Frihandel och svält
Skriftlig fråga 2009/10:754 av Sachet, Ameer (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-04-26
- Anmäld
- 2010-04-27
- Besvarad
- 2010-05-04
- Besvarad
- 2010-05-05
- Svar anmält
- 2010-05-05
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 26 april
Fråga
2009/10:754 Frihandel och svält
av Ameer Sachet (s)
till statsrådet Ewa Björling (m)
Antalet undernärda i Afrika beräknas till ca 200 miljoner. Samtidigt exporterar Afrika olika livsmedel och blommor till Europa. I vulkanaskmolnets spår rapporteras att på flygplatser över hela den afrikanska kontinenten står containrar med färsk frukt, fisk, grönsaker och snittblommor. Kenya är Afrikas största exportör av snittblommor. Tusen ton rosor, nejlikor och liljor exporteras varje dag. Bara blomsterindustrin beräknas ha förlorat motsvarande 85 miljoner kronor sedan flygen stoppades och enligt nyhetsbyrån AP har 5 000 blomsterarbetare blivit arbetslösa. Exporten av snittblommor är det som ger Kenya dess största reserv av utländsk valuta. Frågan är varför inte de livsmedel som produceras i Afrika i första hand kan få mätta de som svälter i Afrika och varför en kontinent som svälter ska exportera tropiska frukter och blommor för lyxkonsumtion i Europa. Borde inte handels- och biståndspolitiken utformas så att Afrikas undernärda först blev mättade och att man därefter försåg andra kontinenter med eventuella överskott? Möjligen är självförsörjning och export (utveckling) parallella processer, men den nuvarande frihandeln tycks inte verka för att båda målen uppnås.
Hur avser statsrådet att agera för att den internationella frihandeln ska stimulera till självförsörjning av mat kombinerat med ekonomisk utveckling?
Svar på skriftlig fråga 2009/10:754 besvarad av Statsrådet Ewa Björling
Svar på fråga
2009/10:754 Frihandel och svält
Statsrådet Ewa Björling
Ameer Sachet har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att den internationella frihandeln ska stimulera självförsörjning av mat kombinerat med ekonomisk utveckling.
EU:s och regeringens handelspolitik bottnar i övertygelsen att den internationella frihandeln är en välståndsskapande kraft. Öppenhet för handel mellan länder är en central förutsättning för ekonomisk utveckling och fattigdomsbekämpning. Det finns inga exempel på att självförsörjning och stängda gränser har förhindrat svält. Handeln är tvärtom ett viktigt verktyg för att utveckla jordbrukssektorn och uppnå en tryggad livsmedelsförsörjning globalt. Öppna marknader och frihandel förbättrar tillgången på livsmedel och stabiliserar det globala utbudet. Utvecklingsländer kan genom att vara delaktiga i den internationella handeln dra nytta av sina resurser och samtidigt trygga sin inhemska livsmedelsförsörjning.
EU är världens största importör av livsmedel från utvecklingsländerna och således en viktig aktör för att främja internationell livsmedelshandel med och mellan utvecklingsländerna. Sverige verkar inom ramen för EU och relevanta internationella forum för att förbättra förutsättningarna på de lokala marknaderna.
Regeringen lägger stor vikt vid att utvecklingsländernas intressen och särskilda behov tillvaratas i såväl WTO som andra handelsrelaterade organisationer och förhandlingar. Här är målet att stärka fattiga människors och länders möjligheter att ta del av globaliseringens fördelar. Regeringen driver konsekvent linjen att EU ska visa största möjliga öppenhet gentemot fattiga länder, särskilt vad gäller varor och tjänster som fattiga människor producerar. Jag verkar bland annat för ett ambitiöst avslut i Doharundan, som skulle innebära bättre möjligheter inte minst för utvecklingsländer.
Vid sidan av multilaterala förhandlingar kan bilaterala och regionala initiativ spela en viktig kompletterande roll. I exempelvis EU:s fortsatta förhandlingar om ekonomiska partnerskapsavtal är Sverige en stark röst för en konstruktiv dialog med de så kallade AVS-länderna – ett sjuttiotal länder i Afrika, Västafrika och Stilla havet. Regeringen eftersträvar utvecklingsfrämjande, breda och fullödiga regionala avtal med samtliga AVS-länder. I det fall handeln med EU skulle skapa störningar för AVS-ländernas jordbrukssektorer finns i avtalen så kallade skyddsklausuler.
Regeringen har också varit pådrivande internationellt för att det handelsrelaterade biståndet, Aid for Trade, ska öka och effektiviseras. Syftet med regeringens och EU:s handelsrelaterade bistånd är att integrera de fattiga länderna i det globala handelssystemet för att främja det övergripande målet att bekämpa fattigdom. För flertalet utvecklingsländer krävs insatser för att stärka produktionskapacitet och infrastruktur. Det är också nödvändigt att utvecklingsländer får stöd till handelsrelaterad strukturanpassning och till en ökad handelspolitisk kapacitet för att tillgodogöra sig de fördelar som följer av en ökad handel. Det handelsrelaterade biståndet syftar också till att stärka fattigare länders röster i de internationella handelsförhandlingarna och skapa möjligheter för dem att driva sina egna intressen. EU gjorde år 2005 en utfästelse om att vårt samlade handelsrelaterade bistånd ska uppgå till 2 miljarder euro årligen till år 2010. Det målet uppnåddes redan 2008. Utbetalningen av Sveriges handelsrelaterade bistånd ökade med 50 procent mellan 2008 och 2009.
Avslutningsvis vill jag också påminna om Sveriges insatser inom utvecklingssamarbetet för att utveckla livsmedelsförsörjning och jordbruk främst i Afrika och Asien. Detta sker både genom bilaterala insatser via Sida och i form av multilaterala stöd via de internationella finansieringsinstitutionerna och FN.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.