Haagtribunalens resurser

Skriftlig fråga 1998/99:634 av vice talman Eva Zetterberg, andre (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1999-05-19
Anmäld
1999-05-25
Besvarad
1999-05-27

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Fråga 1998/99:634 av andre vice talman Eva Zetterberg (v) till utrikesministern om Haagtribunalens resurser

den 19 maj

 

Chefsåklagaren vid den internationella brottmålstribunalen för Exjugoslavien Louise Arbor har i en intervju, publicerad den 4 maj i den franska dagstidningen Le Monde, förklarat att Haagtribunalen, när det gäller att samla vittnesmål från Kosovoflyktingar, på grund av bristande resurser måste inskränka sig till att prioritera vittnesmålen från dem som anländer från de platser där man misstänker att de värsta brotten begåtts.

Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesministern:

 

Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att tribunalen skall tillföras erforderliga resurser för att kunna utföra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt?

 

 

Svar på skriftlig fråga 1998/99:634 besvarad av Utrikesminister Anna Lindh

Svar på fråga 1998/99:634 om Haagtribunalens resurser
    Utrikesminister Anna Lindh

den 27 maj

 

Eva Zetterberg har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser vidta för att den Internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien (ICTY) skall tillföras erforderliga resurser för att kunna utföra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt.

Låt mig först säga att Sverige alltsedan inrättandet av Jugoslavientribunalen på olika sätt varit mycket aktivt i sina ansträngningar att bistå tribunalen, inte minst i säkerhetsrådet där Sverige var pådrivande för inrättandet av en tredje kammare som gör det möjligt att processa flera mål samtidigt. Under åren 1993-1994 samlade Utrikesdepartementet in över 200 vittnesmål som översattes till engelska och vidarebefordrades till Haag. Vi har bidragit med brottsutredare, ingått avtal om vittnesskydd samt erbjudit fängelseplatser för dem som har stark anknytning till Sverige, för att nämna några områden där Sverige har visat sitt stöd. Dessutom har Sverige under åren 1997-1999 bidragit med totalt 3 miljoner kronor till utgrävningar av massgravar i Bosnien, då denna typ av utgrävningsprojekt är mycket kostsam och därför helt beroende av frivilliga bidrag.

Tidigare i år besökte jag själv tribunalen för att markera Sveriges fortsatta stöd för dess verksamhet.

Efter en speciell vädjan från tribunalens chefsåklagare Lousie Arbour den 9 april 1999 har Utrikesdepartementet bett Invandrarverket att samla in uppgifter från de Kosovoflyktingar som nu anländer till Sverige. Flyktingarna får fylla i en blankett utfärdad av tribunalen med frågor rörande eventuella brott de utsatts för eller bevittnat när de tvingades lämna sina hem. Dessa blanketter kommer så småningom att samlas in av Utrikesdepartementet och vidarebefordras till Haag som underlag för eventuella framtida intervjuer med flyktingarna.

Regeringen har också fått en begäran från tribunalen om hjälp med rättsmedicinska undersökningsteam i Kosovo, som så snart som möjligt - om en militär internationell markstyrka etableras i Kosovo - skulle samla bevismaterial om de brott som har begåtts mot civilbefolkningen där.

Det är enligt Arbour viktigt att genomföra undersökningarna innan flyktingarna återvänder till sina hemorter. Hon räknar med att minst ett dussin team behövs, och ber alltså Sverige att bidra med ett sådant team.

För att kunna nå en varaktig fred och öka förutsättningarna för försoning i f.d. Jugoslavien är det av stor vikt att de övergrepp som begåtts mot civilbefolkningen i Kosovo kartläggs och utreds i största möjliga utsträckning. Utrikesdepartementet utreder för närvarande frågan om vilka möjligheter vi har att hörsamma Arbours vädjan. Rikspolisstyrelsen har under hand uppgivit att de har den kompetens som Arbour efterlyser, bl.a. kriminaltekniker, rättsläkare, brottsplatsundersökare, fotografer m.m. (den s.k. nationella id-kommissionen). Kostnaden för uppdraget beräknas till ca 2,5 miljoner kronor.

 

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.