fristående förskolor
Skriftlig fråga 2001/02:895 av Wälivaara, Erling (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2002-03-15
- Anmäld
- 2002-03-19
- Besvarad
- 2002-03-20
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 15 mars
Fråga 2001/02:895
av Erling Wälivaara (kd) till utbildningsminister Thomas Östros om fristående förskolorDen svenska förskolan visar ur ett internationellt perspektiv en unik bredd vad det gäller olika inriktningar och pedagogiker. En viktig orsak till detta är de fristående förskolorna. Det är ofta föräldrakooperativ eller personal som genom avknoppning driver en god verksamhet.
Det finns allvarliga tecken som tyder på att denna pedagogiska mångfald hotas i och med maxtaxereformen. Många föräldrakooperativ hade tidigare en något lägre taxa i jämförelse med kommunala förskolor. De lyckades skapa engagemang hos föräldrarna genom god kvalitet och de lägre avgifterna. Möjligheten till lägre avgifter finns i praktiken inte längre.
Andra förskolor har haft som verksamhetsidé att ha en hög kvalitet. Dels genom att hålla nere kostnaderna på ett sätt som kommuner generellt inte klarar, men även genom att i vissa fall ha en något högre avgift. Den möjligheten finns inte längre, de får inte ta ut så mycket som 50 öre mer än maxtaxans 1 140 kr i månaden utan de tvingas antingen att förändra sin verksamhet eller lägga ned. Ett beslut som flera förskolor står inför i dag. Mångfalden hotas.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa den pedagogiska och verksamhetsmässiga mångfald som i dag finns inom den svenska förskolan genom kombinationen av fristående och kommunala förskolor?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:895 besvarad av utbildningsminister Thomas Östros
den 20 mars
Svar på fråga 2001/02:895 om fristående förskolor
Utbildningsminister Thomas Östros
Erling Wälivaara har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa den pedagogiska och verksamhetsmässiga mångfald som i dag finns inom den svenska förskolan genom kombinationen av fristående och kommunala förskolor.
Så sent som den 13 februari 2002 besvarade jag en fråga från Moderaterna med samma innebörd. Eftersom inget tillkommit i frågan vill jag i korthet upprepa svaret som då gavs.
Inom barnomsorgen är det en inte oansenlig del av verksamheten som bedrivs i alternativa driftsformer, som föräldrakooperativ eller med annan enskild huvudman. 15 % av de inskrivna barnen går i enskild förskola, varav cirka hälften bedrivs som föräldrakooperativ. Det gläder mig att Kristdemokraterna delar regeringens åsikt att detta är en viktig del av vår förskolverksamhet, som kan bidra till pedagogisk utveckling och valfrihet.
Det är kommunerna själva som ger tillstånd och fördelar bidrag till enskild förskole- och fritidshemsverksamhet. Av barnomsorgsbestämmelserna, som numera ligger i skollagen, framgår att bidraget per plats inte oskäligt bör avvika från kommunens kostnad i motsvarande verksamhet och att avgifterna inte får vara oskäligt höga. Denna lagstiftning togs med bred majoritet i riksdagen och har gällt sedan år 1995.
Det torde ha hört till ovanligheterna att en kommun gett högre kommunala bidrag och tillåtit högre avgifter i de enskilda förskolorna än i de kommunala, i syfte att de enskilda förskolorna skulle kunna ha en högre kvalitet än de kommunala. Detta strider också helt mot skollagens intentioner att det ska råda samma ekonomiska villkor i kommunala och enskilda förskolor och fritidshem.
Regeringen har varit noga med att det i finansieringsunderlaget för maxtaxan ska ingå såväl kommunal som enskild verksamhet. Statsbidraget på 3,4 miljarder kronor om året går till kommunerna och täcker intäktsbortfallet. Kommunen fördelar bidraget, också till den enskilda verksamheten. Dessutom fördelas 500 miljoner kronor om året till kommunerna för kvalitetssäkring, som kan användas till personalförstärkningar och kompetenshöjning av personal.
Även om det i medierna har förekommit enstaka exempel på kommuner som inte tagit sitt ansvar för de enskilda förskolorna vid införandet av maxtaxan, är det min uppfattning att de allra flesta kommuner, på det sätt som varit avsikten, sett till att ekonomiskt kompensera den del av verksamheten som bedrivs med annan huvudman.
Maxtaxan ska givetvis gälla all förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg i kommunen. Den orättvisa det skulle innebära att endast reglera avgifterna i den kommunala barnomsorgen och låta alternativen fritt ta ut högre avgifter är en tanke som aldrig föresvävat regeringen. Det är också svårt att tänka sig att detta skulle ha accepterats av landets barnfamiljer. Förskolan ska, liksom skolan, präglas av kvalitet och likvärdighet.
Barnomsorgen är en del av den generella välfärden och är i det närmaste helt finansierad av allmänna medel. Föräldraavgifterna står för en liten andel av kostnaderna. Regeringen vill inte att välfärdens kvalitet ska styras av människors betalningsförmåga. Vårt mål är att på sikt åstadkomma en helt avgiftsfri förskola, öppen för alla barn, där maxtaxan är det första steget. Det andra steget tas när vi den 1 januari 2003 inför den avgiftsfria allmänna förskolan för alla fyra- och femåringar.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.