Haagkonventionen och bortförande och kvarhållande av barn
Skriftlig fråga 2003/04:1288 av Grönlund Krantz, Anna (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2004-06-02
- Inlämnad
- 2004-06-02
- Besvarad
- 2004-06-09
- Svar anmält
- 2004-06-14
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 2 juni
Fråga 2003/04:1288
av Anna Grönlund Krantz (fp) till utrikesminister Laila Freivalds om Haagkonventionen och bortförande och kvarhållande av barnEnligt Haagkonventionen artikel 3 ska ett bortförande eller kvarhållande av ett barn anses olagligt om det strider mot en rätt till vårdnad som har anförtrotts en person enligt lagen i den stat där barnet hade sitt hemvist omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet.
Haagkonventionen säger också i artikel 10 att centralmyndigheten i den stat där barnet befinner sig ska vidta alla lämpliga åtgärder för att barnet ska återlämnas på frivillig väg.
Annika Pezus dotter reste, för snart ett år sedan, till Rhodos i Grekland för att hälsa på sin pappa. Efter sommarledigheten i Grekland skulle flickan påbörja sin skolgång i Sverige @ landet där hon vuxit upp, har gått på dagis och har sina rötter. Men fadern lät inte dottern använda sin hemresebiljett utan kvarhöll henne i Grekland.
Modern polisanmälde då pappan för detta och samtidigt gjordes en anmälan till UD om kvarhållande av barn enligt Haagkonventionen, som både Sverige och Grekland har undertecknat. Efter det inleddes en domstolsprocess i Grekland där grekisk domstol tog drygt åtta månader på sig att lämna en dom. I slutet av maj kom domen som innebär att flickan ska stanna i Grekland.
Med anledning av ovanstående vill jag därför fråga utrikesministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att svenska barn inte ska råka illa ut när Haagkonventionen inte följs av de länder som har undertecknat den.
Svar på skriftlig fråga 2003/04:1288 besvarad av Laila Freivalds
den 7 juni
Svar på fråga 2003/04:1288 om Haagkonventionen och bortförande och kvarhållande av barn
Utrikesminister Laila Freivalds
Anna Grönlund Krantz har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att svenska barn inte ska råka illa ut när Haagkonventionen inte följs av de länder som har undertecknat den.
Den ökade rörligheten över gränserna har medfört att vårdnadstvister med internationella inslag har ökat. Sådana tvister är svåra för alla inblandade och särskilt för barnen.
Av FN:s barnkonvention från 1989 framgår att det är barnets bästa som bör stå i centrum i frågor som gäller barn. I konventionens artikel 11 sägs att medlemsländerna ska bekämpa att barn olovligen förs bort eller hålls kvar i ett annat land än hemlandet. Det viktigaste internationella avtalet för att förebygga och lösa dessa frågor är 1980 års Haagkonvention om internationella bortföranden av barn som gäller mellan Sverige och 65 andra länder. Sverige tillträdde konventionen år 1989 och den har också förts in i svensk lag. Haagkonventionen har visat sig vara mycket framgångsrik och i ett stort antal fall har barn kunnat återföras till hemlandet.
För svenskt vidkommande är frågor om skydd av barn i internationella situationer högt prioriterade och UD hanterar cirka hundratalet ärenden per år där barn förts till länder över hela världen, men också till Sverige. Erfarenhet av internationellt samarbete i allmänhet och 15 år av samarbete under Haagkonventionen i synnerhet visar att det finns många faktorer som kan komplicera ett ärende om bortförda barn. Varför drar till exempel ett ärende ut på tiden?
I ett barnbortförandeärende är många parter involverade. Föräldrarna, UD och den ansvariga myndigheten i landet dit barnet förts, advokater och domstolar. I vissa fall är också de sociala myndigheterna inblandade och inte sällan kan parternas familjer delta i processen. Mellan alla dessa parter ska det kommuniceras, ofta på minst två språk, och då krävs det i många fall översättningar. Domar och beslut kan överklagas vilket också kan förlänga processen. Allt detta är självfallet tidsödande och kan kanske uppfattas som ineffektivt men samtidigt är det naturligtvis viktigt att garantera ett rättssäkert förfarande.
Glädjande nog är vår erfarenhet att flertalet av konventionsstaterna har samma höga ambitionsnivå som Sverige när det gäller en effektiv tillämpning av Haagkonventionen för att garantera barnets intressen. Det är riktigt att handläggningstiden i vissa fall kan vara längre än vad vi i Sverige finner önskvärt. Ibland finns det enkla förklaringar, som behov av kompletteringar etcetera, som gör att ett ärende fördröjs, men ibland är det svårare att förstå varför det drar ut på tiden. Trots vår tillit till övriga konventionsstater händer det att UD och våra ambassader, till exempel genom myndighetskontakter på olika nivåer, verkar för att skynda på ett ärende. Sverige kan och har tagit upp fall inom den så kallade Haagkonferensen som är högsta övervakande organ beträffande efterlevnad och tillämpning av Haagkonventionen. Vi deltar även aktivt i olika samarbetsprojekt Haag-länderna emellan som syftar till att förbättra tillämpningen av Haagkonventionen, till exempel att ta fram en handledning om hanteringen av ärenden om bortförda barn. Det är emellertid av avgörande betydelse att vi visar respekt för hur andra länder handlägger ärenden under Haagkonventionen och inte minst för att frågan om återförande av ett barn ska prövas av en oberoende domstol.
Låt mig försäkra Anna Grönlund Krantz om att UD alltid gör sitt yttersta för att medverka till en så snabb lösning som möjligt när det gäller bortförda barn. Centralt i detta arbete är naturligtvis goda kunskaper och förbindelser med övriga konventionsstater. För att ytterligare förstärka denna samverkan arrangerar UD i höst ett seminarium om barnbortförandefrågor till vilket länderna i Östersjökretsen kommer att inbjudas. Detta är ett exempel på vårt engagemang för att skydda svenska barn i internationella situationer.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.