Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

fungerande infrastruktur

Skriftlig fråga 2004/05:1661 av Sköldestig, Berndt (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2005-05-19
Inlämnad
2005-05-19
Besvarad
2005-05-25
Svar anmält
2005-05-25

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 19 maj

Fråga 2004/05:1661

 av Berndt Sköldestig (s) till statsrådet Sven-Erik Österberg om fungerande infrastruktur

En av grunderna för tillväxt och arbete är att samhällets infrastruktur fungerar. Det är därför viktigt att nödvändiga satsningar inom väg och järnväg görs. Även om statens ekonomi är god, så är resurserna begränsade varför inte alla satsningar kan komma till stånd. Viktiga projekt riskerar att inte komma i gång eller läggs på is. Det känns också betydelsefullt att kunna ge långsiktiga besked och garantier. Därför bör nya modeller kunna prövas.

Ett sådant nytt grepp skulle kunna vara att införa infrastrukturobligationer, som både privatpersoner och företag ska kunna köpa. Vederbörande vet då att pengarna kommer att användas till investeringar i olika objekt. Det finns redan i dag ett regelverk för statens obligationer som kan användas eller eventuellt modifieras. Köp av obligationer innebär att man lånar ut pengar till staten och att det i gengäld ger en avkastning. Det bör finnas möjligheter att koppla ett sådant sparande till utpekade infrastrukturprojekt. Det vill säga att om vi lyckas övertyga människor och företag i Östergötland och Sörmland om obligationsköp kan det innebära att till exempel Ostlänken byggs betydligt tidigare eftersom det finns kapital.

Min fråga till statsrådet är om han är beredd att införa infrastrukturobligationer i syfte att snabbare igångsätta viktiga infrastruktursatsningar.

Svar på skriftlig fråga 2004/05:1661 besvarad av Sven-Erik Österberg

den 25 maj

Svar på fråga 2004/05:1661 om fungerande infrastruktur

Statsrådet Sven-Erik Österberg

Berndt Sköldestig har frågat om jag är beredd att införa infrastrukturobligationer för att snabbare kunna sätta i gång viktiga infrastruktursatsningar. De medel som obligationerna genererar ska öronmärkas för finansiering av infrastrukturobjekt med vidare möjlighet att koppla ett sådant sparande till särskilt utpekade projekt. Obligationerna ska kunna köpas av såväl privatpersoner som företag.

En fungerande infrastruktur utgör, som Berndt Sköldestig påpekar, en viktig grund för tillväxt och sysselsättning. Det är också ett område som regeringen satsar stora resurser på. Det är dock svårt att se att det framförda förslaget på något meningsfullt sätt kan bidra till att resurserna för infrastruktursatsningar utökas. Förslaget stöter dessutom på problem i förhållande till de regler och villkor som gäller för såväl statsbudgeten som statens upplåning.

Riksgäldskontoret är den myndighet som har ansvaret för statens upplåning med uppgift att bland annat löpande finansiera lånebehov alternativt placera överskottslikviditet. Inom ramen för regeringens riktlinjer för statsskuldsförvaltningen och det övergripande målet för skuldförvaltningen @ att långsiktigt minimera kostnaden för skulden samtidigt som risken i förvaltningen beaktas @ har Riksgäldskontoret stor frihet att välja de upplåningsinstrument som är mest lämpade för att täcka uppkomna saldon på statsbudgeten. En hörnsten i kontorets upplåningsstrategi är att koncentrera upplåningen till ett antal benchmarkslån i syfte att nå en så hög likviditet och en så låg finansieringsrisk som möjligt.

Risken med obligationer avsedda för särskilda ändamål är att man inte uppnår en tillräckligt kritisk volym i upplåningen. En sådan fragmentering av statens upplåning riskerar att leda till att likviditetspremier byggs in i lånestockarna och till sämre lånevillkor för staten. Därmed riskerar den här typen av finansiering även att strida mot målet för statens upplåning och mot det uppdrag som Riksgäldskontoret har.

Därtill saknas det både regler och finansadministrativt stöd för att generellt hantera öronmärkta pengar inom ramen för statsbudgeten. Principen i hanteringen av statens medel är att statens utgifter finansieras samlat av de inkomster staten skaffar sig, utan att inkomster öronmärks för särskilda ändamål. Därmed skulle också sambandet mellan ett sparande i infrastrukturobligationer och de satsningar på infrastruktur som görs bli svagt eller rent av fiktivt.

Det bör också påpekas att det är riksdagen som beslutar om de utgifter staten tar på sig och vilka satsningar, till exempel inom infrastrukturens område, som görs. Riksgäldskontoret har därefter att tillse att pengar lånas upp till bästa möjliga finansieringsvillkor med hänsyn till målet för statsskuldspolitiken och de regler som i övrigt gäller. Finansieringen av statens utgifter är på så sätt frikopplad från de lånebehov som skapas av riksdagens beslut. Att införa ytterligare ett låneinstrument, som föreslås av frågeställaren, innebär därmed inte att mer resurser skapas för avsett ändamål.

För statens investeringar i vägar och järnvägar sker finansiering i första hand med direkta anslag från statsbudgeten. I några fall har dock högt prioriterade och angelägna projekt finansierats med lån i Riksgäldskontoret. Även då investeringarna formellt finansieras med lån så behöver detta dock inte innebära att Riksgäldskontoret behöver låna medel, eftersom statsbudgeten i övrigt kan gå med överskott. Utöver anslags- och lånefinansiering har endast ett fåtal projekt genomförts med hjälp av alternativa finansieringsformer. Fortsatta överväganden om alternativ finansiering kommer att göras där så kan bedömas lämpligt. Något sådant övervägande föreligger inte med anledning av det framförda förslaget.

Slutligen vill jag även nämna att privatsparare och företag redan i dag kan ta del av statens förmånliga upplåningsvillkor genom sparformen Statspapper för alla. Genom sparformen deltar gemene man på samma villkor som institutionella investerare vid Riksgäldskontorets emissioner av statspapper. Emitterad volym i sparformen var 339 miljoner kronor 2004.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.