Förändring av artskydd

Skriftlig fråga 2025/26:271 av Rebecka Le Moine (MP)

till Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)

Regeringens förslag att förändra den nationella fridlysningen motiveras med att underlätta för kalavverkning, där regeringen anser att fridlysta orkidéer såsom knärot utgör ett ”hinder”.

Förslaget är att fridlysta arter ska delas in i olika skyddsnivåer, där bara de arter som är absolut mest hotade omfattas. De nya kriterierna skulle innebära att många rödlistade arter, även sådana som i dag är fridlysta, blir utan skydd om de kategoriseras som sårbara (VU) eller nära hotade (NT). Endast akut hotade (CR) eller starkt hotade (EN) arter ska vara under strikt skydd. Detta riskerar att negativt påverka skyddet för arter som har minskande populationer och därmed är mycket känsliga för påverkan av skogsbruk.

Till detta föreslås undantag eller dispens för exploatering även när fridlysta arter berörs, under förutsättning att påverkan bedöms som ”inte avsiktlig”. Detta strider mot principen att ett artskydd ska omfatta påverkan på livsmiljö, även om skada inte sker med avsikt.

Bevarandeskydd måste omfatta livsmiljöer, inte bara enskilda individer. Regeringens förslag riskerar att reducera artskyddet till en ordning där fridlysning inte längre innebär en faktisk begränsning av verksamheter som skadar arter och deras naturliga livsmiljöer.

Mot bakgrund av detta väcks frågan om hur regeringen avser att leva upp till det internationella åtagandet att stoppa utarmningen av biologisk mångfald, och därmed skydda och säkra livskraftiga populationer och artrikedomen i Sverige, när det nya regelverket samtidigt skulle öppna upp för ökade undantag för de verksamheter som utgör de största hoten mot arterna.

Mot denna bakgrund vill jag fråga klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari:

Hur garanterar ministern och regeringen att dispens inte leder till att skyddet urholkas för känsliga eller sällsynta arter?