hjälpmedel för urostomiopererade
Skriftlig fråga 2000/01:294 av Lantz, Kenneth (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-11-24
- Anmäld
- 2000-11-28
- Besvarad
- 2000-11-29
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:294
av Kenneth Lantz (kd) till socialminister Lars Engqvist om hjälpmedel för urostomiopereradeMänniskor som har blivit stomiopererade tvingas dagligen byta påse för att hålla kroppen i gång. Dessa hjälpmedel måste patienterna själva betala tills de når den nivå där frikortsförmånen träder in.
Människor som drabbas av inkontinens erhåller däremot hjälpmedel utan kostnad. Vårdpersonalen har ej befogenhet att neka människor som säger sig vara i behov av dessa hjälpmedel.
Det förefaller något orättvist att människor som opererats ska betala medan den som på egna grunder begär hjälp ska få det.
Vad avser ministern göra för att komma till rätta med den ekonomiska orättvisa urostomiopererade drabbas av?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:294 besvarad av socialminister Lars Engqvist
Svar på fråga 2000/01:294 om hjälpmedel för urostomiopererade
Socialminister Lars Engqvist
Kenneth Lantz har frågat mig vad jag avser göra för att komma till rätta med den ekonomiska orättvisa urostomiopererade drabbas av.
Förskrivning av hjälpmedel i form av förbrukningsartiklar till stomiopererade personer, sker på hjälpmedelskort. Rådgivning till patienter med stomi kräver omfattande kompetens. Tillhandahållandet av förbrukningsartiklar bör för närvarande därför ske på apotek. Regeringen anför i propositionen till lagen om högkostnadsskydd (prop. 1996/97:27), att förbrukningsartiklar för personer med stomi ska subventioneras på samma sätt som läkemedel. Kostnader för förbrukningsmaterial ingår således i läkemedelsförmånen. Detta innebär att de kostnader som en person har på grund av stomi, begränsas till en maximinivå.
Förbrukningsartiklar som är nödvändiga för en person som lider av inkontinens ingår inte i högkostnadsskyddet, eftersom artiklarna inte karakteriseras som läkemedelsnära produkter. Det är inte så, som uppges i frågan, att människor som drabbats av inkontinens automatiskt erhåller hjälpmedel i form av förbrukningsartiklar kostnadsfritt från kommunerna eller landstingen.
Av hälso- och sjukvårdslagen (HSL) 3 d § tillsammans med 18 c §, följer att landstingen respektive kommunerna är skyldiga att erbjuda förbrukningsartiklar till personer som på grund av allvarlig sjukdom eller efter behandling för inkontinens är i fortlöpande behov av sådana artiklar. Denna skyldighet innebär dock inte att det rör sig om en kostnadsfri förmån. Landstinget eller kommunen får själva bestämma om de vill ta ut avgifter för förbrukningsartiklar för inkontinens enligt vad som gäller för sjukvård i övrigt. Av 26 a § HSL följer emellertid att den som erlagt 900 kr för förbrukningsartiklar eller det lägre belopp som landstinget har bestämt, därefter är befriad från ytterligare avgifter för förbrukningsartiklar under den tid som återstår av ett år, räknat från det första tillfället en avgift erlagts.
Kostnadsansvaret för förbrukningsartiklar övergick från staten till landsting och kommuner 1998. Eventuella kostnader för förbrukningsartiklar för en person som lider av inkontinens kan således variera beroende på var i landet den enskilde bor.
I betänkandet om den nya läkemedelsförmånen, SOU 2000:86, föreslås att stomiartiklar inte ska ingå i förmånssystemet för läkemedel. Detta föreslås då många andra förbrukningsartiklar inte ingår i högkostnadsskyddet, bl.a. inkontinensartiklar. Regeringen har dock ännu inte tagit ställning till de förslag som förs fram i betänkandet.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.