Högkostnadsskyddet inom sjukvården
Skriftlig fråga 2005/06:1440 av Heinemann, Kerstin (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2006-04-20
- Inlämnad
- 2006-04-20
- Besvarad
- 2006-04-26
- Svar anmält
- 2006-04-26
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 20 april
Fråga 2005/06:1440 av Andre vice talman Kerstin Heinemann (fp) till statsrådet Ylva Johansson (s)
Högkostnadsskyddet inom sjukvården
Utvecklingen av ett nationellt IT-system inom vården ska nu äntligen starta. I samband med detta vill jag uppmärksamma frågan om högkostnadsskyddet inom vården. Det finns i dag ett problem speciellt för äldre människor, oftast med många olika besök inom sjukvården: att de inte alltid kommer ihåg att ta med sig sitt högkostnadskort eller den blankett som finns för att fylla i betalda vårdavgifter. Alla har inte någon anhörig eller någon vårdpersonal med sig vid besöken, som kan hjälpa till att komma ihåg. Om inte högkostnadskortet finns med måste patienten betala vårdavgiften. Anhöriga får då ta tag i detta, men enligt uppgift är det inte möjligt att få tillbaka erlagd avgift. Detta innebär en onödig kostnad för patienten och mycket besvär för anhöriga.
Vad gäller högkostnadsskyddet för läkemedel fungerar det ju i dag nationellt utan att kunden ens behöver ha med sig kortet vid inköp av läkemedel. I ett nationellt system för sjukvården borde det vara möjligt att registrera avgifterna respektive högkostnadsskyddet på samma sätt.
Därför vill jag fråga vård- och omsorgsminister Ylva Johansson:
Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att registrering av vårdavgifter och högkostnadsskydd också ska kunna införas i det kommande IT-baserade systemet för sjukvården?
Svar på skriftlig fråga 2005/06:1440 besvarad av Ylva Johansson
Svar på fråga 2005/06:1440 om högkostnadsskyddet inom sjukvården
Statsrådet Ylva Johansson
Kerstin Heinemann har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att registrering av vårdavgifter och högkostnadsskydd ska kunna införas i det kommande IT-baserade systemet för sjukvården.
En ändamålsenlig användning av IT är en förutsättning för att kunna förbättra patientsäkerhet, vårdkvalitet och tillgänglighet inom vård och omsorg. Regeringen har därför tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting initierat ett samarbete som syftar till att skapa förutsättningar för att relevant information med hjälp av IT ska följa patienten genom vårdsystemets olika delar. Denna princip slås fast i den nationella IT-strategi för vård och omsorg (skr. 2005/06:139) som presenterades i mars 2006.
Högkostnadsskyddet för öppenvårdsbesök regleras i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och innebär att ingen behöver betala mer än högst 900 kr per tolvmånadersperiod. Högkostnadsskyddet för läkemedel innebär att patienten inte behöver betala mer än 1 800 kr per år för de läkemedel som ingår i läkemedelsförmånssystemet. Då patienten uppnått frigränsen i respektive system erhåller denne ett frikort som gäller under en tolvmånadersperiod från och med det första inköpstillfället.
De båda högkostnadssystemen skiljer sig åt såväl tekniskt som administrativt. Högkostnadsskyddet för läkemedel administreras av Apoteket AB, vilket innebär att en aktör ensam kan säkerställa att administrationen sker på ett enkelt och säkert sätt för patienten. Ansvaret för att administrera högkostnadsskyddet inom öppenvården åvilar respektive sjukvårdshuvudman, vilket innebär att systemen kan se annorlunda ut i olika delar av landet.
Därför finns det i dagsläget inte förutsättningar för att tillämpa registreringssystemet för läkemedel också för vårdbesök. Mot bakgrund av den fördjupade samverkan kring IT som nu sker mellan vårdsektorns olika aktörer ser jag det dock som en naturlig utveckling att även denna typ av information på sikt samordnas nationellt, då detta skulle innebära en avsevärd förenkling och förbättring för patienterna.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.