt beroende på kvinnornas livssituation. Ett viktigt sätt är att ge rätt till identitetsbyte för de kvinnor, med eller utan barn, som förföljs av män. De lever under stor press genom hoten och har en svår situation på många sätt. Får de tillstånd att byta identitet måste de byta bostadsort och avlägsna sig från släkt och vänner och blir ofta mycket ensamma i sin rädsla.

Om kvinnan studerar är det ofta extra svårt att fortsätta eftersom mannen ofta känner till både ämne, institution, högskola och studieort. Därför bör den kvinna som förföljs och som studerar på högskolenivå ha en laglig rätt att byta högskola med tillgodogörande av tidigare studieresultat.

På vilket sätt kommer utbildningsministern att medverka till att en sådan rätt ges?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Svar på skriftlig fråga 1997/98:597 besvarad av , ()

Svar på fråga 1997/98:597 om högskolan och kvinnofrid
    Utbildningsminister Carl Tham

Margitta Edgren har frågat mig på vilket sätt jag kommer att medverka till att kvinnor som har fått möjlighet att byta identitet också skall ha laglig rätt att byta högskola med tillgodogörande av tidigare studieresultat.

Sedan 1993 års universitets- och högskolereform är det den enskilda högskolan som ansvarar för antagning och urval till de egna utbildningarna. För varje högskola skall enligt högskoleförordningen en antagningsordning finnas tillgänglig. Antagningsordningen skall innehålla de regler för grundläggande högskoleutbildning som högskolan tillämpar dels i fråga om ansökan, behörighet och urval, dels i fråga om hur beslut om antagning fattas och hur beslut om behörighet kan överklagas. Frågor om antagning avgörs av respektive högskola och vid byte av studieort är det den mottagande högskolan som avgör om ett byte kan göras.

I högskoleförordningen finns det regler som skall underlätta ett byte. Högskolan är skyldig att pröva om en tidigare utbildning kan godtas för tillgodoräknande. Studenten har rätt att tillgodoräkna sig motsvarande grundläggande högskoleutbildning vid annan högskola. Vidare finns regler som möjliggör dispens från något eller några behörighetsvillkor om det bedöms att studenten har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Urval skall kunna ske med hänsyn till särskilda skäl som den sökande åberopar. Ett beslut om tillgodoräknande kan överklagas till Överklagandenämnden för högskolan.

Regeringen anförde i propositionen 1992/93:1 Universitet och högskolor, frihet för kvalitet att avgörande för universiteten och högskolornas fortsatta utveckling var att studenternas möjligheter att röra sig över gränser och mellan universitet och högskolor i landet förbättrades. Utbildningsutskottet underströk i sitt betänkande (1992/93:UbU3) vikten av att den lokala friheten att organisera studierna och bestämma om innehållet inte fick leda till minskade möjligheter för studenterna att flytta mellan läroanstalterna. Utskottet framhöll att bestämmelserna om tillgodoräknande måste av högskolorna tillämpas generöst.

Regeringen uppdrog i mars i år till Högskoleverket att göra en översyn av hur högskolorna tillämpar högskoleförordningens regler för tillgodoräknande. Högskoleverket skall bl.a. undersöka om högskolorna i enlighet med riksdagens uttalande tillämpar bestämmelserna om tillgodoräknande generöst och - om inte - föreslå lämpliga åtgärder också på central nivå. Verket skall rapportera resultatet av översynen till regeringen senast den 30 oktober 1998.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.