gränsvärdet för bidrag till radonavskiljare

Skriftlig fråga 1997/98:1049 av Lager, Per (mp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1998-08-27
Anmäld
1998-08-31
Besvarad
1998-09-09

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Fråga 1997/98:1049 av Per Lager (mp) till jordbruksministern om gränsvärdet för bidrag till radonavskiljare

den 27 augusti

Hittills har bara 6 % av det statliga bidraget till radonavskiljare utnyttjats. Av de sammanlagt 60 miljoner kronor som finns att söka sedan oktober 1997 har bara 3,5 miljoner kronor betalats ut och sammanlagt 16 miljoner kronor beviljats. Bidragstiden har nu också förlängts ett år. Bidraget är 50 % av kostnaderna - men max 5 000 kr - vid installation av radonavskiljare, som kostar mellan 10 000 och 20 000 kr. Boverket, som hanterar, ansökningarna och utbetalningarna, har satsat på information, men ändå inte nått riktigt fram. Alltför få sanerar radonet. För kommunala vattentäkter går gränsen för bidrag vid 100 Bq/l men vid privata 1 000 Bq/l. En sådan skillnad är högst otillfredsställande. När jag tidigare frågat ministern om varför det finns olika bidragsgränser, har jag fått svaret att det är en ekonomisk avvägning. Nu, när det visar sig att bidragspengarna inte utnyttjas fullt ut av de beräknade 10 000 hushåll, som har över 1 000 Bq/l, måste det väl finnas utrymme att sänka gränsvärdet - åtminstone till 500 Bq/l, men helst till 100 Bq/l. På så sätt kan många fler sanera det farliga dricksvattenradonet och därmed minska den framtida cancerrisken för många i de växande, unga generationerna. Samtidigt krävs givetvis att informationen skärps ytterligare. Målet måste vara att inget dricksvatten innehåller över 100 Bq/l.

Jag vill därför fråga ministern:

Avser ministern verka för en sänkning av bidragsgränsen vad gäller dricksvattenradon i privata brunnar, så att fler kan söka bidrag och det hittillsvarande anslaget utnyttjas fullt ut?

 

Svar på skriftlig fråga 1997/98:1049 besvarad av , ()

Svar på fråga 1997/98:1049 om gränsvärdet för bidrag till radonavskiljare
    Jordbruksminister Annika Åhnberg

den 8 september

Per Lager har frågat mig om jag avser att verka för en sänkning av bidragsgränsen vad gäller dricksvattenradon i privata brunnar så att fler kan söka bidrag och det hittillsvarande anslaget utnyttjas fullt ut.

Riksdagen beslöt den 11 juni 1997 att 60 miljoner kronor får disponeras för bidrag till radonsanering av dricksvatten (prop. 1996/97:150, s. 170, 176, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284). Bestämmelser om bidraget finns i förordningen (1997:638) om bidrag till sanering av radon i dricksvatten. Förordningen trädde i kraft den 1 oktober 1997.

När beslutet om bidrag till åtgärder mot radon i dricksvatten togs var det av ekonomiska skäl nödvändigt att göra en avgränsning. Regeringen beslöt därför att bidrag för åtgärder för att minska radonhalten i vatten från enskilda täkter skall lämnas med 50 % av den skäliga kostnaden för åtgärden, dock med högst 5 000 kr. Bidrag får lämnas till enskild täkt, där det ej utförs egentillsyn efter beslut av kommunal nämnd, om radonhalten i dricksvattnet från täkten överstiger 1 000 becquerel per liter.

Boverket meddelade i början av juni månad i år att bidragen till sanering av radon i dricksvatten inte hade efterfrågats i den utsträckning som förväntats. Endast ca 1 000 ansökningar om bidrag till sanering av enskilda brunnar hade inkommit sedan förordningen trädde i kraft den 1 oktober 1997. Regeringen beslöt den 25 juni 1998 att uppskjuta det datum då bidragsberättigade åtgärder senast skulle ha påbörjats från den 1 augusti 1998 till den 1 augusti 1999, SFS 1998:798. Regeringen beslöt samtidigt att förtydliga förordningstexten så att det klart framgår att bolag som ägs av en eller flera kommuner är berättigade till bidrag.

Sannolikt kommer förtydligandet rörande kommunala bolag och av förlängningen av ansökningstiden att leda till nya bidragsansökningar. Jag är därför inte beredd att i dagsläget ta ställning till om några ytterligare ändringar av förordningen bör ske.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.