Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

förtroendekommission för fackföreningsrörelsen

Skriftlig fråga 2004/05:496 av Axén, Gunnar (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2004-12-03
Inlämnad
2004-12-03
Besvarad
2004-12-08
Svar anmält
2004-12-08

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 3 december

Fråga 2004/05:496

 av Gunnar Axén (m) till statsminister Göran Persson om förtroendekommission för fackföreningsrörelsen

När förtroendet för näringslivet skakades av medialt uppmärksammade skandaler tyckte regeringen att det var dess ansvar att tillsätta en förtroendekommission.

Nu skakas fackföreningsrörelsen av skandaler. Det är porrklubbsbesök, intern spritrepresentation, lägenheter som förmedlats till styrelsemedlemmar och deras släktingar och sommarstugor som skulle gå till behövande fattiga arbeterskor men som i stället gått till högavlönade fackombudsmän.

Misstroendet för makthavare ökar vid varje tillfälle någon sätter egen vinning före det förtroende och de människors intressen de är satta att representera.

Det bästa är naturligtvis att detta löses genom självreglering, att @ i det här fallet @ fackföreningsmedlemmarna själva gör uppror mot sina pampar och avsätter dem.

Om detta inte sker riskerar förtroendet att skadas för samtliga makthavare, fackföreningsledare såväl som politiker.

Mot bakgrund av den förtroendekommission regeringen tidigare tillsatt för näringslivet undrar jag om statsministern avser att tillsätta en liknande förtroendekommission för fackföreningsrörelsen.

Svar på skriftlig fråga 2004/05:496 besvarad av Hans Karlsson

den 8 december

Svar på fråga 2004/05:496 om förtroendekommission för fackföreningsrörelsen

Statsrådet Hans Karlsson

Gunnar Axén har frågat statsministern om regeringen avser att tillsätta en förtroendekommission för fackföreningsrörelsen, liknande den som tillsattes för näringslivet, med anledning av de skandaler som fackföreningsrörelsen har skakats av under senare tid.

Ansvaret inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

I sin fråga framhåller Gunnar Axén att misstroendet för makthavare ökar när dessa sätter sin egen vinning före det förtroende och de människors intressen de är satta att representera. Jag delar denna synpunkt helt och hållet.

Bakgrunden till tillsättandet av Förtroendekommissionen var de oegentligheter som hade förevarit inom delar av näringslivet, till exempel brister i fråga om redovisning, brister i styrelsers ansvar och kontroll, orimliga förmånssystem och konkurrensbegränsande samarbeten. Diskussionen om de frågorna och de därmed sammanhängande riskerna @ ytterst för en väl fungerande marknadsekonomi @ hade pågått under flera år. Bland annat Finansmarknadsutredningen (SOU 2000:11) hade pekat på den finansiella sektorns förtroende- och legitimitetsproblem och behovet av förtroendeskapande åtgärder. Problemen aktualiserade också behov att överväga eventuella lagändringar, till exempel i aktiebolagslagen. En del i Förtroendekommissionens uppdrag var därför att bedöma om lagstiftning eller annan offentlig reglering behöver ändras.

Beträffande ideella föreningar finns inte någon lagstiftning motsvarande den som gäller för bolag. Jag anser, i likhet med Gunnar Axén, att problemen med oegentligheter inom fackföreningsrörelsen bäst löses genom självreglering, inte genom statliga ingripanden. Att så sker är av central betydelse för tilltron till fackföreningsrörelsen och de som fullgör förtroendeuppdrag i denna. Såvitt jag kan bedöma har ett antal åtgärder vidtagits för att komma till rätta med problemen. Det kan till exempel konstateras att affärerna kring Metalls avdelning i Trollhättan har utretts inom förbundet och lett till varsel om uppsägningar. En förstärkning av förtroendet torde dock förutsätta att frågor om etik och moral och innebörden i de värderingar som fackföreningsrörelsen vilar på kontinuerligt diskuteras och följs upp.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.