Gränshinder för funktionshindrade

Skriftlig fråga 2008/09:332 av Stenberg, Maria (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2008-12-02
Inlämnad
2008-12-02
Besvarad
2008-12-10
Svar anmält
2008-12-10

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 2 december

Fråga

2008/09:332 Gränshinder för funktionshindrade

av Maria Stenberg (s)

till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)

Många människor pendlar i dag över de nordiska gränserna för att arbeta. Man bor i ett nordiskt land och arbetar i ett annat. Det är vanligt att människor, som kanske har varit långvarit arbetslösa i sitt hemland, får ett nytt jobb i grannlandet. Ett mycket bra exempel på detta är Haparanda–Torneå-området.

För människor med någon form av funktionshinder utgör nationsgränsen ett extra hinder. Gränsen försvårar deras möjlighet att söka arbete i ett annat land om de har behov av hjälpmedel för att kunna arbeta. Problemen uppstår beroende på att Försäkringskassan i Sverige inte ger funktionshindrade hjälp och hjälpmedel till en arbetsplats för att kunna ta ett jobb exempelvis i Finland och tvärtom.

Vilka åtgärder avser statsrådet, som också ansvarar för nordiska samarbetsfrågor, att vidta för att upphäva dessa gränshinder för funktionshindrades möjligheter att få ett arbete i ett annat nordiskt land?

Svar på skriftlig fråga 2008/09:332 besvarad av Statsrådet Cristina Husmark Pehrsson

den 10 december

Svar på fråga

2008/09:332 Gränshinder för funktionshindrade

Statsrådet Cristina Husmark Pehrsson

Maria Stenberg har frågat mig vad jag avser att göra för att personer med funktionshinder som är bosatta i Sverige ska få bidrag till arbetshjälpmedel från Försäkringskassan för att arbeta i ett annat nordiskt land.

Det är en viktig målsättning för det nordiska samarbetet att underlätta för medborgarna att så fritt som möjligt kunna röra sig mellan de nordiska länderna. Samordning och samarbete för ett enhetligt genomförande och en korrekt tillämpning av EU-rätten är en åtgärd som har föreslagits från svensk sida i arbetet med Östersjöstrategin.

Samordning av socialförsäkringssystemen i Norden äger rum på grundval av gemensamma EU-regler i EG-förordning (EEG) nr 1408/71. I första hand är det lagstiftningen i det land där personen arbetar som han eller hon ska omfattas av (artikel 13.2 i förordning 1408/71).

Bidrag till arbetshjälpmedel från Försäkringskassan kan lämnas som ett led i rehabiliteringen av förvärvsarbetande försäkrade (2 kap. 14 § AFL). Den försäkrade ansöker själv om bidrag till sådana hjälpmedel som är av individuell karaktär. För en arbetslös person med funktionshinder är det Arbetsförmedlingen som svarar för bidrag till arbetshjälpmedel som behövs för att hon eller han ska kunna få och utföra arbete.

Samtidigt har hälso- och sjukvårdshuvudmännen ansvaret för de hjälpmedel som en person som har en funktionsnedsättning behöver för sin dagliga livsföring. Arbetsgivaren har enligt arbetsmiljölagen ansvaret för att erbjuda de anställda en god arbetsmiljö som är anpassad till de anställdas förutsättningar (3 kap. 2 a och 3 §§ AML). I detta ligger att inom rimliga gränser bekosta arbetshjälpmedel för de anställda (KRNJ 566-2006).

I praktiken torde ofta behovet av nya arbetshjälpmedel bli tydligt först efter att den nya anställningen påbörjats. Om personen i fråga börjat arbeta i ett annat nordiskt land ska hon eller han omfattas av det landets lagstiftning.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.