Framtiden för nödvändig datalagring

Skriftlig fråga 2016/17:640 av Anders Hansson (M)

till Statsrådet Anders Ygeman (S)

I december 2016 underkände EU-domstolen i ett förhandsavgörande de svenska reglerna för datalagring.

I förhandsavgörandet dömer EU-domstolen ut den svenska lagstiftningen som alltför omfattande och generell. Genom datalagringen är det möjligt att dra långtgående slutsatser om användares privatliv och i princip kartlägga personens liv, vilket EU-domstolen ser mycket allvarligt på. EU-domstolen framför att det är tillåtet med datalagring men att detta endast får ske i syfte att bekämpa grov brottslighet. För att det ska vara tillåtet och i enlighet med mänskliga rättigheter krävs också att datalagringen är mer avgränsad och inte omfattar all trafik för alla användare. I och med avgörandet saknas alltså lagstöd för operatörer att lagra trafik- och lokaliseringsuppgifter.

Det finns många exempel på kriminella som blivit dömda tack vare datalagring och den information som var sparad. Personer som begått våldtäkter, barnpornografibrott, mord och rån har kunnat dömas med stöd av uppgifter om deras trafik och lokalisering. Om detta vittnar flertalet åklagare och brottsutredare.

Enligt uppgifter i medierna har statrådet Ygeman meddelat att han vill föra en dialog med teleoperatörerna och förmå dem att, trots EU-domstolens dom, ändå ge ut mobildata. Ett vällovligt agerande, men den hårdragna slutsatsen blir att han uppmanar teleoperatörerna att bryta mot EU-domen. Risken är då att de kan bli föremål från stämningar av privatpersoner. Ett betydligt bättre agerande vore att skyndsamt ta initiativ och agera för att ny lagstiftning snabbt ska komma på plats.

Mina fråga till statsrådet blir med anledning av det ovan sagda:

Vilka initiativ kommer statsrådet att ta för att säkerställa att brottsbekämpande myndigheter erhåller den information och de mobildata som de behöver i sitt mycket viktiga arbete?