forskarna och sekretessen
Skriftlig fråga 1998/99:436 av Lönnroth, Johan (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-03-10
- Anmäld
- 1999-03-16
- Besvarad
- 1999-03-19
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 10 mars
I en artikel publicerad den 9 mars i Dagens Nyheter beskriver sex av de forskare, som deltar i det av regeringen initierade forskningsprojektet om IB, SÄPO och den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, de närmast oöverstigliga hinder de mött i sitt arbete. Trots att de ansvariga ministrarna - Laila Freivalds, Björn von Sydow och Carl Tham - i ett inlägg på DN-debatt (den 28 december 1997) utlovat "att sekretesslagstiftningen inte får stå i vägen för forskningen" görs en mycket tidsödande sekretessprövning av varje enskilt dokument forskarna begär att få ut. För en forskare som kanske måste gå igenom tusentals dokument blir en sådan ordning orimlig. Forskningsprogrammet går inte att genomföra.
Mot denna bakgrund blir min fråga till statsministern:
Vilka åtgärder kommer regeringen att vidta för att lösa dessa på sekretesslagstiftningen grundade problem?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:436 besvarad av Justitieminister Laila Freivalds
- Justitieminister Laila Freivalds
Johan Lönnroth har frågat statsministern om vilka åtgärder som regeringen kommer att vidta för att lösa de hinder som sekretesslagen enligt hans mening innebär för de forskare som deltar i det av regeringen initierade forskningsprojektet om den militära säkerhets- och underrättelsetjänsten. Frågan har överlämnats till mig.
Rose-Marie Frebran har frågat vilka åtgärder som jag avser att vidta för att säkerställa att forskarna får tillgång till de arkiv de behöver.
Jag finner det lämpligt att besvara frågorna i ett sammanhang.
I december 1997 gav regeringen Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) i uppdrag att genomföra ett forskningsprogram om militär underrättelse- och säkerhetstjänst. Forskningen borde enligt beslutet avse tiden från slutet av 1920-talet t.o.m. början av 1980-talet, alltså bl.a. den tid som IB bedrev sin verksamhet. Jag vill, mot bakgrund av vad Johan Lönnroth skriver i sin fråga, stryka under att forskningsinsatserna skulle fokuseras på den militära underrättelse- och säkerhetstjänstens historia, inte Säkerhetspolisen (SÄPO). Det utesluter dock inte att SÄPO kan beröras, t.ex. när det gäller förhållandet till IB.
Det är viktigt att framhålla skillnaden mellan historisk forskning i militära arkiv och forskning i SÄPO:s register. SÄPO-registret är ett spaningsregister som innehåller uppgifter av vikt bl.a. för nu pågående brottsutredningar. Materialet i SÄPO-registret är dessutom generellt sett betydligt känsligare från integritetssynpunkt.
Frågeställarna menar att forskarna inte fått tillgång till det material de behöver och att väntetiderna i varje fall är orimligt långa, bl.a. på grund av den sekretessprövning som sker när det begärs att en handling skall lämnas ut.
Det torde råda enighet om att forskningsuppdraget avser en verksamhet som är och måste vara omgiven av sekretess till skydd för Sveriges förbindelser med andra länder och för rikets säkerhet. Av det följer att forskarnas framställningar måste sekretessprövas så att inte viktiga intressen, landets eller enskildas, riskerar att skadas av ett utlämnande. Eftersom framställningarna ofta rör stora volymer handlingar är därför en viss väntetid ofrånkomlig.
