gränspassage med häst från Sverige till Danmark och Norge

Skriftlig fråga 1999/2000:888 av Ekendahl, Maud (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-05-03
Anmäld
2000-05-09
Besvarad
2000-05-10

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 3 maj

Fråga 1999/2000:888

av Maud Ekendahl (m) till jordbruksminister Margareta Winberg om gränspassage med häst från Sverige till Danmark och Norge

De regler som gäller för gränspassage med häst är inte enbart utformade efter faktiskt eller teoretiskt smittoläge utan efter viljeinriktningarna mellan länderna i fråga och utformade i bilaterala avtal. Gränspassage kan vara enkel och obyråkratisk mellan länder med ett likartat smittoläge. Ett exempel på en pragmatisk lösning är avtalet mellan Sverige och Finland. Där krävs endast hästens ID-handling samt en egenförsäkran från hästägaren/tränaren rörande hästens hälsotillstånd.

Däremot är reglerna för gränspassage mellan Sverige och Danmark respektive Sverige och Norge klart hämmande för ett tävlingsutbyte mellan länderna. När en svensk häst ska att åka till Danmark eller Norge för att tävla krävs ett tidsbegränsat friskintyg (24 timmar) utfärdat av officiell veterinär.

Denna åtgärd är tidsödande @ då officiell veterinär oftast ej är stationerad i närheten av uppstallningsplats @ och kostsam för hästägaren. Tävlingsutbytet påverkas negativt. Större säkerhet mot smittspridning garanteras inte heller.

De nu gällande bestämmelserna för gränspassage till Danmark och Norge är inte på något sätt motiverade av skillnader i smittoläge. Dessutom har Statens jordbruksverk på förfrågan från travsportens organisationer förklarat att det inte föreligger några formella hinder för en förenkling @ varken från EU eller berörda myndigheter i Danmark och Norge.

Vad avser statsrådet vidtaga för åtgärder för att ett avtal med Danmark och Norge ska komma till stånd så att samarbetet över gränserna underlättas?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:888 besvarad av jordbruksminister Margareta Winberg

den 10 maj

Svar på fråga 1999/2000:888 om gränspassage med häst från Sverige till Danmark och Norge

Jordbruksminister Margareta Winberg

Maud Ekendahl har frågat mig vad jag avser att vidtaga för åtgärder för att ett avtal med Danmark och Norge ska komma till stånd så att samarbetet över gränserna underlättas vad avser förflyttning av hästar mellan länderna.

De regler som i dag tillämpas vid förflyttning av hästar mellan Sverige och Danmark respektive Norge är i enlighet med rådets direktiv 90/426/EEG av den 26 juni 1990 om djurhälsovillkor vid förflyttning och import av hästdjur från tredje land. De innebär att hästar som transporteras ska åtföljas av hälsointyg, utfärdat av officiell veterinär i avsändarlandet inom 48 timmar före lastningen.

För transport av hästar mellan medlemsstater med ett likartat smittskyddsläge finns möjlighet enligt direktiv 90/426/EEG för medlemsstaterna att lämna ömsesidig dispens från bestämmelserna om veterinärbesiktning och hälsointyg. Kommissionen ska informeras om sådana överenskommelser.

Enligt Statens jordbruksverk föreligger inte några smittskyddsskäl att upprätthålla kravet på veterinärbesiktning och hälsointyg vid förflyttning av hästar mellan Sverige och de nordiska grannländerna. Jordbruksverket önskar därför träffa överenskommelser med de aktuella länderna om ömsesidig dispens enligt vad som anges i direktiv 90/426/EEG. I mars 2000 tog jag initiativ till ett regeringsbeslut som bemyndigar Statens jordbruksverk att träffa sådana överenskommelser med Danmark, Finland och Norge (regeringsbeslut 5, Jo 1999/1413). Jordbruksverket har uppgivit att verket avser att snarast möjligt träffa överenskommelser med dessa länder.

Med hänvisning till regeringens beslut enligt ovan samt till att Jordbruksverket avser att träffa avtal med Danmark, Finland och Norge behövs inga ytterligare åtgärder från min sida för att underlätta samarbetet över gränserna vad avser transport av hästar.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.