Hallands framtid

Skriftlig fråga 2015/16:1139 av Jenny Petersson (M)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2016-04-22
Överlämnad
2016-04-25
Anmäld
2016-04-26
Svarsdatum
2016-05-04
Sista svarsdatum
2016-05-04
Besvarad
2016-05-04

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Statsrådet Gabriel Wikström (S)

 

Kommittén som av regeringen fått i uppdrag att föreslå en ny läns- och landstingsindelning har nu släppt en omritad karta där Sverige delats upp i sex storregioner. Förslaget, eller diskussionsunderlaget som de kallar det, berör hela landet och har gjort många upprörda.

Statsrådet Gabriel Wikström har vid flera tillfällen sagt att den föreslagna indelningen i stora regioner är helt nödvändig för att hälso- och sjukvården ska klara framtidens utmaningar, exempelvis tunga investeringar i högspecialiserad vård och ett förändrat sjukdomspanorama med allt fler kroniskt sjuka.

Fler landsting borde absolut bli regioner. Statsrådet verkar dock mena att stora regioner automatiskt medför goda vårdresultat. Men små och medelstora landsting som i Halland, Jönköping, Kalmar och Östergötland ligger ofta mycket bra till när det gäller vårdresultat.

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga statsrådet Gabriel Wikström:

 

Är det statsrådets ställningstagande att det finns ett samband mellan stora regioner och goda vårdresultat, och vilken forskning eller vilka utvärderingar baseras i så fall detta ställningstagande på?

Svar på skriftlig fråga 2015/16:1139 besvarad av Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Dnr S2016/03010/FS

Socialdepartementet

Folkhälso-, sjukvårds- och idrottsministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2015/16:1139 av Jenny Petersson (M) Hallands framtid

Jenny Petersson har frågat mig om det är mitt ställningstagande att det finns ett samband mellan stora regioner och goda vårdresultat, och vilken forskning eller utvärderingar detta ställningstagande i så fall baseras på.

Jag har för några veckor sedan i en interpellationsdebatt framfört att färre och starkare regioner enligt min uppfattning är en viktig förutsättning för att svensk hälso- och sjukvård ska utvecklas på ett positivt sätt. Det är av stor vikt för att kunna upprätthålla och utveckla hög kompetens i alla delar av landet och det är nödvändigt för att vi ska kunna uppnå en jämlik vård, där alla patienter kan förvänta sig att kvaliteten och innehållet i vårderbjudandet ska vara på samma höga nivå oavsett var de är bosatta. Även kompetensförsörjning i stort ur ett längre perspektiv bedömer jag skulle gynnas av en ny indelning.

Den tidigare Ansvarskommittén presenterade flera kriterier för en ny läns- och regionindelning. Bland annat föreslog kommittén ett riktvärde för invånarantal på mellan en och två miljoner invånare och som inte utan starka skäl understiger en halv miljon invånare, och att varje regionkommun har minst ett universitet med betydande fasta forskningsresurser.

Sveriges Kommuner och Landsting lyfter också behovet av en robust regional samhällsorganisation som kan möta framtidens utmaningar såväl när det gäller tillväxt och sysselsättning som hälso- och sjukvård.

Indelningskommittén har med beaktande av Ansvarskommitténs förslag och efter dialoger med befintliga regioner, landsting och länsstyrelser tagit fram fyra preliminära utgångspunkter för en kommande indelning. Dessa är jämnstarka regioner, kapacitet att bygga strukturer för regional utveckling, förmåga att ansvara för det regionala hälso- och sjukvårdssystemet och utgå från befintliga samverkansmönster. Med jämnstarka regioner menar kommittén t.ex. att storleken på befolkningen är en fortsatt viktig utgångspunkt eftersom det handlar om skattekraft, ekonomisk bärighet för att kunna möta behov i befolkningen och framtidens utmaningar. Jämnstarka regioner skulle även skapa en styrkemässig balans som kan underlätta både samverkan mellan landsting/regioner och samverkan med staten.

Slutligen vill jag hänvisa till den nyligen presenterade utredningen om högspecialiserad vård. Utredningen framför bl.a. att kvaliteten och patientsäkerheten i hälso- och sjukvården förbättras med ökade patientvolymer per vårdenhet och per behandlare och stödjer detta på egna analyser av svensk hälso- och sjukvårdsdata och systematiska översikter av den vetenskapliga litteraturen. Även kvaliteten i den kliniska forskningen gynnas av större patientvolymer och utredningen konstaterar att färre huvudmän i form av storregioner skulle ge bättre förutsättningar att klara nivåstruktureringen av den regionala högspecialiserade vården.

Stockholm den 4 maj 2016

Gabriel Wikström

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.