Häktet i Halmstad
Skriftlig fråga 2016/17:870 av Hans Hoff (S)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2017-02-16
- Överlämnad
- 2017-02-17
- Anmäld
- 2017-02-21
- Svarsdatum
- 2017-03-01
- Besvarad
- 2017-03-01
- Sista svarsdatum
- 2017-03-01
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Anders Ygeman (S)
I juni 2010 lades häktet i Halmstad ned. Konsekvenserna för polisen i Halland var mycket negativa. Stora polisresurser fick användas till att transportera häktade till Göteborg eller andra häkten runt om i Sverige. Dessutom fick kriminalpoliser åka runt för att genomföra förhör. När flera häktades för samma brott fick polisbilar, med två poliser i varje bil, användas för transporter. Det förekom att så många som tre polisbilar med sammantaget sex poliser körde runt med häktade samtidigt. Enormt mycket polistid som behövdes för att bekämpa brott fick läggas på helt onödiga bilresor.
Efter massiva påtryckningar, såväl i riksdagen i form av debatter, frågor och motioner som från de halländska kommunerna, öppnades häktet i Halmstad tillfälligt i april 2013.
Drygt 200 personer häktas per år i Halmstad. Häktet i Halmstad är i stort sett alltid fullbelagt. Häktet har 10 platser, vilket är alldeles för få för det behov som finns. I dag är 32 personer häktade, och 22 av dessa har fått transporterats till andra häkten i södra Sverige och Jönköping. Två gånger per år prövar och beslutar Kriminalvården om häktet i Halmstad fortsatt ska vara kvar. Vid varje tillfälle har beslut fattats om att häktet måste bli kvar.
Det har nu kommit till min kännedom att det förs diskussioner om att avveckla häktet i Halmstad. Som ersättning för häktet skulle man i stället köra de häktade med polisbil till andra häkten. En internutredning hos polisen visar att konsekvenserna av att lägga ner häktet skulle innebära att antalet poliser som kan ingripa vid brott skulle minska, att utredningsverksamhetens kvalitet skulle försämras samt att kostnaderna för polisen skulle öka med flera miljoner kronor per år. Det konstateras i utredningen att häktet, ur ett samhällsperspektiv, inte bör stängas. Att häktet i Halmstad skulle läggas ned är helt otänkbart. Snarare behöver antalet häktesplatser i Halland kraftigt ökas så att polisen kan fokusera på polisarbetet.
Min fråga till statsrådet Anders Ygeman är:
Avser statsrådet och regeringen att agera så att häktet i Halmstad blir kvar?
Svar på skriftlig fråga 2016/17:870 besvarad av Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Svar på fråga 2016/17:870 av Hans Hoff (S) och 2016/17:881 av Larry Söder (KD) om Häktet Halmstad
Hans Hoff har frågat inrikesministern om han och regeringen avser att agera så att häktet i Halmstad blir kvar. Larry Söder har frågat inrikesministern om han och regeringen kan lugna medborgarna och de anställda inom polisen i Halland genom att ge besked om att häktet i Halmstad ska finnas kvar och dimensioneras för den omfattning av verksamheten som behövs. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågorna
Av förordning (2007:1172) med instruktion för Kriminalvården följer att häktesorganisationen ska vara utformad på så sätt att den främjar ett effektivt samarbete med övriga myndigheter inom rättsväsendet och att en lokalisering av häktena som underlättar ett sådant samarbete ska eftersträvas.
Det är Kriminalvården som ansvarar för sin lokalförsörjning inom de rättsliga och ekonomiska ramar riksdag och regering bestämmer. Det är naturligt då myndigheten själv bäst kan bedöma var verksamheten bör bedrivas utifrån målen för verksamheten.
Kriminalvården beslutade i maj 2016 ett antal strategier för myndighetens framtida lokalförsörjning, vilka ska ligga till grund för myndighetens beslut på området. Det pågår ett omfattande analysarbete vid Kriminalvården avseende nuvarande och framtida lokalbehov. Jag ser inte anledning att föregripa denna analys.
Stockholm den 1 mars 2017
Morgan Johansson
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
