FN:s vapenembargo mot Sudan
Skriftlig fråga 2006/07:1449 av Ohlsson, Birgitta (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2007-07-02
- Besvarad
- 2007-08-13
- Anmäld
- 2007-08-16
- Svar anmält
- 2007-08-16
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga
2006/07:1449 FN:s vapenembargo mot Sudan
av Birgitta Ohlsson (fp)
till utrikesminister Carl Bildt (m)
FN:s säkerhetsråd har i resolution 1556 i juli 2004 upprättat ett vapenembargo mot överförandet av vapen till irreguljära styrkor i Darfur i Sudan.
Trots detta har de svåra och systematiska brotten mot de mänskliga rättigheterna i Darfur kunnat fortsatta. Den sudanesiska regeringen har bland annat administrativt inkorporerat de irreguljära styrkorna i sin officiella säkerhetsapparat för att obehindrat kunna fortsätta. Enligt rapportering från Amnesty International har de bägge permanenta medlemmarna av FN:s säkerhetsråd Kina och Ryssland exporterat stridsflyg respektive stridshelikoptrar, som Khartoumregimen sedan insatt med antipersonella vapen mot civila i Darfur.
Vilka åtgärder ämnar utrikesministern vidta för att inom ramen för EU-samarbetet försvåra för den sudanesiska centralregeringen att anskaffa vapen?
Svar på skriftlig fråga 2006/07:1449 besvarad av Utrikesminister Carl Bildt
den 13 augusti
Svar på fråga
2006/07:1449 FN:s vapenembargo mot Sudan
Utrikesminister Carl Bildt
Birgitta Ohlsson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen försvåra för den sudanesiska centralregeringen att anskaffa vapen.
Inledningsvis vill jag betona att jag delar Birgitta Ohlssons oro inför situationen i Sudan inklusive Darfur. De humanitära behoven är både omfattande och akuta, och civila drabbas hårt. Den rapport från Amnesty International som Birgitta Ohlsson hänvisar till beskriver på ett träffande sätt den fruktansvärda vardag som en stor del av befolkningen lever i.
Utvecklingen i Darfur och Sudan intar en framträdande plats i den svenska regeringens utrikespolitik, och inom både Förenta nationerna och EU är den svenska regeringen aktivt engagerad i de diplomatiska ansträngningarna för att nå en fredlig lösning på konflikten.
Ett viktigt framsteg i arbetet är den resolution (1769) som ett enigt säkerhetsråd antog den 31 juli om inrättandet av en gemensam FN/AU-insats i Darfur (Unamid). Denna så kallade hybridstyrka kommer att bestå av närmare 26 000 personer och förhoppningen är att den ska vara fullt operativ i början av nästa år. Sverige och Norge för nu diskussioner med FN om ett gemensamt bidrag till Unamid.
Åtgärder för att stävja tillgången till vapen är en viktig fråga och FN har i två tidigare resolutioner, 1556 (2004) och 1591 (2005), bland annat fastslagit riktade sanktioner mot Sudan som omfattar ett vapenembargo mot alla aktörer i Darfur. Resolution 1769 fastslår att de tidigare regleringar kring vapen i Darfur som finns antagna kvarstår. Genom den nya resolutionen ges Unamid mandat att övervaka implementeringen av vapenembargot.
Resolutionerna 1556 och 1591 implementerades i EU och Sverige genom rådets gemensamma ståndpunkt (2005/411/GUSP) som antogs av EU:s medlemsstater i maj 2005. Sedan 1994 har EU ett vapenembargo mot Sudan som gäller i hela landet och i förhållande till landets centralregering.
Det finns starka skäl att arbeta för att stärka effektiviteten i genomförandet av vapenembargon och andra sanktioner. Darfur påvisar detta behov. Sverige är och har varit drivande i arbetet för att stärka sanktioners effektivitet. Inom ramen för FN har Sverige tillsammans med Schweiz och Tyskland bland annat drivit projekt för att de vapenembargon och reserestriktioner som antas ska kunna upprätthållas mer effektivt. Tydliga rekommendationer har lagts fram, bland annat om vikten av att sanktionsresolutioner skapas med genomförandet i åtanke, samt att de kräver ett brett medlemsstöd. Både Sveriges engagemang i frågan och de specifika idéer och slutsatser som arbetet utmynnat i avseende så kallade smarta (eller riktade) sanktioner har fått stor uppmärksamhet i debatten om och utveckling av FN:s arbetsmetoder.
Efter brittiskt initiativ beslutade EU år 2005 att initiera en process i FN för att där utarbeta ett globalt, juridiskt bindande fördrag om kontroll av vapenhandel – Arms Trade Treaty. Detta fördrag föreslås reglera att alla överföringar av vapen (import, export och transitering) ska kontrolleras och att ett internationellt regelsystem med gemensamma kriterier och överenskomna principer ska utarbetas.
Efter EU:s initiativ beslutade FN:s generalförsamling i oktober 2006 att inleda en process i syfte att få till stånd förhandlingar om ett sådant regelsystem. I december samma år antogs en resolution i frågan i FN:s generalförsamling med stöd av 139 stater, däribland samtliga EU-stater. Diskussionerna om att upprätta ett vapenhandelsfördrag fortsätter nu inom FN. Sverige och EU fortsätter att verka för att ett sådant vapenhandelsfördrag ska kunna upprättas.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.