Folkmordet i Rwanda
Skriftlig fråga 2008/09:513 av Hägg, Carina (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-01-22
- Anmäld
- 2009-01-23
- Besvarad
- 2009-01-28
- Svar anmält
- 2009-01-28
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 22 januari
Fråga
2008/09:513 Folkmordet i Rwanda
av Carina Hägg (s)
till utrikesminister Carl Bildt (m)
I april 2009 är det 15 år sedan folkmordet i Rwanda ägde rum. Minneshögtider planeras och datumet den 7 april kommer särskilt att uppmärksammas. Och i Sverige kommer Forum för levande historia att presentera ett speciellt framtaget material på tema Rwanda i samband med Förintelsens minnesdag – den 27 januari. Man vill erbjuda fler möjlighet att sätta sig in i vad som hände och förstå lite mer av det som egentligen inte kan förstås – hur motsättningar leder till ett folkmord. Många har ansvar för att uppmärksamma folkmordet och regeringen har ett extra ansvar att sätta denna mörka del av vår nutidshistoria i fokus. Min fråga är på vilket sätt regeringen kommer att uppmärksamma folkmordet i Rwanda under året och april. Det är av vikt att Sverige tar initiativ till arrangemang men även deltar i högtidighållanden utrikes.
Min fråga är på vilket sätt utrikesministern och regeringen tagit initiativ till att uppmärksamma folkmordet i Rwanda under april 2009 och vilket initiativ utrikesminister Carl Bildt planerar för sin närvaro utrikes vid minnesceremonier.
Svar på skriftlig fråga 2008/09:513 besvarad av Utrikesminister Carl Bildt
Svar på fråga
2008/09:513 Folkmordet i Rwanda
Utrikesminister Carl Bildt
Carina Hägg har frågat mig på vilket sätt jag och regeringen tagit initiativ till att uppmärksamma folkmordet i Rwanda under april 2009.
Jag instämmer med Carina Hägg i att det är viktigt att dra lärdomar av vad som hände för 15 år sedan i Rwanda. Vi får inte glömma alla de oskyldiga som drabbades och vi måste göra vad vi kan för att det inte ska hända igen. Folkmordet i Rwanda kom inte helt utan förvarning, trots det visade sig det internationella samfundets agerande vara alltför långsamt och otillräckligt.
Efter erfarenheterna från Rwanda, Bosnien och Kosovo blev det allt tydligare att det finns ett behov av att kunna ingripa i situationer till skydd för människor som löper akut risk att utsättas eller utsätts för folkmord eller andra brott mot mänskligheten. FN har därför de senaste åren förstärkt sin förmåga på detta område, inte minst genom inrättandet av en funktion som generalsekreterarens särskilde representant för förebyggande av folkmord och massövergrepp. Rådgivaren ska fungera som en mekanism för tidig varning och alertera generalsekreteraren, och genom honom säkerhetsrådet, om situationer som potentiellt kan leda till folkmord. Till sin hjälp har den särskilde representanten också en rådgivare för skyldigheten att skydda. Regeringen anser att länkarna mellan mänskliga rättigheter, utveckling och säkerhetsfrågor i FN måste bli tydligare, och Sverige har därför varit aktivt i FN för att funktionerna skulle inrättas. Vi har bidragit med finansiellt stöd till funktionerna liksom till andra åtgärder för att göra arbetet känt, samt även lämnat bidrag till frivilligorganisationer som är aktiva på området.
Sverige har också ett starkt intresse av utvecklingen av en internationell rättsordning som gör det möjligt att ställa dem som är ansvariga för de grövsta brotten mot de mänskliga rättigheterna och den humanitära rätten till svars. Flera internationella domstolar har inrättats, såsom specialdomstolen för Rwanda, och har i flera fall dömt personer för folkmord och brott mot mänskligheten. Det är samtidigt viktigt att inte glömma bort att stater har det primära ansvaret för att skydda sina egna befolkningar.
Det är i dagsläget för tidigt att ta ställning till vilka av de evenemang som arrangeras med anledning av att det är 15 år sedan folkmordet i Rwanda ägde rum som jag och den övriga regeringen kommer att medverka i.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.