Folkmord, förföljelse och brott mot mänskliga och demokratiska rättigheter i Myanmar

Skriftlig fråga 2021/22:1697 av Amineh Kakabaveh (-)

till Utrikesminister Ann Linde (S)

Myanmar (Burma) har länge varit plågat av en rad inre religiösa, etniska och politiska konflikter. Motsättningar och konflikter fanns redan före 1948, då landet frigjorde sig från det brittiska kolonialstyret. Dessa motsättningar har fortsatt att utvecklas efter självständigheten från det brittiska väldet och har tagit sig uttryck i olika konflikter.

År 1962 tog militären makten i Burma genom en kupp och har sedan dess spelat en dominerande roll i den politiska styrningen av landet. Militären har i allt högre grad använt en retorik och politik som betonar burmesisk-buddistisk nationalism och generellt är kritisk till etniska minoriteter, särskilt de muslimska rohingyerna. 

De sistnämnda har utsatts för militärens pogromer. Många av dem har tvingats fly sitt hemland. FN:s råd för mänskliga rättigheter har gjort en självständig undersökning om förhållandena i landet. Den mynnade 2018 ut i en granskningsrapport som avslöjade de grova övergrepp som regeringsstyrkorna begått mot rohingyer. Rådet anklagade myndigheterna för folkmord och uppmanade FN:s säkerhetsråd att ta saken vidare till Internationella brottmålsdomstolen. Myanmar står i dag åtalat vid Internationella domstolen (ICJ) för brott mot folkmordskonventionen.

Långa perioder har landet alltså styrts av militären. Perioder av bräckligt demokratiskt styre har varit kortvariga i landets historia, såsom under Aung San Suu Kyis tid vid makten. Men inte ens då förmådde regeringen att göra något åt förföljelserna av rohingyer. Även under hennes tid var militären garanterad flera poster i regeringen. Ett renodlat demokratiskt styre har alltså inte funnits i landet.

År 2021 genomförde militären en regelrätt kupp och tog över makten i landet. Militärens maktövertagande resulterade i kraftigt folkligt motstånd. Det har uppstått en allians mellan en demokratisk massrörelse och olika minoriteters väpnade grupper. Militären styr åter landet med våldet som främsta instrument och utövar ett brutalt våld mot befolkningen.

Till de förbrytelser som har begåtts av militären mot rohingyerna i Myanamar läggs nu ytterligare exempel. Två demokratiaktivister står i dag inför hotet om att bli avrättade samtidigt som ytterligare 114 människor har fått dödsdomar som kan resultera i avrättning. 

Det bör tilläggas att dödsdomar inte har avkunnats på flera årtionden i landet. Det handlar sålunda inte endast om militärens förföljelser och folkmord på minoriteter utan även om ett kvalitativt språng i militärens sätt att möta politisk opposition. Med anledning av det ovanstående vill jag ställa följande fråga till utrikesminister Ann Linde:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för Sveriges del och inom EU för att förhindra och fördöma folkmorden på etniska och religiösa minoriteter samt den styrande militärens uppenbara  brott mot mänskliga och demokratiska rättigheter när man möter politisk opposition med dödsstraff i Myanmar?