Förmåga att agera mot hedersrelaterat våld och förtryck i fall där barn förts ut ur landet

Skriftlig fråga 2024/25:627 av Linnéa Wickman (S)

till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)

Den feministiska utrikespolitik som den socialdemokratiska regeringen introducerade 2014 var världens första i sitt slag och har fungerat som en modell för hur utrikespolitik kan användas som ett kraftfullt verktyg för att främja jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter globalt. Med sin grund i principerna om rättigheter, resurser och representation integrerades jämställdhetsperspektivet i alla delar av utrikesförvaltningen. Politiken utformades för att säkerställa att kvinnors röster och behov genomsyras i internationellt samarbete, fredsbyggande och biståndspolitik.

Den feministiska utrikespolitiken har inte bara gett Sverige en starkare roll som förespråkare för jämställdhet och mänskliga rättigheter, utan den har lett till konkreta resultat på flera områden. Ett led i detta var att den socialdemokratiskt ledda regeringen under 2018 införde en ny sektion på utrikesdepartementet med fokus på arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck och mer specifikt på Sveriges förmåga att agera i ärenden där personer som lever i en hederskultur förs ut ur Sverige för att giftas bort, utsättas för könsstympning eller andra former av våld, övergrepp och tvång, inklusive att mot sin vilja hållas kvar utomlands. Sektionen fokuserar särskilt på att hjälpa barn och unga. Enligt Aftonbladet hanterade sektionen under 2023 96 fall där barn förts ut ur Sverige, och de vanligaste länderna att föras till var Irak, Somalia, Syrien och Egypten.

Regeringens avskaffande av den feministiska utrikespolitiken har dock skapat en tydlig förändring i Sveriges prioriteringar och engagemang för jämställdhet. Ett av de senaste och mest slående exemplen på konsekvenserna av detta är att den särskilda tjänst som var placerad i Mellanöstern på den tidigare nämnda sektionen har tagits bort. Tjänsten har fungerat som en länk mellan Sverige och länderna i regionen och fyllde en kritisk funktion för att identifiera och hantera fall där mänskliga rättigheter allvarligt kränkts. Att denna tjänst, riktad till den region dit det är vanligast att barn förs, nu är borttagen signalerar ytterligare en oroande nedprioritering av jämställdhetsarbetet inom utrikespolitiken och att Sveriges faktiska kapacitet att agera för flickor, pojkar och kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck nu kommer att försvagas.

Med anledning av det som anförts ovan är min fråga till utrikesminister Maria Malmer Stenergard:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa att utrikesförvaltningens kapacitet att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck, och särskilt insatserna för barn som förs ut ur landet, inte försvagas när den specifika tjänsten med inriktning på Mellanöstern har avskaffats på enheten, som arbetar just med detta?