Handlingsplan mot vuxenmobbning

Skriftlig fråga 2005/06:1355 av Winbäck, Christer (fp)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2006-04-03
Inlämnad
2006-04-03
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Besvarad
2006-04-19
Svar anmält
2006-04-20

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 3 april

Fråga 2005/06:1355 av Christer Winbäck (fp) till statsrådet Hans Karlsson (s)

Handlingsplan mot vuxenmobbning

För två veckor sedan avslog riksdagen min motion 2005/06:A231 om vuxenmobbning. Motionen handlade om behovet av en handlingsplan med en nollvision för att stödja arbetet mot vuxenmobbning eller, som det också kallas, kränkande särbehandling.

Arbetsmiljöverket definierar kränkande särbehandling i arbetslivet som följande: ”Med kränkande särbehandling avses återkommande klandervärda eller negativt präglade handlingar som riktas mot enskilda arbetstagare på ett kränkande sätt och kan leda till att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap”.

Detta är ett problem som ökat dramatiskt på senare år. Mellan 1998 och 2001 har antalet anmälda fall ökat med 60 % hos män och 90 % hos kvinnor, enligt Arbetsmiljöverkets statistik. Tre fjärdedelar av mobbningsanmälningarna gäller kvinnor. Huvuddelen av anmälningarna kommer från områden där man arbetar med människor och som sysselsätter många kvinnor: omsorg och sociala tjänster, hälso- och sjukvård samt utbildning.

Det är inte acceptabelt att kränkningar och mobbning fortsätter att öka i denna snabba takt; därför är det bråttom med åtgärder.

Riksdagen avslår motionen med hänvisning till att ett arbete med översyn av gällande föreskrifter på området startat inom Arbetsmiljöverket.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att upprätta en handlingsplan mot vuxenmobbning eller på annat sätt stävja kränkande särbehandling?

Svar på skriftlig fråga 2005/06:1355 besvarad av Hans Karlsson

den 19 april

Svar på fråga 2005/06:1355 om handlingsplan mot vuxenmobbning

Statsrådet Hans Karlsson

Christer Winbäck har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att upprätta en handlingsplan mot vuxenmobbning eller på annat sätt stävja kränkande särbehandling.

Låt mig till att börja med slå fast att mobbning, eller kränkande särbehandling i arbetslivet, måste motverkas på alla sätt. I detta arbete måste alla medverka. Förutom de direkt berörda arbetsgivarna och arbetstagarna kan särskilt nämnas Arbetsmiljöverket och arbetsmarknadens partner på såväl lokal som central nivå.

Utifrån stressforskningen vet vi att många förhållanden i arbetsmiljön kan innebära stor påfrestning för den anställde i form av stress. Stressiga arbetsförhållanden, som en konstant hög arbetsbelastning och otydliga förväntningar på den enskildes arbetsinsats, uppmuntrar regressiva beteenden som ryktesspridning och utlöser försvarsmekanismer som kan leda till att syndabockar söks. Detta bör betraktas som en konsekvens av hur organisations- och ledarskapsfrågor hanteras. Samtidigt är mobbningsproblem i praktiken bland de svåraste att klarlägga och åtgärda, eftersom de ofta döljs av alla inblandade, inklusive den drabbade.

I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om åtgärder mot kränkande särbehandling (AFS 1993:17) slås bland annat fast att arbetsgivaren ska klargöra att kränkande särbehandling inte kan accepteras i verksamheten samt även planera och organisera arbetet så att kränkande särbehandling så långt möjligt förebyggs. Regler finns också om krav på rutiner, åtgärder och hjälp och stöd till drabbade. Av stor betydelse är också efterlevnaden av Arbetsmiljöverkets regler om systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1) som bland annat gäller frågor om arbetsledning och organisatoriska förhållanden.

Arbetsmiljöverket har, inom ramen för sina resurser, prioriterat dessa frågor i tillsynen. För närvarande är särskilt mobbning inom skolan, såväl i fråga om elever som personal, i fokus. Arbete pågår också med en översyn av föreskrifterna om kränkande särbehandling.

Jag anser inte att det för närvarande finns anledning till ytterligare åtgärder från min sida.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.