Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

händelserna i Andizjan, Uzbekistan

Skriftlig fråga 2004/05:1721 av Özürküt, Sermin (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2005-05-26
Inlämnad
2005-05-26
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Besvarad
2005-06-03
Svar anmält
2005-06-07

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 26 maj

Fråga 2004/05:1721

 av Sermin Özürküt (v) till utrikesminister Laila Freivalds om händelserna i Andizjan i Uzbekistan

Även om president Karimov sökt stoppa nyhetsflödet från Uzbekistan har tillräckligt med uppgifter läckt ut om den uzbekiska polisens och militärens förbrytelser mot demonstrerande människor i Andizjan. Sårade och skadade människor i demonstrationen lär till och med ha avrättats av de specialstyrkor som gick till attack mot dem. Trots dessa grova förbrytelser är stormakterna USA:s och Rysslands reaktioner häpnadsväckande. De beskriver till exempel felaktigt demonstranterna som extremistiska islamister. Det av president Bush proklamerade "kriget mot terrorismen" används för att utmåla demonstranterna i Andizjan som terrorister. Människor som utnyttjar sina demokratiska rättigheter stämplas som terrorister. Offren för den uzbekiska regimens brott mot mänskliga rättigheter smutskastas och förtalas. I Uzbekistan har "kriget mot terrorism" blivit en täckmantel för att tillintetgöra opposition. Det finns anledning att hysa oro för att detta undertryckande av opposition kan skapa grogrund för en maktlöshet vilken kan leda till desperata handlingar.

Jag vill fråga utrikesministern:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta internationellt för att förhindra den sammanblandning som ofta uppstår mellan stormakters egenintressen och den kamp som måste föras för att komma till rätta med terrorismen?

Svar på skriftlig fråga 2004/05:1721 besvarad av Laila Freivalds

den 3 juni

Svar på fråga 2004/05:1721 om händelserna i Andizjan i Uzbekistan

Utrikesminister Laila Freivalds

Sermin Özürküt har, mot bakgrund av vad som hänt i Uzbekistan, frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta internationellt för att förhindra den sammanblandning som ofta uppstår mellan stormakternas egenintressen och den kamp som måste föras för att komma till rätta med terrorismen.

Händelserna i Uzbekistan, där ett stort antal människoliv har gått till spillo, är djupt tragiska. Bruk av våld mot en obeväpnad civilbefolkning kan aldrig försvaras.

Mot bakgrund av händelserna i Uzbekistan är det angeläget att det internationella samfundet bibehåller fokus på Centralasien och att de uzbekiska myndigheternas bruk av våld mot civilbefolkningen fördöms. Det internationella samfundet måste också ta sitt ansvar vad gäller dialogen med Uzbekistan för att söka påverka regimen att reformera landet och värna om respekten för de mänskliga rättigheterna. Sverige liksom FN, EU och OSSE har krävt tillträde för en internationell undersökningskommission, något som dock Uzbekistan hittills kategoriskt avvisat.

Regeringen i Tasjkent gör gällande att oroligheterna är utslag av terrorism. Även om så vore fallet gäller att kampen mot terrorism ska bedrivas med full respekt för folkrätten och de mänskliga rättigheterna. Som jag ser det var emellertid inte oroligheterna i Uzbekistan följden av islamistisk fundamentalism eller terrorism. Uzbekistan har sedan självständigheten styrts av en repressiv regim med bristande reformvilja. I kombination med fattigdom och arbetslöshet utgör detta grogrund för missnöje, ett missnöje som inte har möjlighet att ta sig uttryck via oppositionella politiska partier eftersom sådana inte tillåts i landet. Detta är något som jag från svensk sida har framfört i såväl EU som OSSE och andra internationella forum som Sverige medverkar i. Nu senast vid EAPR-konferensen i Åre den 24@25 maj. Jag avser att fortsätta driva frågan, inklusive kravet på en oberoende internationell undersökning, inom ramen för dessa olika forum.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.