Gifttunnorna utanför Sundsvall
Skriftlig fråga 2025/26:834 av Anne-Li Sjölund (C)
Frågan är besvarad
- Inlämnad:
- 2026-05-22
- Överlämnad:
- 2026-05-22
- Anmäld:
- 2026-05-25
- Svarsdatum:
- 2026-06-03
- Besvarad:
- 2026-06-03
- Sista svarsdatum:
- 2026-06-03
till Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)
Utanför Sundsvall ligger omkring 23 000 tunnor med kvicksilverhaltigt industriavfall dumpade på havsbottnen efter verksamhet under 1950- och 1960-talen. Tunnorna innehåller bland annat kvicksilverhaltig katalysatormassa från pvc-industrin i Stockvik.
Vid tiden för dumpningen saknades dagens miljölagstiftning, och hanteringen skedde med dåtidens tillstånd och acceptans. Samtidigt har senare undersökningar visat att tunnorna rostar sönder och att betongen vittrar, vilket riskerar ökade utsläpp av kvicksilver till havsmiljön.
Under många år har frågan präglats av långa juridiska processer om ansvar mellan olika bolag och myndigheter. Samtidigt fortsätter tunnorna att brytas ned på havsbottnen utan att någon faktisk åtgärd genomförs.
Det är orimligt att ett av Sveriges mest långvariga miljögiftsproblem tillåts förvärras medan ansvarstvister och processer drar ut på tiden.
Med anledning av detta vill jag fråga arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz:
Vilka initiativ avser ministern och regeringen att ta för att säkerställa att frågan om gifttunnorna utanför Sundsvall får en skyndsam lösning och att nödvändiga åtgärder genomförs innan tunnorna hinner brytas ned ytterligare?
Svar på skriftlig fråga 2025/26:834 besvarad av Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)
Svar på fråga 2025/26:834 Gifttunnorna utanför Sundsvall
till Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)
Svar på fråga 2025/26:834 av Anne-Li Sjölund (C)
Gifttunnorna utanför Sundsvall
Anne-Li Sjölund har frågat mig vilka initiativ jag och regeringen avser att ta för att säkerställa att frågan om gifttunnorna utanför Sundsvall får en skyndsam lösning och att nödvändiga åtgärder genomförs innan tunnorna hinner brytas ned ytterligare.
Den viktiga principen i miljölagstiftningen om att förorenaren betalar innebär att kostnadsansvaret ska bäras av den som orsakat föroreningen. Undersökningar och komplexa saneringsåtgärder innebär ofta höga kostnader och undersökningar av förorenade områden behöver genomföras innan det beslutas om åtgärder. Processen om vem som kan hållas ansvarig för tunnorna pågår fortfarande. Jag vill särskilt betona att behovet av skyndsamhet måste vägas mot risken för negativa konsekvenser för människors hälsa och miljön. Statliga medel kan beviljas för områden där den som orsakat föroreningen är okänd eller saknar betalningsförmåga. I 2026 års budget finns 800 miljoner kronor avsatta till arbetet med sanering och återställning av förorenade områden.
Regeringen gav flera myndigheter i uppdrag att, under 2023–2025, fortsätta stärka arbetet med bättre kunskap och hantering av förorenade sediment. Under våren har regeringen tacksamt tagit emot slutrapporteringen för uppdraget.
Det är avgörande att nödvändiga undersökningar genomförs för att möjliggöra effektiva saneringsåtgärder som värnar människors hälsa och miljö. Naturvårdsverket har tagit fram en nationell plan för fördelning av statliga medel som ska se till att efterbehandlingsåtgärder genomförs vid de mest prioriterade områdena i syfte att använda anslaget så effektivt som möjligt. Naturvårdsverket har även möjlighet att fördela medel till akutåtgärder om området utgör en akut risk. Länsstyrelsen har tidigare genomfört undersökningar inom dumpningsområdet där uppmätta halter i sediment och vatten inte indikerar någon risk för allmänheten i Sundsvallsbukten.
Stockholm den 3 juni 2026
Johan Britz
