frigivning av fångar med missbruksproblem
Skriftlig fråga 2004/05:82 av Johnsson, Jeppe (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2004-10-07
- Anmäld
- 2004-10-12
- Besvarad
- 2004-10-13
- Svar anmält
- 2004-10-15
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 7 oktober
Fråga 2004/05:82
av Jeppe Johnsson (m) till justitieminister Thomas Bodström om frigivning av fångar med missbruksproblemEn stor del av dem som sitter i svenska fängelser har missbruksproblem. Personer med missbruksproblem, som döms till fängelse, har möjlighet att avtjäna en del av sitt straff utanför fängelset, så kallad § 34-placering, och få vård i familje- eller behandlingshem. Den nödvändiga vårdtiden är oftast längre än den del som återstår av straffet fram till villkorlig frigivning. I Sverige tillämpar vi i stort sett frigivning efter att två tredjedelar av straffet är avtjänat, oavsett hur den intagne skött sig under strafftiden.
En stor andel av dem som beviljats § 34-placering avbryter sin vård då tiden är inne för deras villkorliga frigivning. Detta innebär att de först har fått förmånen att byta sitt fängelsestraff mot vård utanför fängelset och sedan inte fullföljer den vårdtid som bedömts nödvändig då den beviljades.
Det är också ett problem för dessa individer som avbryter sin missbruksvård och därmed inte är helt rehabiliterade från sina problem.
Jag anser att detta är orimligt. Den som inte fullföljer vården borde inte bli villkorligt frigiven efter två tredjedelar av strafftiden, utan borde återgå till fängelset och avtjäna hela straffet.
Avser justitieministern att vidta åtgärder för att öka incitamenten för att en större del av dem som beviljas § 34-placering också fullföljer hela vårdprogrammet?
Svar på skriftlig fråga 2004/05:82 besvarad av Thomas Bodström
den 13 oktober
Svar på fråga 2004/05:82 om frigivning av fångar med missbruksproblem
Justitieminister Thomas Bodström
Jeppe Johnsson har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att öka incitamenten för att en större del av dem som beviljas § 34-placering också fullföljer hela vårdprogrammet.
Jag delar Jeppe Johnssons bedömning att det är olyckligt om personer med missbruksproblem avbryter sin behandling i förtid. Den enskilde missbrukaren som haft motivation att ta tag i sina problem och starta ett krävande förändringsarbete på behandlingshem ska uppmuntras på ett helt annat sätt än den som inte är intresserad av en förändring i något avseende. Grundläggande för det återfallsförebyggande arbetet bör vara att individens egen motivation till förändring tas till vara, framför allt genom att positiv utveckling förstärks och uppmuntras. Det är också en del av innebörden i direktiven till den utredning regeringen tillsatte år 2002, Kriminalvårdskommittén. Kommittén ska senast den 1 juni 2005 lämna förslag till en helt ny kriminalvårdslag.
Tidpunkten för den villkorliga frigivningen är ofta kritisk när det gäller återfall i brott och missbruk. Det är olyckligt när personer avbryter den behandling de påbörjat under strafftiden, avbryter de studier de beviljats frigång till eller annars beter sig på ett sätt som ökar risken för återfall i missbruk eller brott. Den nuvarande lagstiftningen ger möjlighet att besluta om föreskrifter som ska gälla under den prövotid som följer efter den villkorliga frigivningen, till exempel att påbörjad behandling ska fullföljas. Vid brott mot dessa föreskrifter kan en del av den villkorliga frigivningen förverkas. Kriminalvårdskommittén ska lämna förslag på hur innehållet i prövotiden kan utvecklas ytterligare. Kommittén har också möjlighet att lämna förslag som tar sikte på tidpunkten för villkorlig frigivning.
I detta sammanhang vill jag också framhålla det ansvar som socialtjänst och sjukvård har för missbruksvården och som särskilt aktualiseras efter tidpunkten för villkorlig frigivning. Min bedömning är att inom det här området kan samarbetet utvecklas ytterligare.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

