folkhögskolorna och kunskapslyftet
Skriftlig fråga 1997/98:291 av Zetterberg, Eva (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1997-12-22
- Anmäld
- 1998-01-07
- Besvarad
- 1998-01-13
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Kunskapslyftet är en av de satsningar på utbildning för arbetslösa vuxna eller vuxna med bristfälliga grundkunskaper som regeringen gärna framhåller som ett kraftfullt medel mot arbetslösheten. Det är framför allt den kommunala vuxenutbildningen som rent praktiskt skall genomföra programmet. En betydelsefull part för att både lyckas erbjuda en hög kvalitet på utbildningen och nå många människor borde vara Sveriges folkhögskolor. Där finns en lång erfarenhet av att ge just vuxna en undervisning som utgår från deras verklighet. Problemet är dock att de bidrag som i dag utgår till folkhögskolorna inte motsvarar deras faktiska kostnader. Naturligtvis kan och bör väl också folkhögskolorna kunna pressa sina kostnader för att anpassa sig till de faktiska bidragen. Men resultaten hittills visar att många av dessa i stället helt avstår från att ordna dessa kurser.
Vad avser utbildningsministern vidta för åtgärder för att se till att fler folkhögskolor skall delta i kunskapslyftet?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:291 besvarad av , ()
- Utbildningsminister Carl Tham
Eva Zetterberg har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att se till att fler folkhögskolor skall delta i kunskapslyftet.
Inom den femåriga satsningen på vuxenutbildningen, kunskapslyftet fördelas statliga medel till utbildning inom komvux och folkhögskola samt till kvalificerad yrkesutbildning.
Folkbildningen har en viktig roll i kunskapslyftet. Med sina friare arbetsformer, sitt informella arbetssätt och breda förankring har folkbildningen en unik förmåga att nå, motivera och rekrytera människor som annars aldrig skulle genomföra en utbildning. Fr.o.m. den 1 januari 1997 har Folkbildningsrådet tilldelats medel motsvarande 10 000 helårsplatser inom folkhögskolan utöver ordinarie anslag. Dessutom har kommunerna möjlighet att anlita folkhögskolor, studieförbund och andra utbildningsanordnare för att genomföra kunskapslyftet. Kommunerna kan därvid upphandla antingen folkhögskolekurser eller gymnasial vuxenutbildning från folkhögskolan.
Kommunerna har ansvar för huvuddelen av kunskapslyftet och detta ansvar innebär att inventera målgruppens utbildningsbehov, organisera rekrytering och vägledning samt se till att efterfrågad utbildning anordnas. Genom att ta vara på skilda utbildningsanordnares olika kompetens, arbetssätt och erfarenheter skall kommunerna eftersträva att erbjuda utbildning, som svarar mot de enskilda deltagarnas önskemål, behov och förutsättningar samt säkerställa att de målgrupper som fått minst av samhällets utbildningsresurser kan prioriteras.
När kommunerna anlitar andra utbildningsanordnare sker det efter offentlig upphandling. Kommunerna definierar sina krav på utbildningens inriktning ,kvalitet och omfattning. I denna konkurrens deltar folkhögskolan på samma villkor som andra anordnare, men är naturligtvis unik i de fall upphandlingen avser folkhögskolekurs. En folkhögskolas medverkan i kommunernas del av kunskapslyftet bestäms således av flera omständigheter. Kommunernas och ytterst deltagarnas efterfrågan på utbildning anger ramarna. Den enskilda folkhögskolans intresse och möjlighet att lämna anbud på den efterfrågade verksamheten är en annan avgörande faktor. Slutligen har naturligtvis det pris och den kvalitet som folkhögskolan offererar stor betydelse. Man bör ha stor respekt för att vissa folkhögskolor anser att man inte bör anordna kommunal vuxenutbildning. När de väljer att göra detta måste det dock ske på samma ekonomiska villkor som för andra anordnare.
Preliminära uppgifter från en uppföljning av höstens verksamhet i kommunerna som Delegationen för kunskapslyftet nyligen gjort visar att utbildning motsvarande ca 2 000 heltidsplatser genomförts vid folkhögskolor, drygt 4 000 av studieförbund och ca 10 000 av andra utbildningsanordnare. Med hänsyn till att alla parter i allmänhet är ovana vid denna form av samarbete mellan kommun och externa utbildningsanordnare måste ändå en omfattning motsvarande 16 000 heltidsplatser bedömas vara ett gott resultat den första terminen. Härtill kommer att det för folkbildningens del hösten 1997 ofta handlar om relativt korta orienteringskurser, varför omräkningen till heltidsplatser under hela terminen ger en något skev bild av folkbildningens insats.
Det kan också finnas skäl att anta att den första gruppen av deltagare i kunskapslyftet är de mest motiverade och därför kanske mer sällan efterfrågar den speciella kompetens som folkbildningen förfogar över. Den stora utmaningen för kunskapslyftet är att nå de grupper som inte tidigare självmant sökt sig till vuxenutbildning. Folkbildningens speciella förutsättningar kommer då att bli än viktigare att utnyttja. Intrycket hittills är att kommunerna oftast är mycket intresserade av att anlita folkbildningen för detta syfte.
Jag har stor tilltro till kommunernas vilja och förmåga att ta ansvar för kunskapslyftet enligt de intentioner som regering och riksdagen lagt fast. Kunskapslyftet är en femårig satsning. En viktig utvecklingsprocess har inletts, där samverkan mellan olika aktörer är en väsentlig del. Det finns stor anledning att ha tålamod och ge kunskapslyftet en rimlig tid för att åstadkomma den förnyelse av vuxenutbildningen, som vi alla vill se. Regeringen och Delegationen för kunskapslyftet kommer att noga följa verksamheten, inte minst vad gäller folkbildningens roll i utbildningssatsningen.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.