föräldrakooperativ
Skriftlig fråga 2001/02:680 av Hjertén, Lars (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2002-02-07
- Anmäld
- 2002-02-12
- Besvarad
- 2002-02-13
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 7 februari
Fråga 2001/02:680
av Lars Hjertén (m) till utbildningsminister Thomas Östros om föräldrakooperativDen s.k. maxtaxan, som börjar tillämpas i år, har redan skapat stora ekonomiska problem för de förskolor och den barnomsorg som inte sker i kommunal regi. Många av dessa drivs som föräldrakooperativ och har hittills kunnat satsa på hög kvalitet bl.a. genom mindre barngrupper.
Eftersom man nu är tvingad att ha samma taxa som övriga förskolor kan man inte längre erbjuda en, som man anser, acceptabel kvalitet för barnen medan de kommunala alternativen alltid kan räkna med att kommunen tar sitt ansvar, även om ekonomin är kärv. Resultatet kan mycket väl bli att den tidigare "lex Pysslingen" återinförs i praktiken utan några beslut i riksdag eller kommunfullmäktige.
Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att föräldrakooperativ och andra icke-kommunala driftsformer ska finnas kvar inom barnomsorg och förskola för att öka valfriheten för familjerna?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:680 besvarad av utbildningsminister Thomas Östros
den 13 februari
Svar på fråga 2001/02:680 om föräldrakooperativ
Utbildningsminister Thomas Östros
Lars Hjertén har frågat mig om jag avser vidta några åtgärder för att föräldrakooperativ och andra icke kommunala driftsformer ska finnas kvar inom barnomsorg och förskola för att öka valfriheten för familjerna.
Inom barnomsorgen är det en inte oansenlig andel av verksamheten som bedrivs i alternativa driftsformer som föräldrakooperativ eller med annan enskild huvudman. 15 % procent av de inskrivna barnen går i en enskild förskola, varav cirka hälften bedrivs som föräldrakooperativ. Detta är en viktig del av vår förskoleverksamhet, som kan bidra till pedagogisk utveckling och valfrihet.
Det är kommunerna själva som ger tillstånd och fördelar bidrag till enskild förskole- och fritidshemsverksamhet. I barnomsorgsbestämmelserna, som numera ligger i skollagen, framgår att bidrag bör lämnas med ett belopp per barn som inte oskäligt avviker från kommunens kostnad per barn i motsvarande verksamhet. Vidare sägs att en förutsättning för att bidrag till enskild verksamhet ska kunna utgå är att avgifterna inte är oskäligt höga. Denna lagstiftning togs med bred majoritet i riksdagen och har gällt sedan år 1995.
Det torde ha hört till ovanligheterna att en kommun gett högre kommunala bidrag och tillåtit högre avgifter i de enskilda förskolorna än i de kommunala, i syfte att de enskilda förskolorna skulle kunna hålla en högre kvalitet. Detta strider också helt mot skollagens intentioner att det ska råda samma ekonomiska villkor i kommunala och enskilda förskolor och fritidshem. Föräldrakooperativen har ofta kunnat hålla en lägre avgift än de kommunala förskolorna, genom föräldrarnas egna arbetsinsatser i verksamheten.
I medierna har det dock under de senaste dagarna förekommit exempel på enskilda förskolor, t.ex. i Österåkers kommun, som av kommunen fått kraftigt sänkta bidrag till verksamheten, samtidigt som maxtaxan införts. Att detta hastigt försätter den enskilda förskolan i en ekonomiskt brydsam situation är uppenbart. Det är dock viktigt att komma ihåg att detta är ett kommunalt beslut och ansvar. Sambandet med maxtaxan torde främst vara valet av tidpunkt för denna reglering.
Regeringen har varit noga med att det i finansieringsunderlaget för maxtaxan ska ingå såväl kommunal som enskild verksamhet. Statsbidraget på 3,4 miljarder kronor om året går till kommunerna och täcker intäktsbortfallet. Kommunen fördelar bidraget, också till den enskilda verksamheten. Dessutom fördelas 500 miljoner kronor om året till kommunerna för kvalitetssäkring, som kan användas till personalförstärkningar och kompetenshöjning av personal.
Maxtaxan ska givetvis gälla all förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg i kommunen. Den orättvisa det skulle innebära att endast reglera avgifterna i den kommunala barnomsorgen och låta alternativen fritt ta ut högre avgifter, är en tanke som aldrig föresvävat regeringen. Det är också svårt att tänka sig att detta skulle ha accepterats av landets barnfamiljer. Förskolan ska liksom skolan präglas av kvalitet och likvärdighet.
Barnomsorgen är en del av den generella välfärden och är i det närmaste helt finansierad av allmänna medel. Föräldraavgifterna står för en liten andel av kostnaderna. Regeringen vill inte att välfärdens kvalitet ska styras av människors betalningsförmåga. Vårt mål är att på sikt åstadkomma en helt avgiftsfri förskola, öppen för alla barn, där maxtaxan är det första steget. Det andra steget tas när vi fr.o.m. år 2003 inför den avgiftsfria allmänna förskolan för alla fyra- och femåringar.
Jag kan bara beklaga att Moderaterna anser att förskolans kvalitet ska vara beroende av föräldrars betalningsförmåga.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.