friskolornas villkor
Skriftlig fråga 2004/05:280 av Tolgfors, Sten (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2004-11-04
- Anmäld
- 2004-11-08
- Besvarad
- 2004-11-10
- Svar anmält
- 2004-11-10
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2004/05:280
av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Ibrahim Baylan om friskolornas villkorGenom friskolereformens införande för tolv år sedan fick elever och föräldrar möjlighet att välja skola. Valfriheten uppskattas av mer än 90 % av föräldrarna. Många föräldrar ser valet av skola som ett sätt att skaffa sig inflytande över barnens skolgång, samtidigt som många förvaltningschefer ute i kommunerna uppfattar konkurrensen om elever som en positiv drivkraft för förändring.
Det finns många exempel på att detta har vitaliserat den svenska skolvärlden. Utbudet och mångfalden har ökat. Förutom en snabb framväxt av nya, fristående skolor har till exempel de kommunala skolorna fått incitament att variera sitt utbud genom att satsa på olika inriktningar.
Sedan friskolereformen har ersättningssystemet försämrats stegvis, till nackdel för de fristående skolorna. År 1997 drev regeringen igenom en förändring av ersättningssystemet till de fristående grundskolorna. Detta innebar att den procentuella schablon, som fungerat som ett golv för ersättningsnivån för att i största möjliga mån tillgodose en likvärdig ersättningsnivå mellan fristående och kommunala skolor, togs bort. I stället skulle kommunerna lämna bidrag till friskolorna "enligt samma principer som för de kommunala skolorna". Detta har lämnat ett stort utrymme för godtycke till kommunerna, trots att dessa samtidigt är konkurrenter till de fristående skolorna.
Hur avser statsrådet att agera för att friskolorna ska få stabilare och rättvisare förutsättningar?
Svar på skriftlig fråga 2004/05:280 besvarad av Ibrahim Baylan
Svar på fråga 2004/05:280 om friskolornas villkor
Statsrådet Ibrahim Baylan
Sten Tolgfors har frågat hur jag avser att agera för att de fristående skolorna ska få stabilare och rättvisare förutsättningar.
Enligt Sten Tolgfors har ersättningssystemet för fristående skolor försämrats stegvis till nackdel för de fristående skolorna. År 1997 förändrades ersättningssystemet till de fristående grundskolorna, så att kommunerna ska lämna bidrag till fristående skolor "enligt samma principer" som för kommunala skolor.
Detta har inte medfört någon försämring. Tvärtom har det inneburit att Sverige numera sannolikt har världens mest generösa bidragsregler för fristående skolor. Statistiken talar därvidlag sitt tydliga språk och vittnar inte alls om försämrade förutsättningar. Sedan 1996/97 har antalet fristående grundskolor ökat från 266 till 554 läsåret 2003/04. Sedan 1997/98 har antalet fristående gymnasieskolor ökat från 51 till 235 läsåret 2003/04. Under motsvarande perioder har antalet elever ökat från 23 300 till 65 000 i fristående grundskolor och från 7 000 till 33 500 i fristående gymnasieskolor.
Intresset för att starta fristående skolor är fortsatt stort. För tredje året i rad uppgår antalet ansökningar om nya skolor och utökad verksamhet hos Statens skolverk (Skolverket) till ca 300 stycken.
Den grundläggande principen att hemkommunens bidrag ska bestämmas efter samma grunder oavsett om en elev går i en kommunal eller i en fristående skola gäller numera även för fristående gymnasieskolor. Jag har svårt att se att denna princip inte skulle vara rättvis.
Enligt Skolverkets lägesbedömning av förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, skola och vuxenutbildning 2004 uppgick genomsnittskostnaden per elev, exklusive kostnader för skolskjuts, kalenderåret 2003 till 64 700 kronor i kommunala grundskolor och till 66 300 kronor i fristående grundskolor.
I budgetpropositionen 2005 har regeringen föreslagit en förenkling av de nya bidragsreglerna för fristående gymnasieskolor. Regeringen har vidare uppdragit åt Skolverket att göra en översyn av systemet för redovisning av kostnader för olika program vid kommunala gymnasieskolor.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

