Förordnanden för generaldirektörer
Skriftlig fråga 2025/26:850 av Tobias Andersson (SD)
Frågan är besvarad
- Inlämnad:
- 2026-05-27
- Överlämnad:
- 2026-05-28
- Anmäld:
- 2026-05-29
- Svarsdatum:
- 2026-06-03
- Besvarad:
- 2026-06-03
- Sista svarsdatum:
- 2026-06-03
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
I Sverige är det i dag praxis att man tillsätter generaldirektörer för myndigheter på förordnanden om sex år, med två möjliga förlängningar om tre år. Det ger en generaldirektör tid att åstadkomma någonting på myndigheten, och man behöver inte vara orolig för att nästa regering per automatik avsätter en efter valet.
Samtidigt innebär det begränsningar för politiken att omstöpa misskötta myndigheter. Regeringen äger fortfarande möjligheten att låta en generaldirektör gå i förtid, men förordnandet placerar då den eventuellt dåliga generaldirektören på den högavlönade elefantkyrkogården. Det resulterar i att det finns ekonomiska incitament för en regering att ha överseende med misskötsel på en myndighet därför att alternativet, att byta generaldirektör, innebär att ytterligare en gd-lön ska betalas ut.
Vid flera behov av byten stiger kostnaderna snabbt, vilket även resulterar i att de som blivit placerade på elefantkyrkogården på nytt blir aktuella för statliga uppdrag – till exempel som gd på en ny myndighet eller som landshövding.
Väljarna kan därför komma att se hur en misskött myndighets gd, efter att regeringen har avbrutit förordnandet, ges ett nytt högavlönat uppdrag i statens tjänst, något som onekligen kan komma att väcka irritation ute i landet. Att korta tiden för förordnandena skulle över tid minska antalet personer på elefantkyrkogården och underlätta för politiken att säkerställa att väljarnas mandat förvaltas även i verkställigheten på myndigheterna. Är man orolig för att färre skulle vilja åta sig ett uppdrag som generaldirektör när ”anställningstiden” blir kortare skulle man kunna kompensera detta med högre lön, vilket på sikt sannolikt ändock blir billigare än att ha en stor elefantkyrkogård.
Med anledning av ovanstående önskar jag fråga finansminister Elisabeth Svantesson:
Avser ministern och regeringen att se över praxis rörande tiden för generaldirektörers förordnanden?
Svar på skriftlig fråga 2025/26:850 besvarad av Civilminister Erik Slottner (KD)
Svar på fråga 2025/26:850 Förordnanden för generaldirektörer
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Svar på fråga 2025/26:850 av Tobias Andersson (SD)
Förordnanden för generaldirektörer
Tobias Andersson har frågat finansministern om hon och regeringen avser att se över praxis rörande tiden för generaldirektörers förordnanden.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Statligt anställda omfattas bl.a. av lagen (1982:80) om anställningsskydd, lagen (1994:260) om offentlig anställning och anställningsförordningen (1994:373). För myndighetschefer som är anställda genom beslut av regeringen gäller särskilda bestämmelser. Myndighetschefer anställs i princip alltid för en bestämd tid och har då en tidsbegränsad anställning. Enligt regeringens praxis omfattar den första anställningsperioden normalt sex år som kan förlängas med ytterligare tre år, vilket innebär att den längsta anställningstiden som myndighetschef för en och samma myndighet är i normalfallet nio år. För rektorer regleras anställningstiden som myndighetschef i högskoleförordningen (1993:100). Av förordningen framgår det att rektorers anställningstid kan förlängas, dock högst två gånger om vardera högst tre år. En myndighetschef får förflyttas till en annan statlig anställning som tillsätts på samma sätt, om det är påkallat av organisatoriska skäl eller annars är nödvändigt av hänsyn till myndighetens bästa.
Vissa grundläggande principer gällande myndighetschefers villkor slogs fast i slutet av 1980-talet genom proposition 1986/87:99 om ledningen av den statliga förvaltningen. I betänkandet Rätt och rimligt för statligt anställda (SOU 2022:8) som lämnades av Utredningen om vissa frågor om statligt anställdas rättsställning bedömde utredningen att anställningen som myndighetschef bör fortsättningsvis vara tidsbestämd och att anställningstiden fortsatt bör vara sex år samt att regleringen av rektorers anställningstid bör kvarstå. Skälen för utredningens bedömning var bl.a. att det i normalfallet bör finnas en viss inkörningsperiod innan en myndighetschef kan verka med full kraft och att anställningstiden bör påverka viljan att lämna en annan anställning för en anställning som myndighetschef. Betänkandet bereds i denna del inom Regeringskansliet.
Stockholm den 3 juni 2026
Erik Slottner
