hälsoproblem relaterade till tandfyllningsmaterial
Skriftlig fråga 1999/2000:1030 av Adolfsson, Berit (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-05-25
- Anmäld
- 2000-05-30
- Besvarad
- 2000-05-30
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:1030
av Berit Adolfsson (m) till socialminister Lars Engqvist om hälsoproblem relaterade till tandfyllningsmaterialMånga patienter har hälsoproblem relaterade till tandfyllningsmaterial. Sambandet mellan tandläkarnas åtgärder i munhålan och långsamt debuterande kroniska sjukdomar i övriga delar av kroppen uppmärksammas sällan.
Eftersom åtgärder i munhålan har betydelse och samband med övriga kroppen, måste det ske en samordning mellan tandvården och sjukvården. Det fordras att man tillsammans löser problemet så att människor med komplicerade problem ska bli hjälpta.
Inom landstingen har ytterst få patienter fått möjlighet att byta ut sina icke tolererade tandfyllningsmaterial. Experterna är inte eniga, men för svårt sjuka patienter borde en sanering kunna prövas. Många står i kö, men det är slumpen som avgör om en patient får saneringen godkänd eller inte, eftersom det inte finns tillräckligt med resurser.
I Norrbottens län har man sedan 1997 provat en modell där landstinget skrivit ett avtal med en privatpraktiserande läkare, som har kunskap om dessa patienters svårigheter. Politikerna sätter de ekonomiska ramarna och tandläkaren bestämmer vilka patienter som har störst behov.
Vilka åtgärder avser socialministern vidta för att hjälpa patienter med svåra hälsoproblem relaterade till tandfyllningsmaterial?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1030 besvarad av socialminister Lars Engqvist
Svar på fråga 1999/2000:1030 om hälsoproblem relaterade till tandfyllningsmaterial
Socialminister Lars Engqvist
Berit Adolfsson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att hjälpa patienter med svåra hälsoproblem relaterade till tandfyllningsmaterial.
Jag vill först understryka hur viktigt det är att det finns ett fungerande samarbete mellan tandvården och sjukvården med hänsyn till de samband som finns mellan tillståndet i munhålan och människors hälsotillstånd i övrigt.
De regler som gäller sedan den 1 januari 1999 innebär att landstingen svarar för att tandvård kan erbjudas dem som har behov av särskilda tandvårdsinsatser som ett led i en sjukdomsbehandling under en begränsad tid. Av tandvårdslagen (1985:125) framgår vidare att hälso- och sjukvårdslagens (1982:763) bestämmelser om vårdavgift som avser öppen hälso- och sjukvård ska gälla för den som i samband med långvariga sjukdomssymtom får sina tandfyllningar utbytta som ett led i medicinsk rehabilitering. Det behöver inte föreligga ett säkerställt samband mellan sjukdomsyttringar och fyllningar. Enligt tandvårdsförordningen (1998:1338) krävs dock att utbytet sker med anledning av en utredningsplan och som ett led i en behandlingsplan som upprättats under ledning av en läkare med specialistkompetens.
För närvarande pågår uppföljningen av det reformerade tandvårdsstödet, som infördes för snart ett och ett halvt år sedan. Under våren har rapporter kommit in till Socialdepartementet från Socialstyrelsen, Riksförsäkringsverket och Landstingsförbundet. Av Landstingsförbundets rapport, som avser år 1999, framgår att 165 personer fått sina tandfyllningar utbytta som ett led i en medicinsk rehabilitering. I rapporten redovisas endast behandlingsomgångar som avslutats och fakturerats landstingen.
Naturligtvis ska inte slumpen styra vilka patienter som får tandfyllningar utbytta, utan en bedömning av patientens behov och de uppgifter som framgår av utrednings- och behandlingsplanen ska vara avgörande.
I den fortsatta uppföljningen av det reformerade tandvårdsstödet kommer inkomna rapporter från Landstingsförbundet m.fl. men även andra fakta och synpunkter som framförts rörande de nya reglernas tillämpning att utgöra underlag för regeringens överväganden om eventuella förändringar.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.