Gränsen mellan foster och barn i svensk lagstiftning

Skriftlig fråga 2005/06:1445 av Oscarsson, Mikael (kd)

den 21 april

Fråga 2005/06:1445 av Mikael Oscarsson (kd) till finansminister Pär Nuder (s)

Gränsen mellan foster och barn i svensk lagstiftning

Ett stort antal länder har i dag anammat den ca 15 år gamla WHO-rekommendation som säger att gränsen mellan foster och barn ska gå vid 22:a graviditetsveckan eller, om graviditetslängden är okänd, vid minst 500 grams födelsevikt. Sverige håller alltjämt fast vid en äldre WHO-rekommendation där gränsen drogs vid 28:e graviditetsveckan.

Vid ett besök på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala informerades jag av personalen om hur detta gör att barn som avlider intrauterint vid 22@28:e graviditetsveckan inte räknas in i svensk statistik över perinatal dödlighet. Eftersom detta görs i länder som antagit den nya WHO-rekommendationen, leder det till en snedvridning av ett viktigt statistikmått som används för att jämföra välfärd, socioekonomisk standard och funktioner inom sjukvården.

En tvillinggraviditet som slutar i en prematur förlossning efter 22 till 28 veckor kan på grund av detta också innebära att ett av barnen (om det dör under eller strax före förlossningen) inte ges en personlig identitet, medan det andra barnet (om det dör efter förlossningen eller överlever) får det. Trots att detta ofta påverkar föräldrar negativt @ deras bearbetning av sorgen, namngivning, begravning etcetera @ sker detta alltjämt i enlighet med folkbokföringslagen.

Flera instanser, däribland Svensk förening för obstetrik och gynekologi, har uppmanat regeringen att efterleva WHO:s nyare rekommendation. Detta har regeringen hittills inte hörsammat.

Vad ämnar statsrådet göra för att anpassa folkbokföringslagen efter WHO:s rekommendation och dra gränsen för när en människa benämns barn vid 22:a graviditetsveckan?