harmonisering av skattepolitiken
Skriftlig fråga 1998/99:269 av Ruwaida, Yvonne (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-01-21
- Anmäld
- 1999-01-26
- Besvarad
- 1999-02-03
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 21 januari
Skattepolitiken är uppenbarligen ett av de områden där EU nu går mot omfattande harmonisering. Bl.a. skriver EU-kommissionen i arbetsprogrammet för 1999: "För att den ekonomiska och monetära unionen skall bli en framgång måste den europeiska integrationen fördjupas vidare och konvergensen inom den ekonomiska politiken och sysselsättningpolitiken fördjupas, samtidigt som medlemsländernas skattepolitik samordnas bättre." Vidare skriver kommissionen: "Samordningen av skattepolitiken är ett nyckelelement i den inre marknaden. Det som kommer att prioriteras under 1999 är arbetet för att genomföra det nya mervärdesskattesystemet." Tyska ordförandeskapet uttrycker liknande tankegångar i sitt prioriteringsprogram: "Utvidgningen och fördjupningen av den inre marknaden måste kompletteras med åtgärder för att bekämpa illojal eller skadlig skattekonkurrens, vilket inbegriper att minimibestämmelser för beskattning av sparande införs."
För att förhindra en utveckling där EU harmoniserar skatt efter skatt, där varje steg i sig tycks så obetydligt att det är acceptabelt, är det av yttersta vikt att regeringen redan nu tydligt markerar i ministerrådet vilka skatter Sverige kan acceptera att harmonisera.
Med anledning av detta vill jag fråga finansministern:
Avser finansministern i ministerrådet precisera vilka skatter Sverige kan acceptera att harmonisera?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:269 besvarad av Finansminister Erik Åsbrink
- Finansminister Erik Åsbrink
den 3 februari
Yvonne Ruwaida har frågat mig om jag avser att i ministerrådet precisera vilka skatter Sverige kan acceptera att harmonisera.
Inledningsvis vill jag påpeka att frågan om en internationell harmonisering av skattepolitiken kommit att aktualiseras alltmer beroende på den ökande internationaliseringen av ekonomin. Denna utveckling har pågått under en längre tid och är inte enbart beroende på vårt medlemskap i EU.
I Romfördragets artikel 99 sägs bl.a. att rådet skall enhälligt på förslag av kommissionen anta bestämmelser om harmonisering av lagstiftningen om omsättningsskatter, punktskatter och andra indirekta skatter och avgifter, i den mån en sådan harmonisering är nödvändig för att säkerställa att den inre marknaden upprättas och fungerar. För de indirekta skatterna finns alltså redan i Romfördraget en grundläggande skyldighet för medlemsstaterna att, om den inre marknaden kräver det, harmonisera skatter. När det gäller mervärdesskatt finns en samordning som syftar till att den gränsöverskridande handeln inom gemenskapen skall fungera utan tullprocedurer. Beträffande punktskatter finns gemensamma beskattningsordningar med miniminivåer för alkohol- och tobaksprodukter liksom mineralolja. Sverige verkar för att ett energibeskattningsdirektiv antas så att beskattningen av mineraloljor utvidgas till att omfatta samtliga energiprodukter. Vi anser att även miljöskatter kan ha en styrande effekt och betraktar dem som en väg mot en hållbar utveckling på miljösidan.
När det gäller de direkta skatterna, dvs. främst inkomstskatter, ger artikel 100 i Romfördraget rådet möjlighet att enhälligt utfärda direktiv om tillnärmning av lagstiftning i medlemsstaterna som direkt inverkar på den gemensamma marknadens inrättande och funktion. I endast några få fall har gemensamma regler införts, senast år 1990 då två direktiv om företagsbeskattning antogs. I dessa fall har syftet varit att införa ett system där samverkan mellan företag underlättas.
Under de senaste åren har stor enighet rått bland EU:s medlemsstater om att åtgärder behövs för att motverka skadlig skattekonkurrens. Utgångspunkten har varit att gemensamt kartlägga de områden där skadlig skattekonkurrens förekommer. I december 1997 enades finansministrarna om en gemensam strategi i frågan. Skadlig skattekonkurrens innebär att skattelättnader införs på vissa områden, exempelvis finansiella tjänster, i syfte att dra till sig investeringar. I stater där man har lagstiftning som innebär skadlig skattekonkurrens erbjuds förmånligare skatteregler för vissa skattskyldiga vilket drar till sig investeringar som landet annars inte skulle ha fått. Det är mycket angeläget att bekämpa skadlig skattekonkurrens eftersom det i längden är något som alla stater förlorar på, dels på grund av att skattebaser eroderas, dels eftersom investeringar inte i första hand bör styras av skatteskäl.
För att komma till rätta med en del av problemet pågår inom EU ett arbete med ett förslag från kommissionen om ett direktiv om beskattning av sparande. Direktivförslaget innehåller gemensamma bestämmelser om beskattning av sparande som placerats i en annan medlemsstat än den där spararen är bosatt. Förslaget syftar till att åstadkomma minimiregler för beskattning av sparande. Däremot finns det inte några förslag till gemensamma regler för beskattning av sparande i den egna bosättningsstaten.
Därutöver pågår det ett omfattande arbete såväl inom EU som inom OECD med att bekämpa sådan skadlig skattekonkurrens mellan stater som består i att vissa företagsformer erbjuds förmånligare skatteregler än andra. Som ett led i detta pågår för närvarande arbeten både inom EU och OECD med att kartlägga förekomsten av skadlig skattekonkurrens. Medlemsländerna har också åtagit sig att avveckla sådana skatteordningar som befinns vara skadliga. I arbetet ingår dock inte att på något sätt harmonisera staters skatter utan det är enbart frågan om att granska befintliga och föreslagna skatteordningar.
Diskussionerna om skattepolitik är omfattande inom EU. Den svenska regeringen har också angett som en av utgångspunkterna för de pågående skattesamtalen i Sverige att vi skall föra en aktiv EU-politik på skatteområdet. Sverige och alla andra medlemsstater har åtagit sig att i den utsträckning det behövs för att säkerställa den inre marknadens funktion införa gemensamma regler avseende främst omsättnings- och punktskatter. Diskussionerna i denna del förs kontinuerligt. I övrigt utgör arbetet i unionen en möjlighet att med gemensamma åtgärder komma till rätta med sådant som upplevs som problem i samarbetet mellan stater, exempelvis skadlig skattekonkurrens. En viktig princip är dessutom att det för att beslut inom EU om skatter skall kunna fattas krävs enhällighet. I och med det starka nationella intresset i varje land av skattefrågorna krävs det starka skäl för att Sverige såväl som övriga medlemsstater skall acceptera harmoniserade skatter. Den svenska inställningen har också genomgående varit att vi accepterat minimiskatter men ställt oss avvisande till en harmonisering som innebär att maximinivåer fastställs.
Jag kan inom överskådlig framtid inte se någon anledning att ytterligare utvidga området för harmonisering av skattepolitiken inom EU, utöver de sektorer som jag berört.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.