Handläggningstider i sexualbrottsmål

Skriftlig fråga 2025/26:562 av Heléne Björklund (S)

till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Blekinge läns tidning uppmärksammar flera fall, bland annat vid Blekinge tingsrätt och vid Stockholms tingsrätt, där män dömts till fleråriga fängelsestraff för våldtäkt efter att ha varit på fri fot under lång tid före rättegång. I vissa fall har det gått två till tre år från anmälan till lagakraftvunnen dom.

Två omständigheter lyfts fram som förklaring. För det första gör domstolar ofta bedömningen att det inte föreligger recidiv- eller kollusionsfara när målsägande och misstänkt inte haft en tidigare relation.

För det andra har sänkningen av gränsen för obligatorisk häktning till brott med minimistraff om 1,5 år lett till ett kraftigt ökat antal häktade i andra mål. Mål med frihetsberövade har alltid förtur. Det innebär i praktiken att mål utan häktade, däribland många sexualbrott och relationsvåldsbrott, får betydligt längre handläggningstider.

Riksåklagaren har tidigare uppgett att denna effekt förutsågs i samband med lagändringen. Långa väntetider riskerar att försämra bevisläget, öka den psykiska belastningen för brottsutsatta och i vissa fall leda till att målsägande inte orkar fullfölja rättsprocessen.

Mot denna bakgrund vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:

Avser ministern att analysera hur ändringen av reglerna om obligatorisk häktning påverkat handläggningstiderna i sexualbrottsmål och relationsvåldsbrott, och vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa att dessa mål inte systematiskt trängs undan?