Historiska samlarvapen
Skriftlig fråga 2018/19:258 av Mikael Strandman (SD)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2019-02-18
- Överlämnad
- 2019-02-18
- Anmäld
- 2019-02-26
- Svarsdatum
- 2019-02-27
- Besvarad
- 2019-02-27
- Sista svarsdatum
- 2019-02-27
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Mikael Damberg (S)
I lagrådsremissen Genomförande av 2017 års ändringsdirektiv till EU:s vapendirektiv föreslås att när vapen eller vapendelar förs in till Sverige från en stat utanför Europeiska unionen ska de förses med samma unika märkning som krävs vid tillverkning.
Remissinstansen Svenska Vapensamlarföreningen anser att samlarvapen inte ska behöva märkas med annan permanent märkning än originalmärkningen vid import till Sverige eftersom ytterligare krav på märkning innebär att alla historiskt värdefulla vapen skadas permanent.
Regeringen anför att genom ändringsdirektivet ska märkningen innehålla fler uppgifter jämfört med tidigare. Syftet med märkningen är att öka möjligheten att identifiera och spåra skjutvapen. Detta skäl gör sig i många fall gällande även för historiska vapen och samlarvapen. Regeringen anser därför att det fortfarande finns skäl att ställa samma höga krav på märkning av dessa vapen.
Remissen innehåller inga uppgifter om hur många historiska vapen eller samlarvapen som använts vid brottslighet i Sverige.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Mikael Damberg:
På vilka omständigheter och fakta har statsrådet baserat sitt ställningstagande att även dessa vapen – som har ett oersättligt historiskt värde – har samma behov av märkning som moderna vapen?
Svar på skriftlig fråga 2018/19:258 besvarad av Statsrådet Mikael Damberg (S)
Svar på fråga 2018/19:258 av Mikael Strandman (SD)
Historiska samlarvapen
Mikael Strandman har frågat mig på vilka omständigheter och fakta jag har baserat mitt ställningstagande att även historiska vapen eller samlarvapen –som har ett oersättligt historiskt värde – har samma behov av märkning som moderna vapen.
Med anledning av de senaste årens terroristattacker har det funnits anledning att inom EU skärpa vissa regler för att motverka att skjutvapen missbrukas. Detta har skett genom ändringsdirektivet till vapendirektivet. Genom ändringsdirektivet får vi en gemensam miniminivå för bl.a. märkning, registerföring och förvaring av de farligaste vapnen. Genom ändringsdirektivet utökas kraven på märkning av vapen och vapendelar.
Den svenska regleringen av skjutvapen och ammunition håller en internationellt sett hög skyddsnivå och uppfyller i många avseenden redan de krav som ställs i ändringsdirektivet. Sverige måste dock genomföra vissa ändringar i vapenlagstiftningen, krigsmateriellagstiftningen och lagen om brandfarliga och explosiva varor för att möta kraven i ändringsdirektivet.
Redan vid genomförandet av 2008 års vapendirektiv jämställdes kraven på märkning av samlarvapen med andra vapen. Syftet med att införa bestämmelser om märkning var att kunna identifiera och spåra skjutvapen som går att använda och därigenom minska spridningen av illegala vapen och motverka grov organiserad brottslighet. Det är angeläget att fortsätta ställa höga krav på märkning av skjutvapen.
Stockholm den 26 februari 2019
Mikael Damberg
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.