förgiftade kor
Skriftlig fråga 2000/01:242 av Samuelsson, Marianne (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-11-16
- Anmäld
- 2000-11-21
- Besvarad
- 2000-11-29
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:242
av Marianne Samuelsson (mp) till jordbruksminister Margareta Winberg om förgiftade korMåndagen den 13 november kunde man i Mariestads Tidning läsa om "Everts förgiftade kor". En hel besättning kor har mellan åren 1993@1997 dött. De ramlade omkull och tuggade skum är bondens kommentar. Symtomen får naturligtvis läsarna att osökt tänka på galna ko-sjukan. När jag läser vidare i artikeln finner jag till min stora förvåning att bonden aldrig fått kornas dödsorsak utredd och att Jordbruksverket nonchalerat det hela. Enligt SLU i Uppsala skulle det vara fråga om förgiftning varvid molybden kunde vara tänkbar orsak.
Det som i detta sammanhang är mycket alarmerande är att ingen säker dödsorsak fastställts, ej heller har prover tagits på vattnet som korna drack av. Korna har betat i ett område nära Gullspångs kommuns soptipp. På soptippen lär finnas åtskilligt dumpat från den nu nedlagda elektrokemiska industrin GA. Dessutom finns inte så långt från området ett nedlagt sågverk som anmälts för miljöbrott.
Vad vi i dag upplever av översvämningar i bl.a. Värmland får naturligtvis konsekvenser för även detta område som har avrinning ut till Vänern.
Hur avser ministern verka för att åtgärder vidtas vid händelser som denna?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:242 besvarad av jordbruksminister Margareta Winberg
Svar på fråga 2000/01:242 om förgiftade kor
Jordbruksminister Margareta Winberg
Marianne Samuelsson har med hänvisning till en artikel som var införd i Mariestads Tidning den 13 november 2000 frågat mig hur jag avser att verka för att åtgärder vidtas vid händelser som de i artikeln redovisade.
Enligt den refererade artikeln drabbades ett flertal kor hos en lantbrukare i Västergötland under åren 1993@1997 av diffusa sjukdomssymtom och dödsfall. Enligt artikeln var den troliga dödsorsaken förgiftning, vilket bl.a. skulle kunna förklaras med att korna betat i närheten av en soptipp. Marianne Samuelsson framför dock i sin fråga att de symtom som beskrivs i artikeln osökt får läsarna att tänka på galna ko-sjukan. Hon anser att det är mycket alarmerande att ingen säker dödsorsak fastställdes.
Enligt vad jag har erfarit har dock lantbrukaren fått besked om vad som orsakat sjukligheten och dödsfallen i besättningen. Ärendet utreddes av Sveriges lantbruksuniversitets försöksgård i Skara och orsaken till sjukligheten kartlades. Det rörde sig varken om BSE eller förgiftningar.
För övrigt omfattas BSE sedan den 1 oktober 1999 av epizootilagen (1999:657). Enligt epizootilagen ska en veterinär som har anledning misstänka att ett fall av epizootisk sjukdom inträffat omedelbart göra en undersökning för att fastställa sjukdomens art och i övrigt göra vad som är nödvändigt för att förhindra att smitta sprids.
Veterinärkåren är väl medveten om vilka undersökningar som måste göras vid misstanke om BSE. Vid neurologiska störningar hos nötkreatur ska djuret avlivas och sändas till Statens veterinärmedicinska anstalt för obduktion, varvid hjärnan ska undersökas med avseende på BSE.
Trots ett stort antal undersökta kor sedan år 1996 har inga fall av BSE påvisats i Sverige, vilket sannolikt beror på att det sedan år 1986 varit förbjudet att blanda in s.k. kadavermjöl i djurfoder. Sedan år 1991 har det varit förbjudet att använda alla former av köttmjöl i foder till nötkreatur.
Med hänvisning till ovanstående anser jag inte att ytterligare åtgärder behövs från min sida för att säkerställa att nödvändiga åtgärder vidtas vid misstänkta fall av smittsamma sjukdomar hos lantbrukets djur.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.