Handlingsplan mot vuxenmobbning

Skriftlig fråga 2006/07:134 av Winbäck, Christer (fp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-11-13
Anmäld
2006-11-14
Besvarad
2006-11-22
Svar anmält
2006-11-23

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 13 november

Fråga

2006/07:134 Handlingsplan mot vuxenmobbning

av Christer Winbäck (fp)

till statsrådet Sven Otto Littorin (m)

Mobbning, trakasserier och utfrysning är vardag på många arbetsplatser i dag. Det är ett arbetsmiljöproblem som till slut leder till sjukskrivningar, ofta mycket långa. För den enskilde är mobbningen alltid en tragedi.

I Sverige har man årligen kunnat konstatera ungefär 300 självmord där offret har en mobbningsbakgrund. Problemet är att få vågar ta tag i problemen. Arbetsgivaren har ett långtgående ansvar för trygghet på arbetsplatsen och för att förhindra och reda ut problem som dessa.

Mobbning är ett problem som ökat dramatiskt på senare år. Mellan 1998 och 2001 har antalet anmälda fall ökat med 60 % hos män och 90 % hos kvinnor, enligt Arbetsmiljöverkets statistik. Tre fjärdedelar av mobbningsanmälningarna gäller kvinnor. Huvuddelen av anmälningarna kommer från områden där man arbetar med människor och som sysselsätter många kvinnor: omsorg och sociala tjänster, hälso- och sjukvård samt utbildning.

Det är inte acceptabelt att kränkningar och mobbning fortsätter att öka i denna snabba takt, därför är det bråttom med åtgärder. Det måste vara en angelägenhet för hela samhället att detta upphör @ en nationell handlingsplan kan vara ett viktigt steg på vägen.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att upprätta en nationell handlingsplan mot vuxenmobbning eller på annat sätt stävja kränkande särbehandling?

Svar på skriftlig fråga 2006/07:134 besvarad av Statsrådet Sven Otto Littorin

den 22 november

Svar på fråga

2006/07:134 Handlingsplan mot vuxenmobbning

Statsrådet Sven Otto Littorin

Christer Winbäck har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att upprätta en nationell handlingsplan mot vuxenmobbning eller på annat sätt stävja kränkande särbehandling.

Mobbning, eller kränkande särbehandling, i arbetslivet bör i första hand ses som ett organisatoriskt problem. Mobbning på arbetsplatsen uppstår oftast som en följd av förhållanden på arbetsplatsen och det är också där åtgärder bör vidtas både för att förebygga uppkomsten av mobbning och stödja dem som ändå drabbats.

Arbetsmarknadens parter, både centralt och lokalt, har en viktig roll i detta arbete. I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om kränkande särbehandling (AFS 1993:17) slås fast att arbetsgivaren ska förebygga kränkande särbehandling och klargöra för alla att mobbning inte accepteras. Det ska också finnas rutiner för att tidigt fånga upp signaler om kränkande särbehandling.

Det är min uppfattning att Arbetsmiljöverkets tillsyn inom området är verkningsfull för att åtgärder på arbetsplatserna i ökad utsträckning ska komma till stånd. Arbetsmiljöverket har under senare år stärkt sin kompetens och sina tillsynsmetoder för att fånga brister i den sociala och organisatoriska arbetsmiljön. Verket har möjlighet att genomdriva sina krav med förbud och förelägganden med stöd av arbetsmiljölagen, vilka kan vara vitessanktionerade.

Det kan i sammanhanget också nämnas att det i den arbetsrättsliga diskrimineringslagstiftningen finns ett särskilt skydd mot kränkningar som har samband med kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder och sexuell läggning. Enligt dessa regler är en arbetsgivare skyldig att utreda påstådda sådana trakasserier och i förekommande fall vidta åtgärder för att förhindra att de fortsätter. Reglerna är skadeståndssanktionerade och de statliga ombudsmännen JämO, DO, HO och HomO har tillsyn över att de efterlevs.

Det är min uppfattning att det är genom att befintliga myndigheter fortsätter att utveckla sina insatser när det gäller krav och kunskapsförmedling som staten bäst kan bidra till en positiv utveckling. Jag anser inte att det för närvarande finns anledning till ytterligare åtgärder från min sida.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.