försämring av postservice

Skriftlig fråga 2004/05:1980 av Oscarsson, Mikael (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-07-01
Besvarad
2005-07-06
Besvarad
2005-07-15
Anmäld
2005-09-13
Svar anmält
2005-09-13

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 1 juli

Fråga 2004/05:1980

av Mikael Oscarsson (kd) till statsrådet Ulrica Messing om försämring av postservice

Det är viktigt att skapa goda förutsättningar för människor som bor på landsbygden. Att posten fungerar är naturligtvis en absolut grundförutsättning. I Uppland har många hushåll och företagare på glesbygden drabbats av Postens indragningar.

Just nu håller Posten AB på med en översyn av postutdelningen som på sina håll slår väldigt hårt. Ett exempel är att Posten AB av besparingsskäl tänker upphöra med utdelningen för två permanentboende familjer som driver lantbruksföretag i byn Årböle (Tierps kommun) och i stället tvångsförflytta deras postlådorna två kilometer respektive tre kilometer bort. Dessa gårdar har haft en väl fungerande lantbrevbärarservice i över 60 år!

Samtidigt erbjuder sig Posten AB att fortsätta utdelningen som tidigare mot betalning. Det kallas hämta@lämna-service och kostar 1 250@2 500 kr per månad. Det är helt orimlig att privatpersoner ska behöva betala 20 000 till 30 000 kr per år @ för något som borde vara en självklar samhällsfunktion för alla medborgare.

Posten AB hänvisar till Post- och telestyrelsens (PTS) gällande riktlinjer och tänker inte ändra sina besparingsåtgärder. Ett grundfel i dessa riktlinjer är att de tillåter Posten att få ha så stora skillnader i samhällsviktig infrastruktur mellan glesbygd och tätort.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att PTS riktlinjer ska ses över så att ovan nämnda försämring av postservicen stoppas?

Svar på skriftlig fråga 2004/05:1980 besvarad av Ulrica Messing

den 7 juli

Svar på fråga 2004/05:1980 om försämring av postservice

Statsrådet Ulrica Messing

Mikael Oscarsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att Post- och telestyrelsens riktlinjer ska ses över så att försämringen av postservicen stoppas.

Frågan är ställd med anledning av att Posten AB förändrar lantbrevbärarservicen i Tierps kommun genom att postlådor flyttas och olika tilläggstjänster beläggs med avgift.

Både jag och Mikael Oscarsson är överens om att det ska finnas en posttjänst av god kvalitet i hela landet. Det kravet är oförändrat. Däri ligger att Posten AB är skyldig att se till att alla i hela landet, oavsett adressort har tillgång till en daglig postservice.

Exakt hur postservicen ska vara utformad när det gäller till exempel placeringen av enskilda postlådor finns inte reglerat utan avgörs av Posten AB. Det bestäms på lokal nivå i samråd med kunderna och ska ske med beaktande av de riktlinjer som sedan länge tillämpas. Staten har hittills inte haft anledning att ifrågasätta riktlinjerna och deras tillämpning utan accepterat dem som rimliga.

Enligt Postens riktlinjer för utdelning på landsbygden får flertalet hushåll sin post utdelad i egna postlådor, i en postlådesamling vars placering bestäms av lantbrevbärarens färdväg. Lantbrevbäring anordnas normalt till bostadens närhet när det finns minst två åretruntboende hushåll per kilometer på en så kallad sidoväg. Det står dock Posten AB fritt att erbjuda tilläggstjänster och att på affärsmässiga grunder ta betalt för dessa.

Jag vill passa på att nämna att Post- och telestyrelsen nyligen påbörjat ett arbete med att utforma allmänna råd som ska ersätta riktlinjerna. Min bedömning är att principerna för utdelningen därigenom kommer att förtydligas och tillämpningen, så långt det är möjligt, bli mer enhetlig.

Mitt svar till Mikael Oscarsson är att jag naturligtvis kommer att överväga att vidta åtgärder om rapporteringen från Post- och telestyrelsen skulle tyda på brister i den rikstäckande postservicen och att dessa inte avhjälps.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.