Regeringen har givetvis inte ställt ut några löften om att förändra regelverket så att forskarna, som Rose-Marie Frebran skriver, skall få fri och omedelbar tillgång till arkiven. Vad regeringen har sagt är att sekretessen inte skall hindra forskningen, dvs. att man vid sekretessbedömningarna skall ta hänsyn även till forskningens behov. Regeringen har uttalat bl.a. att sekretess inte torde hindra att äldre material i mycket stor utsträckning kan lämnas ut. Det är också möjligt att lämna ut uppgifter med ett särskilt förbehåll, som t.ex. kan innebära att den som tar del av uppgifterna inte får lämna dem vidare. Det är enligt motiven till sekretesslagen tänkt att den möjligheten skall kunna användas i fall där en handling begärs utlämnad för just forskningsändamål. Även i äldre material finns dock anledning att undanta vissa uppgifter, exempelvis källinformation. Sådana undantag hindrar emellertid enligt min mening inte forskarnas arbete på något avgörande sätt. Jag vill här också nämna att den absoluta sekretess som i dag gäller för uppgifter i SÄPO:s arkiv hävs från den 1 april i år och ersätts med nya, mindre stränga sekretessregler.
Forskarna kan således utnyttja de möjligheter som gällande regler öppnar för. Exempelvis lämnade SÄPO för någon vecka sedan ut hittills sekretessbelagt material som rör den s.k. IB-affären 1973.
Vad regeringen vidare kan göra är att underlätta för forskarna att inom ramen för gällande lagstiftning ta del av relevant material. Regeringen har därför vidtagit ett flertal åtgärder för att ge forskarna möjlighet att överblicka arkivmaterialet och finna sökvägar hos de närmast berörda myndigheterna, Försvarsmakten och SÄPO.
Regeringen har i december 1998 och i mars 1999 beslutat att lämna ut kartläggningar av register som har använts inom den militära säkerhetstjänsten, i den mån uppgifterna inte gällt bl.a. underrättelse- och säkerhetsorganens uppbyggnad och arbetsmetoder. Kartläggningarna, som har gjorts av Försvarets underrättelsenämnd på uppdrag av regeringen är utförliga och innehåller förteckningar och beskrivningar av ett mycket stort material i Försvarsmaktens arkiv. De utgör goda sökingångar till det arkivet och ger forskarna underlag för en bedömning av vilket material som kan vara av intresse vid genomförande av forskningsprogrammet.
Vidare har handläggningen hos myndigheterna påskyndats på olika sätt.
Regeringen har uppdragit åt Försvarsmakten att stödja HSFR:s forskningsprogram, när det gäller att skyndsamt ta fram relevant arkivmaterial. Försvarsmakten skall fortlöpande rapportera vilka resurser som sätts in för stödet och hur arbetet med att ta fram materialet fortskrider. Genom uppdragen blir det möjligt för regeringen att fortlöpande kontrollera att forskningsprogrammet kan genomföras enligt sina intentioner och att ingen fördröjning uppstår genom att stödet ges för låg prioritet. Sedan en tid har ett antal pensionerade officerare engagerats av Försvarsmakten för att gå igenom och sekretesspröva det material som forskarna begär att få ut.
Trots att forskningsprogrammet inte primärt avser SÄPO, har SÄPO förstärkt juristsidan för att underlätta och påskynda sin prövning av om handlingar skall kunna lämnas ut. Även här kommer regeringen att följa upp att forskningsprogrammet kan genomföras på det sätt som är tänkt och att det inte uppstår onödiga väntetider som hindrar ett effektivt forskningsarbete.
Regeringen har alltså vidtagit åtgärder för att underlätta forskning i arkiv, som omges av en stark sekretess, och har på olika sätt verkat för att handläggningstiderna skall kunna kortas. Det har skett med den bestämda avsikten att forskningsprogrammet skall kunna genomföras enligt de tankegångar som ligger bakom uppdraget till HSFR.
Regeringen avser som bekant även att tillsätta en granskningskommission och föreslå att den genom särskild lagstiftning bl.a. får tillgång till allt material som kan antas ha betydelse för kommissionens arbete utan föregående sekretessprövning. Detta är möjligt om kommissionen såsom myndighet samtidigt omfattas av nödvändig sekretess. Tillsättandet av en kommission innebär inte att uppdraget till HSFR förändras. Forskningsprogrammet skall löpa parallellt med kommissionens arbete.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.