Halmbränning
Skriftlig fråga 1996/97:395 av Bodil Francke Ohlsson (mp)
Klar
- Inlämnad:
- 1997-03-17
- Besvarad:
- 1997-04-04
den 17 mars
Fråga 1996/97:395 av Bodil Francke Ohlsson (mp) till jordbruksminis-
tern om halmbränning
Det finns ett stort intresse i Sverige att producera elektricitet med
hjälp av biobränslen. Ett aktuellt bränsle är halm, en biprodukt från
spannmålsproduktionen. Den tillgängliga potentialen halm för förbrän-
ning bedöms ge upp till 11 TWh per år.
I Danmark används halm för produktion av elektricitet motsvarande
0,8 TWh, bl.a. i kolkraftverk, där den då ersätter delar av kolförbruk-
ningen. Elproduktionen beräknas kunna fördubblas på ett par år, bl.a.
tack vare den lag som förbjuder halmbränning direkt på marken.
I Sverige däremot har introduktionen av halmförbränningsanlägg-
ningar gått trögare och många bönder väljer att bränna halmen direkt på
marken. Utöver det resursslöseri detta innebär, är det också olyckligt med
tanke på de rökgaser som bildas, vilka kan filtreras i en halmförbrän-
ningsanläggning.
Med anledning av detta vill jag fråga jordbruksministern:
Avser jordbruksministern verka för att stimulera övergång från mark-
bränning av halm till användning av halm i förbränningsanläggningar för
elproduktion eller fjärrvärme?
Svar på skriftlig fråga 1996/97:395 besvarad av Näringsminister Anders Sundström
den 4 april
Svar på fråga 1996/97:395
Näringsminister Anders Sundström
Bodil Francke Ohlsson har frågat jordbruksministern om hon avser
verka för att stimulera en övergång från markbränning av halm till an-
vändning av halm i förbränningsanläggningar för elproduktion eller
fjärrvärme. Arbetet i regeringen är så fördelat att det är jag som skall
svara på frågan.
Halm är en biprodukt från spannmåls- och oljeväxtodlingen som kan
tas till vara både till foder, strö, råvara och bränsle. Den halm som inte
kan tas till vara bör i första hand föras tillbaka till jorden för att bevara
dess bördighet. Så sker i regel också.
Halm är en potentiell energiresurs särskilt i jordbruksbygder där det
odlas mycket spannmål och oljeväxter. I Danmark, som har ett mycket
stort halmöverskott, har man sedan den första oljekrisen använt alltmer
halm som bränsle. I dag finns ca 10 000 gårdspannor på lantbruk, och ca
60 fjärrvärmepannor för mindre fjärrvärmenät. Nästan alla dessa pannor
är av dansk tillverkning. I dag strävar man efter att i allt högre utsträck-
ning producera el med halm som bränsle. Halm är dock långt ifrån något
idealiskt bränsle. Stråformen gör transport, inmatning och förbränning
besvärlig, och halmaskan har stor benägenhet att smälta och bilda be-
läggningar i pannan. Det gäller särskilt i pannor för elproduktion. I för-
hållande till träbränslen är tillgången på halm dessutom osäker, särskilt
efter sena och blöta höstar.
Därmed inte sagt att halm inte har en plats i den svenska energibalan-
sen. Det finns överskott på halm på många håll i södra Sveriges slättbyg-
der. Där finns också en betydande efterfrågan på energi eftersom dessa
bygder ofta är relativt tätbebyggda. Halm skulle kunna användas i
fjärrvärme verk i många mindre samhällen. På sikt kan ny teknik för el-
produktion från biobränslen förbättra möjligheterna att utnyttja halm även
för elproduktion. Dessa områden är prioriterade i proposition 1996/97:84
En uthållig energipolitik, som nyligen överlämnats till riksdagen.
Jag välkomnar således en ökad användning av halm som bränsle. En
förutsättning är dock att halmbränslen kan konkurrera med andra
biobränslen på marknadsmässiga villkor. Som jag nyss nämnde bör det i
det sammanhanget betonas att det finns andra användningsområden för
halm än som energiråvara.