Gatukostnader

Skriftlig fråga 2014/15:117 av Caroline Szyber (KD)

till Statsrådet Mehmet Kaplan (MP)

För närvarande får en kommun besluta att fastighetsägare i ett område ska betala kostnaderna för att anlägga eller förbättra en gata eller annan allmän plats. Kostnaderna ska fördelas mellan berörda fastighetsägare.

Bestämmelsen är hårt kritiserad. Kommuner har i regel en tung administrativ process i den mån de väljer att använda rätten att utkräva ersättning för kostnaderna. Fastighetsägarna kan till följd av besluten bli skyldiga att betala hundratusentals kronor för åtgärder vars nytta många gånger kan vara högst begränsad. I synnerhet i kranskommuner kring storstäder har detta i attraktiva äldre fritidshusområden under omvandlingen till villaområden drabbat villaägare mycket hårt, i vissa fall så hårt att de tvingats flytta.

Grundprincipen måste vara att infrastruktur är en gemensam nyttighet som ska finansieras gemensamt. Men verkligheten är inte svart eller vit. Det kan finnas situationer då det är försvarbart att fastighetsägare står för hela eller delar av gatukostnaderna, exempelvis i samband med nyexploateringar. I dessa situationer är sambandet mellan kostnaden och den nytta fastighetsägaren får av vägen tydligt. Det befintliga regelsystemet för finansiering av gatukostnader bör därför förbättras så att betalningsskyldighet uppstår först i samband med konstaterad nytta för den boende. Dagens system är inte rättssäkert och saknar acceptans och förståelse hos medborgarna.

I utredningsbetänkandet Ett effektivare plangenomförande (SOU 2012:91) föreslås betalningsskyldighet först när bygglov beviljas för kommande byggrätter enligt detaljplanen, med möjlighet till jämkning om betalningsskyldigheten är alltför betungande för fastighetsägaren. En möjlighet till betalningsplan över tio år skulle också kunna införas. I dagsläget har ingen proposition i ärendet lagts till följd av utredningens förslag.

Kommer statsrådet att verka för att regeringen överlämnar ett förslag till nya riktlinjer för gatukostnader där betalningsskyldighet knyts till konstaterad nytta för berörd villaägare?