Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

folkmordet på armenierna

Skriftlig fråga 2004/05:1416 av Wikström, Cecilia (fp)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2005-04-14
Inlämnad
2005-04-14
Besvarad
2005-04-19
Besvarad
2005-04-20
Svar anmält
2005-04-20
Svar anmält
2005-04-21

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 14 april

Fråga 2004/05:1416

 av Cecilia Wikström (fp) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om folkmordet på armenierna

Den turkiska regeringen har inte erkänt att folkmordet på armenierna har ägt rum. Välkända turkiska författare, akademiker och andra som uppmärksammat folkmordet trakasseras av turkiska myndigheterna.

På EU-nivå förbereds medlemsförhandlingar med Turkiet, och EU-kommissionen har konstaterat att utsikterna om ett EU-medlemskap bör leda till att Turkiet bör förbättra sina relationer med Armenien och komma till en försoning kring händelserna 1915.

Den 24 april högtidlighålls minnet av folkmordet på armenierna. Sverige bör nationellt och inom EU uppmärksamma det armeniska folkets tragiska historia, samt lyfta nationella minoriteters grundläggande rättigheter. Därför är det olyckligt att inte heller Sverige på ett tydligt sätt har erkänt att folkmordet på armenierna har ägt rum.

Är ministern beredd att verka för att Sverige erkänner att de tragiska händelserna 1915 var ett folkmord riktat mot armenierna?

Svar på skriftlig fråga 2004/05:1416 besvarad av Laila Freivalds

den 19 april

Svar på fråga 2004/05:1416 om folkmordet på armenierna

Utrikesminister Laila Freivalds

Cecilia Wikström har frågat statsrådet Pagrotsky om han är beredd att verka för att Sverige erkänner att de tragiska händelserna 1915 var ett folkmord riktat mot armenierna.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Hur de fruktansvärda händelserna i det osmanska riket, mellan 1915 och 1923, ska rubriceras har för Turkiet och Armenien förblivit en tvistefråga in i vår egen tid. Den förmörkar relationerna mellan såväl Turkiet och Armenien, som mellan Turkiet och assyrier/syrianer och kaldéer.

Det är min uppfattning att frågan bör få en grundlig historisk genomlysning. Detta kräver en öppen process som präglas av objektivitet och grundlighet. Det är viktigt att den kan accepteras av alla parter. Att få en sådan process till stånd bör enligt min uppfattning vara en prioritet i detta skede. En mer gemensam syn på vad som faktiskt hände skulle kunna bidra till försoning och i förlängningen också till ett mer framåtblickande samarbete.

Den turkiska regeringen har nyligen, tillsammans med oppositionen, föreslagit en opartisk studie om händelserna, och att historiker från bägge sidor ska studera såväl de osmanska som de armeniska arkiven. Mellan grupper i det civila samhället, historiker och i näringslivet finns också under senare tid ett närmande som kan bidra till att bereda vägen för ett närmande på politisk nivå. Jag välkomnar detta och förutsätter också att den turkiska regeringen uttrycker sitt stöd för yttrandefriheten när den ifrågasätts av krafter som hellre vill begränsa den.

Från den svenska regeringens sida kommer vi att fortsätta verka för att Turkiet ska kunna uppfylla kraven för EU-medlemskap. Det är min övertygelse att vi därigenom också bidrar till en ökande öppenhet och fri debatt i det turkiska samhället. Detta ökar också förutsättningarna för en positiv utveckling i frågan om en gemensam historiesyn.

Intressenter

Frågeställare

Cecilia Wigström
Cecilia Wigström

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.